Men igår var det till att börja skruva upp tempot igen. Jag lånade Gustafs 3:or och stack upp till samlingsplatsen för klubbpassen. Gustafs hand är fortfarande inte bra så han joggade med för att springa en runda istället.
Höstträningen började formellt igår och från och med nu kör vi alltid i minst två grupper. Totalt var vi 25 personer på träningen och det nya rekordet ryker bergis på onsdag när nybörjarkursen drar igång och ytterligare ett tiotal personer ansluter. Riktigt roligt!
Skidåkare på parkeringen |
Väl på plats rullade jag bort till Håkan och kollade om han skulle köra på 3:or som han hade pratat om tidigare. Men icke! Han hade istället med sig två par sprillans nya Fischer-rullskidor som inte finns på marknaden än och lurade på mig ett par att testa.
Jag har ju provat lite olika skidor senaste tiden och det var intressant att se hur de här skulle vara. Den första modellen jag testade var den lite lättare och bredare Fischer RC7. Efter halva rundan bytte vi så jag fick testa RC9 också. Spontant gillade jag den första bäst fast det var den billigare varianten. Stommen var som sagt betydligt bredare än mina Elpex eller den andra modellen från Fischer. Hjulen var däremot lite smalare. Skidorna var väldigt stabila och gick verkligen spikrakt (även i kurvorna så man fick trampa igenom kurvorna mer som på snö). På diagonalåkning och frånskjut kändes de riktigt sköna. Däremot var träningshjulen som satt på skidorna betydligt trögare än normala "tvåor" och jag hade tufft att hänga med och ändå hålla pulsen under kontroll.
Gustaf tar konstnärliga foton minsann! Här ser man den bredare Fischerskidan närmast till höger i bild |
Intressant att det kommit en hel uppsjö av nya rullskidor senaste tiden. Det är verkligen en sport på uppgång verkar det som!
Idag har jag varit ute på en liten "lunchjogg" som slutade som ett intervallpass. Som det kan bli! Jag sprang till Stadsparken som uppvärmning och sen 5 varv där. Egentligen var planen att springa fem kilometer så fort som möjligt men jag gav upp den tanken när jag kände hur det kändes idag och lurade över mig själv på intervallträning istället. (Hur tänkte jag där?) Första varvet gick jag ut ganska hårt i motlutet och såg att snitthastigheten såg ganska bra ut. Sen när jag började springa utför andra halvan av varvet sjönk den markant och jag blev stressad av att det gick så långsamt fast jag tyckte att jag tryckte på rätt bra. Efter ytterligare ett varv insåg jag att varvlängden inte stämde och att klockan hade problem med att hitta satelliter igen. Varvet är ganska exakt 900m så det spelade inte någon större roll egentligen.
Benen var inte riktigt på min sida idag. Flåset är nog bättre än någonsin men benen började kännas tunga redan efter de första intervallerna. Jag sprang fyra varv + ett sista lite lugnare innan jag sprang hemåt igen. (Den snabbaste i 4:03min/km-tempo och den långsammaste av de fyra i 4:11-tempo.) Kändes ändå helt ok med tanke på hur tungt det var att springa idag.
Det här med dagsform är verkligen ett fenomen jag skulle vilja förstå bättre!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar