Stavlöpningspremiär

Det var ännu jobbigare än jag kom ihåg det. Min hjärna har en tendens att snabbt glömma bort allt som är jobbigt och bara komma ihåg den där ljuvliga känslan efter ett hårt pass. Under stavlöpningspremiären igår kom allt tillbaka till mig:

Stavlöpningsintervaller är så förbannat jobbigt!

Efter uppvärmningen och lite introduktion till stavlöpning började Gustaf, lätt som en fjäder, studsa omkring och visa oss ett antal olika spänst- och koordinationsövningar. Det enda problemet med övningarna är att det ser så himla lätt ut när Gustaf visar och sen känner man sig själv som en fet ko när man försöker efterlikna. ;-)

Gustaf har ju en lite annan träningsbakgrund än jag och de flesta andra i klubben. Som tonåring tränade han friidrott med hinderlöpning som specialité och det märks fortfarande. Det är häftigt att se vilken kroppskontroll och spänst han har. Nog pratat om min fantastiska sambo och åter till träningspasset! ;-)

När vi hade kört bland annat enbenshopp, månsteg och indianhopp gick vi vidare och körde fyra långa stavlöpningsserier. Först jogg med stavar utför den långa sega backen på St. Hans och sen gick vi raskt uppför den allra brantaste delen. Tanken var att man skulle ta i så mycket man orkade med armarna på uppvägen.

Stavlöpningsgänget

Efter det väntade de riktigt jobbiga, pulshöjande, intervallerna. Jogg ner. Mellan 5-15 burpees på anvisad plats. (Burpees är för er som inte vet det när man gör en armhävning följt av ett upphopp.) Jag fick strikta order av Gustaf om att köra 15 st vilket jag också gjorde första intervallen. Efterföljande bestämde jag på eget bevåg att 10 var fullt tillräckligt. ;-)  Direkt efter burpisarna joggade vi vidare ner en bit innan vi vände uppåt och körde en tredelad serie på vägen upp. (Ca. 200 m)  Först "vanlig" stavlöpning med sprättande steg. Sen överdrivet långa steg. Sist fullt ös vanlig stavlöpning. Avslutningsvis typ maxpuls och nära döden upplevelse på toppen av kullen. ;-)

Jag och alla utom Gustaf körde tre intervaller. När Gustaf körde sin sista stod vi andra och pustade och inväntade nya order. 

På toppen av kullen avslutade vi med lite benstyrka. Utfallshopp (3x10 st) och enbensknäböj (2x8 st). Som grädde på moset gick vi ner typ 50 m i backen och körde utfallssteg uppför. Första stegen går lätt som en plätt och man undrar vad som är grejjen egentligen. Sen kommer mjölksyran! 

Och idag har den förväntade träningsvärken satt in. Inte bara i benen och baken utan även i bröst/triceps pga att de ynkliga armhävningar. Illa. 

I morse sprang jag en kort riktigt pissig löprunda som jag kunde varit utan och på kvällen var det intervallpass med klubben med mycket diagonalåkning och frånskjut. Precis vad jag behöver! Det var också det första klubbpasset på en evighet som jag kört på treor. Visserligen bara bak men ett steg på vägen i alla fall. Nu är det slut på mysåkandet på tvåor!