 |
| Gösta var inte så pigg och förstod inte alls varför vi skulle ut och fara så tidigt... |
Gustaf följde med men var väldigt tveksam till om han skulle köra eftersom hans hand fortfarande inte är helt bra. Han bestämde sig i sista stund för att inte riskera något utan följa tävlingen från åskådarplats. (Åskådarplats vet jag inte förresten; han satt i bilen och sov tillsammans med Gösta under tiden jag körde...;-))
Jag hade också varit tveksam till om jag skulle köra men bestämde mig på fredagen för att ställa upp. Var osäker på formen efter en period med ganska mycket träning men det var ju ändå DM och tävling på nära håll så jag tyckte att jag borde passa på. Jag var inställd på att köra det mer som ett träningpass om det inte kändes bra i kroppen.
Tävlingen var enligt inbjudan 21,1 km för damer och 41,5 km för herrar. Rundbana för herrarna och vändbana för damerna. Banan är relativt kuperad och går på småvägar i skogarna kring Eket. En kul och bra bana även om vägvisningen inte fungerade som den skulle och bansträckningen skulle behöva ses över lite. Målet ligger tex. efter en typ 160 grader tvär kurva, dagen till ära täckt med blöta löv.
Men jag tar loppet från början istället. Eftersom jag körde kortare än herrarna och skulle vända redan efter 10,5 km (som dock visade sig vara snarare 11,5) hade jag bestämt mig för att göra vad jag kunde för att hänga med herrarna i starten. Jag bestämde mig för att chansa hej vilt och inte bry mig om jag skulle bli för trött utan se det som ett test och en erfarenhet.
Startfältet var inte så stort och jag kunde hänga med förstaklungan. Det var kul att uppleva hur farten var väldigt hög första kilometerna för att sen sänkas avsevärt ganska snabbt. Jag hängde med och kunde rätta in mig i ledet tillsammans med Patrick, Bengt och Johannes från klubben och ytterligare en åkare från en annan klubb. Kroppen kändes förvånansvärt bra efter en vecka med ganska mycket träning. Väldigt skönt efter flera tävlingar som känts lite sådär.
 |
| Snart går starten! |
Efter halva sträckan drack jag ett glas saft på vätskestationen och åkte tillbaka igen. Det kändes trist att köra själv och jag hade lite funderingar på att skita i DM och fortsätta med de andra på herrarnas bana istället. Just då kände jag mig pigg och det kändes som att jag skulle kunna hänga med dem. Det hade varit kul att testa men jag vände om. Det blev ett bra mentalt träningspass att försöka hålla uppe farten även ensam på tillbakavägen. Jag roade mig med att räkna på tider och räknade lika dåligt som på Vasaloppet men konstaterade i alla fall att Gustafs gissning på runt 50 min var omöjlig. (Då hade han ju räknat på 21 km medan banan i själva verket var nästan 23 men det tänkte jag inte på då...) Men det motiverade mig i alla fall att hela tiden försöka trycka på. Jag ville inte att det skulle ta över en timme i år. (Jag körde på 1.06.26 för två år sen när tävlingen senast gick.)
Jag klarade det målet med ett par minuters marginal. I sista kurvan in mot mål fick jag ta en extra sväng för att jag var rädd att halka och trilla. Jag ville verkligen inte riskera något när jag ändå inte hade någon att tävla mot så jag tog det lugnt och fint. (Det var nog bra tänkt för vad jag förstod var det tre av herrarna som trillade i samma kurva senare...)
Efter målgång och lite snack med Gustaf stack jag ut på en ganska lång nedrull.
Gustaf tog bilen och körde och kollade efter herrarna och jag körde samma sträcka på rullskidor.
Gustaf filmade lite under nedrullen:
Jag hann köra nästan 7 km innan jag mötte de första och hoppade in i bilen för att åka tillbaka för att se målgången. När jag mötte dem hörde jag att Bengt som i vanliga fall är lugn som en filbunke var arg som ett bi. I efterhand förstod vi att han var upprörd efter flera missöden längs banan. (Framförallt en missbedömning i en korsning av en funktionär som gjort att Bengt fått köra av vägen för att inte bli påkörd av en bil.)
Patrick från klubben var först i mål och Bengt kom trea. Ganska snabbt började vi undra var Johannes i klubben tagit vägen. Han hade tappat förstaklungan men borde inte varit så långt efter. Tiden gick och det var uppenbart att något hade hänt. Efter en god stund kom det fram att han hade kört fel i en korsning och kört en lång extra sväng. Dessutom hade han vurpat en stund innan han körde fel och var allmänt trött och mörbultad. Han hade dock hittat tillbaka till banan igen och Gustaf körde och mötte upp honom och erbjöd honom skjuts sista kilometerna i mål.
Redan tidigare under loppet när Johannes fortfarande var med i förstaklungan hade de varit ute på villovägar pga dålig skyltning men den gången hade de snabbt upptäckt misstaget och vänt om.
Förra gången tävlingen arrangerades körde två personer fel och vi hade hoppats att arrangörerna skulle ha lärt sig något av det men det var skyltat på precis samma sätt i år.
Man är inte alltid så smart eller uppmärksam på omgivningarna när man är trött och har tunnelseende i 30 km/h och det borde alla som arrangerar en (rullskid-)tävling vara medvetna om.
Jag hoppas på ett bättre arrangemang nästa år för det finns verkligen möjligheter att få till en riktigt bra tävling i omgivningarna!
Loppet i siffror:
Tid: 57:51
Sträcka: 22,92 km enl. Garmin
Medeltempo: 2:29/km
Snittfart: 24,13 km/h
Maxfart: 41,5 km/h
Snabbaste kilometern: 30,7 km/h
Placering: 1 av 2 damer
Snittpuls: 88% av max
Maxpuls: 94% av max
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar