Tre timmar rullskidåkning i skitväder

Idag har det varit perfekt "sitta inne och läsa bok och dricka te"-väder. Inte lika bra för ett distanspass på tröga hjul men vad gör man inte för att vara snabbare än någonsin den där söndagen i mars?

Jag och Gustaf åkte upp till Ljungbyhed och Gustafs föräldrar igår kväll. Jag hade problem att sova kvällen innan (det händer väldigt sällan och det är jag glad för) och somnade på soffan hos Gustafs föräldrar efter den som alltid väldigt goda middagen med tillhörande trevlig pratstund. Det är så jobbigt att somna på soffan, sova sådär skönt som man bara gör på soffan och vakna upp (bli väckt) och inse att man måste gå upp och borsta tänderna och byta om innan man kan sova vidare i sängen. När jag väl lyckats med konststycket somnade jag om och sov som en stock hela natten (och en god stund till ;-)). När jag vaknade till första gången slog regnet mot rutorna och jag kände mig inte ett dugg stressad att komma upp. Långpass på rullskidorna stod på schemat och jag somnade om.

Innan vi hade möslat oss upp, ätit frukost och slöat klart var klockan mycket. Och till på köpet började jag bli hungrig igen. Så vi bestämde oss för att äta lunch innan vi stack ut. Vi åt lunch. Och stack ut. Vilket ledde till att jag mådde illa första timmen för att jag hade alldeles för mkt mat i magen. I början kändes det som det skulle vara helt omöjligt att köra den planerade rundan och vi öppnade upp för möjligheten att köra en timme i en riktning och sen vända hemåt igen. Fast efter en timme mådde jag bra igen och alternativet att vända om föll i glömska.

Den här hade varit en passande themesong för dagens träningspass:

Vi körde en kuperad runda i krokarna kring Ljungbyhed. Den är ca 42 km lång och mycket upp och ner. Jag gick in för att använda benen så mycket som möjligt och körde och övade på att hålla pulsen under kontroll även när jag kör frånskjut och diagonalåkning. Nyttig träning! Jag försökte ligga på runt 75% av maxpuls i snitt.  Gustaf körde på sina tröga skateskidor och hade som mål att ligga ännu lägre i puls så vi hittade ett bra tempo som passade oss båda.

Måste skaffa en sån här regncape till Gösta!

I all hast att komma ut hade vi inte tagit med oss något att äta. Vattnet tog slut lagom till sista drickapausen. Det kändes riktigt gött att kunna köra ett tretimmars pass på bara vatten och inte ta slut på energi. Men det fanns ju lite att ta av i magen...;-)

Vi åt middag hemma hos mamma och pappa ikväll så mamma hjälpte oss att fylla upp energidepåerna. (Gustafs och mina föräldrar bor ju lämpligt nog bara några kilometer ifrån varandra.) Rådjur stod på menyn följt av efterrätt med egenhändigt plockade björnbär. Och så ostbricka på det. Perfekt! Nu är jag laddad för morgondagens intervall- och styrketräningspass! =)

Klubben ska som sagt ha gemensam träning på Actic imorgon under ledning av Gustaf och en av Actics egna instruktörer. Ska bli kul och intressant.

Nu är det hög tid att sova. Dagens maraton har börjat göra sig påmind och jag tror att jag kommer sova riktigt gott idag....=)

Styrketräning för skidåkare?

Jag fick en fråga på bloggen för ett bra tag sen nu om vad jag kör för övningar på gymmet och vilka övningar jag tycker är ett måste för skidåkare. Jag har inte glömt bort den men däremot funderat på vad jag ska skriva. Jag är absolut inget proffs på det här med styrketräning så ni får ta det jag skriver med en nypa salt och gärna fråga/ifrågasätta om något verkar konstigt! Senaste halvåret har jag inte varit en så flitig gymbesökare men nu när hösten är här blir det ändring på det.

I samband med höstens mer frekventa styrketräning har vi gjort lite ändringar i upplägget:
När vi började på Actic förra hösten brukade vi antingen köra ben eller överkropp. Oftast började vi med att köra igenom överkroppen och avslutade med att köra en halvtimmes intervallträning på crosstrainer. Benträningen kombinerade vi istället med SkiErg-intervaller. Inte det bästa upplägget kanske men väldigt tidseffektivt om inte annat. Vi brukade försöka ta en liten paus innan vi påbörjade intervallerna och kanske äta en halv banan och/eller dricka några munnar sportdryck. Jag tycker det funkade väldigt bra för intervallernas skull men är osäker på hur mycket det påverkade effekterna av styrketräningen.

Nu i höst kommer vi gå in för att köra separata styrkepass och intervallpass för optimal träningseffekt och återhämtning. Det tar mer tid men ger förhoppningsvis ännu bättre resultat. Istället bakar vi ihop det och kör både ben och överkropp på samma pass.


Först lite kort om olika former av styrketräning:

Muskeluppbyggnad
När jag fick hjälp med mitt första styrketräningsprogram (inför Öppet spår 2009) fick jag instruktioner om att köra runt 8 repetitioner och 3 set på varje övning. Det är den typ av styrketräning som ger mest volym. Man måste ha en viss muskelvolym, och vana av övningarna, för att kunna gå vidare och köra maxstyrka. 

Maxstyrka
Maxstyrka är som namnet antyder den styrketräningsform som ger mest ökning av styrka. Maxstyrka innebär att man kör ca. 1-4 repetitioner och 3-4 set. (Jag kör 4 reps och 4 set.) Här ligger man alltså betydligt närmare sin maximala förmåga än på 8-12 reps varianten.

Uthållighetsstyrka
Uthållighetsstyrka innebär att man kör +15 repetitioner.

Antalet repetitioner och antal set har självklart att göra med individuell träningsnivå. Jag tror att 10-15 reps är en normal instegsnivå för att lära sig övningarna och bygga upp basstyrkan. 

Jag har börjat gå över till att köra mer maxstyrka. Dock kör jag fortfarande fler repetitioner på många övningar tex. bellyback, chins, dips och de flesta benövningarna.

Återhämtning mellan passen
Jag läste nyligen att man bör ha minst 72 timmar mellan maxstyrkepass och det stämmer bra med den känslan jag haft när jag försökt mig på att köra styrkepassen tätare på varandra. Kör man 8 reps eller fler behöver man inte riktigt lika lång vila mellan passen. 

Uppvärmning
Vi inleder alltid passen med en kort uppvärmning. Typ 5 minuter rodd/SkiErg/crosstrainer följt av stretch. 


Exempel på övningar som vi kör:

Överkropp
Latsdrag
Liggande pullover
Stående tricepspress i dragmaskin (ibland kör jag enhands och ibland tvåhands)
Chins (brett grepp med handflatorna framåt)
Pullups (smalt grepp med handflatorna mot sig själv eller ev. inåt)
Dips
Rotatorcuff (inåt- och utåtrotation med gummiband)
Rear delt(/pec fly)
Midrow (sittande rodd i maskin)
Bellyback (jag kör med 5 kilos viktskiva i famnen, 3x15)
Situps (på maxlutning i ställning)

Senaste gympasset provade jag en ny maskin i sittande rodd "mid row" som kändes väldigt bra och som jag kommer försöka köra mer framöver.


Axlar/rygg
Många skidåkare har problem med armbågar/axlar och är "framtunga" i sin hållning. För att undvika framåtroterade axlar och dålig hållning är det viktigt att inte glömma bort att träna ryggen och axlarna. På inrådan från min sjukgymnast kör jag rotatorcuff-övningar i form av inåt-och utåtrotation med hjälp av gummiband. (Ganska lätt och typ 10x3 set.) När jag kör chins och dips försöker jag undvika extremlägena. Actic har en rear delt/pec fly-maskin som jag tränar baksidan av axlarna i. Även den kör jag lätt och typ 2x10-15 repetitioner. Jag har även börjat komplettera med rodd som alternativ träning och uppvärmning.

Actics latsdragsmaskin "Lat pulldown"

Liggande pullover.
(Fast jag brukar ha benen uppe på bänken...)
Bild lånad härifrån 

Rotator cuff - inåtrotation

Rotator cuff - utåtrotation
Bild lånad härifrån. 

"Rear delt"
Maskin som på bilden fast man låser armgrejerna i mittläget
och har armarna innanför dem så man trycker dem utåt istället. 

Koncentration på topp i "rear delt"-maskinen

"Mid-row" - maskinen verkar lovande
(Man håller i handtagen med tummarna upp,
släpper fram axlarna helt i utsträckt läge och
dra tillbaka axlarna först på tillbakavägen...)

Svingare

I samband med styrketräning måste jag nämna ett vanligt förekommande fenomen på gymmet. Det är en grupp av människor som Gustaf brukar kalla "Svingare". Gemensamt för Svingare är att de lassar på alldeles för mycket vikter på alla övningar och istället använder rörelseenergi och andra muskler än de maskinen syftar till att träna för att kunna förflytta vikterna. Svingaren trivs också bra i situps- eller bellybackställningen där de istället för 10 kontrollerade, djupa situps/bb hellre gör 30 snabba och kastar sig upp från ytterläget till upprest läge. Kör med fördel dina kontrollerade övningar jämsides med Svingaren med förhoppning att denne kommer till insikt om att det är mycket mer givande att genomföra övningarna på rätt sätt. Nåväl, nog pratat om dem. ;-)

Nu över till benövningarna. Benen har jag mest tränat lite mållöst baraföratt tills jag började åka skejt. Då insåg jag att jag var för klen i benen och verkligen behöver mer benträning. Det gynnar såklart även löpningen med lite starkare ben så nu försöker jag skärpa mig och hålla igång benträningen också.

Ben

Enbensknäböj

Vadpress (antingen i specifik maskin eller i benpressmaskin)

Benpress (antingen med båda benen eller med ett ben i taget)
Bencurl
Legextension

En av Gustafs favoritövningar för benen är "enbensknäböj". Det är även en bra övning då den går att göra precis var som helst och inte kräver några redskap. Förutom rent muskulärt är det även en väldigt bra balansövning som går att göra svårare efterhand som man blir bättre på den. Man kan tex. gå ner ännu djupare, ha armarna på ryggen, stå på en balansplatta eller ha hantlar i händerna. 

Gustaf kör ett ben i taget i benpressmaskinen

Vadpress

Bencurlmaskinen på Actic är mysko men efter
att ha fått hjälp av en instruktör med alternativt
sätt att köra den på funkar den kanon!

Legextension

Benen har jag varit sämre på att träna än överkroppen och jag har som sagt inte försökt mig på maxstyrka på benövningarna än. Jag kör 6-8 reps på de flesta benövningarna.

Jag tänker köra på några veckor med tyngre styrketräning nu och under tiden ska jag försöka få reda på hur man bäst varierar styrketräningen, periodiserar lättare och tyngre perioder och tränar styrketräning så optimalt som möjligt i kombination med konditionsträningen.

På söndag ska klubben ha ett gemensamt styrketräningpass med instruktör på Actic. Det ska bli väldigt intressant och jag hoppas det kan räta ut en del frågetecken!

Ordspråket "Ju mer man lär sig desto mer inser man att man inte kan...." passar väldigt bra in på mig och mina tankar om träning just nu.

Fia vs. höstrusk 1-0

Ibland kanske det blir lite väl mycket fluffiga rosa moln och regnbågar när jag skriver om min träning. Många pass är verkligen så härliga och sköna men dagens pass var inte direkt sinnebilden av ett perfekt träningspass. Ganska långt ifrån faktiskt.

Det var typ 10 grader, halv storm och spöregn och jag stod länge och tittade ut på ruskvädret innan jag gick och bytte om och gjorde mig redo för träningen. Jag ringde t.o.m. Gustaf (som fortfarande har problem med handen och istället passade på att jobba över idag...=() och beklagade mig. Han sa typ "du är en mes om du inte tränar" för att han vet att det funkar på mig. Fast mest motiverade jag mig med att det bara är att börja härda sig inför hösten. Står man över ett pass är det lätt att stå över flera och det riskerar att bli långt mellan rullskidpasset. Nu börjar den värsta tiden när det är som viktigast att hålla uppe träningen trots mörker och ruskväder.

Till på köpet körde jag med tröga hjul bak idag eftersom jag har lovat mig själv att höja ribban. (Fast om jag ska vara ärlig berodde det nog minst lika mycket på att jag inte hade tid att byta tillbaka till tvåor...;-)) Pannlampan hann jag däremot montera på hjälmen och det var en jäkla tur för det blev mörkt tidigt idag. Check på första pannlampspasset alltså!

Väldigt nöjd med min pannlampa!
("TRIPPLE 3*XP-G" från www.ledsmi.se)

Vi fick ett par rejäla mot- och sidvindssträckor innan vi äntligen vände hemåt på Hardebergabanan i medvind. Jag har nog åkt mer frånskjut idag än på hela året innan ;-) och det kändes i ländryggen. Passet landade på drygt 3 mil men det var ingen imponerande snitthastighet. Jag hade strax under 14 km/h i snitt och ändå en betydligt högre snittpuls än vanligt på distanspassen. Men sista kilometerna hem körde jag ändå och var riktigt nöjd med att ha genomfört passet med en bra känsla i kroppen även om det var tungt.

Genomblöta pjäxor och skitiga skidor

Blöt och trött men nöjd!

Helgens träning gjorde sig delvis påmind men det kändes bättre och bättre under passet. I helgen lyckade vi klämma in två pass både på lördag och söndag. På lördagen var det också riktigt pissigt väder så vi gick vi till gymmet efter lunch. Torsdagens "Yogalates" och efterföljande "vanliga" styrketräning hade tagit oväntat mycket på krafterna och jag kände mig inte alls redo för ett nytt styrkepass.

Istället testade jag en grej jag inte gjort innan: tröskelintervaller på roddmaskin. Jag rodde 5 x 8 min med 1,5 min vila. Körde på inställning 6 på den första och sänkte till 5 på resten. Det kändes tungt i början men mycket bättre sen. Efteråt körde jag en ganska lång (typ 10 min) "nedrodd" och det var riktigt skönt att bara sitta och ro lugnt och fint utan att det var så jobbigt. Ett kul och bra pass som jag kommer göra om! Gött att få till 40 min effektiv intervalltid!

Senare på eftermiddagen körde vi ett lugnt rullskidpass på drygt 2 mil. Jag med treor bak och Gustaf på tröga Marwe. Det var blött och trist väder och jag kände av rodden i början men det släppte lite sen. Blev mycket frånskjut och diagonalåkning hem i motvinden. Jag märker att jag känner mig mycket mer stabil på båda nuförtiden. Balansträningen börjar ge resultat! Gustaf tittade och kommenterade min diagonalteknik (eller snarare brist på) på hemvägen. Jag ska försöka ta ut stavtaget mer bak och komma upp mer med kroppen. Tror delvis att det är min stela höft som ställer till det nu. Ska undersöka vad jag kan göra för att bli rörligare framöver.

På söndag förmiddag körde vi ett styrkepass på gymmet. Det känns skönt att vi börjar få mer rutin på styrketräningen igen. Det börjar hända saker nu! =)

På eftermiddagen var vi sjukt slöa och sov en stund. Sen började Gustaf göra sig redo för pass nummer två och jag ville ju inte vara sämre...Hade det inte varit för Gustaf hade jag nog legat kvar på soffan. Gustaf var inställd på att skejta på sina Marwe-skidor men skejt var uteslutet för min del. Mina eagle har inte alls så bra grepp på vått underlag som Marwe så jag stack upp på en kort löprunda istället. Jag lät kroppen bestämma och sprang 5 km i tröskelfart (ca. 4.37 min/km med 86% av max i snittpuls). Det kändes oväntat bra, skönt och kul och jag var väldigt glad att jag lyckats slita mig från soffan. =)

Hemgjord vaniljsås och äppelpaj på söndagskvällen!
(Vi experimenterade lite och hade kardemumma på halva
och kanel på andra halvan. Så de där suspekta mandlarna är
Gustafs påhitt för att markera övergången....;-))

Intressant det där med dagsform som sagt. Innan jag stack ut och sprang kändes det som att allt pekade på att det skulle bli ett riktigt jobbigt pass men direkt när jag tagit de första löpstegen kände jag att det var en bra dag.

Hoppas på många sådana dagar i höst!

Birkebeinern i mars!

Jag hade inte haft en tanke på att åka Birkebeinerloppet (eller "rennet" som det heter på norska) innan Håkan frågade oss om vi inte var sugna för ett par dagar sen. Vi har funderat lite fram och tillbaka och resultatet blev att vi hängde på låset 9.00 i morse när anmälningen öppnade. Klart vi ska åka! Tävlingen går den 16 mars, dan efter Gustafs födelsedag så vi passar på att fira honom med en liten Norgetrip. Loppet har 500 platser reserverade för utländska åkare så vi tänkte att det var bäst att vara snabba. De norska platserna tog slut på typ 90 sekunder förra året.

Birkebeinerrennet startades 1932 till minne av turen som birkebeinarna Torstein Skevla och Skjervald Skrukka gjorde med prinsen Håkon Håkonsson 1206. Fram till 1991 var start och mål vartannat år i Lillehammer och vartannat år i Rena. Numera startar Birkebeinerrennet alltid i Rena och slutar i Lillehammer. Loppet är 54 km och går i klassisk stil. Alla deltagare måste ha ryggsäck som väger minst 3,5 kg från start till mål, som symboliserar prinsen Haakon. 1976 infördes en egen damklass. 

utdrag från Wikipedia

Banprofilen ser ju hmm...intressant ut....

Vasaloppet kommer vara mitt största mål under säsongen men det här kan nog bli en kul avslutning! Och en väldigt bra sporre och motivationshöjare för att jobba med diagonaltekniken.

Någon som har något tips på en bra ryggsäck som funkar att åka skidor med?

Yogalates - det bästa ur två världar?

"Det bästa ur två världar! En skön blandning av yoga och pilates"

Det var Actics beskrivning av passet som fick mig att ge mig på "Yogalates" idag.

Jag var ute i sista sekund som vanligt och sprang till Actic med alldeles för mycket kläder på eftersom jag tänkt gå och kom fram svettig och uppe i varv. Som tur är måste man vara på plats 10 minuter innan passet för att hämta ut sin biljett så jag var ju trots allt i god tid till själva passet. Ett toabesök och lite eftersvettning senare letade jag upp salen som passet skulle vara i. Belysningen var dämpad och det stod tända ljus lite här och var. Jag gick in, hämtade fram en yogamatta och tog av mig strumpor och skor. Det var riktigt skönt när dörren till salen stängdes och man inte längre hörde den skräniga musiken från gymmet och Massive Attacks "Teardrops" gick igång.

Den sköna känslan varade i ungefär en minut. Sen blev jag påmind om varför jag normalt inte går på den här typen av pass:

1. Jag kan inte sitta i lotusställning (Alltså. Jag kan inte sitta rakt upp och ned med benen i kors utan att det är extremt obekvämt och jag håller på att tippa baklänges. Har aldrig kunnat och har aldrig gjort något för att kunna. Däremot kan jag sitta alldeles utmärkt bekvämt med benen UTÅT eftersom min höftled är minst sagt suspekt. "Så är det för vissa" var typ sjukgymnastens utlåtande när jag frågade om min lilla defekt i förbifarten. Men han visade faktiskt en stretchövning som kunde hjälpa. Tur att jag har gjort den kanske två gånger sen dess...) Detta leder till att jag får sitta och kämpa för att överhuvudtaget sitta upp när man ska vara avslappnad, andas och sitta och rulla på axlarna.

2. Det här att göra långsamma, kontrollerade rörelser och samtidigt "andas ut" och "andas in" och stå på ett ben och låta det andra peka rätt ut åt något annat håll och samtidigt göra någon graciös rörelse med händer och armar. På något sätt blir det inte sådär avkopplande för mig som det är tänkt att vara? ;-)

Så här sitter jag väldigt bekvämt.
Den här bilden blir även en bra påminnelse om att
det finns mycket kvar att jobba på med hållningen.
Vaddå framåtroterade axlar?

Det här känns jävligt avlägset...

...och det här...

Men förutom floppen med lotusställningen gick passet ändå helt ok. Jag är stel som f*n och behövde verkligen en påminnelse om det. Träningsvärken sen tisdagens och onsdagens pass gjorde väl inte saken bättre direkt. Vi körde en hel del ganska tunga övningar för bålen och det passar mig alldeles utmärkt. Det kör jag för lite annars. Det vore inte fel att bli lite smidigare men på flera av övningarna kände jag mig trots allt inte helt osmidig när jag istället för att fokusera på mig själv och min andning tjuvkikade på de andra i salen för att se att jag gjorde rätt. Det kanske finns hopp ändå?

Men jag måste säga att pilates lockar betydligt mer än yoga om jag måste välja...

Stavlöpningspremiär

Det var ännu jobbigare än jag kom ihåg det. Min hjärna har en tendens att snabbt glömma bort allt som är jobbigt och bara komma ihåg den där ljuvliga känslan efter ett hårt pass. Under stavlöpningspremiären igår kom allt tillbaka till mig:

Stavlöpningsintervaller är så förbannat jobbigt!

Efter uppvärmningen och lite introduktion till stavlöpning började Gustaf, lätt som en fjäder, studsa omkring och visa oss ett antal olika spänst- och koordinationsövningar. Det enda problemet med övningarna är att det ser så himla lätt ut när Gustaf visar och sen känner man sig själv som en fet ko när man försöker efterlikna. ;-)

Gustaf har ju en lite annan träningsbakgrund än jag och de flesta andra i klubben. Som tonåring tränade han friidrott med hinderlöpning som specialité och det märks fortfarande. Det är häftigt att se vilken kroppskontroll och spänst han har. Nog pratat om min fantastiska sambo och åter till träningspasset! ;-)

När vi hade kört bland annat enbenshopp, månsteg och indianhopp gick vi vidare och körde fyra långa stavlöpningsserier. Först jogg med stavar utför den långa sega backen på St. Hans och sen gick vi raskt uppför den allra brantaste delen. Tanken var att man skulle ta i så mycket man orkade med armarna på uppvägen.

Stavlöpningsgänget

Efter det väntade de riktigt jobbiga, pulshöjande, intervallerna. Jogg ner. Mellan 5-15 burpees på anvisad plats. (Burpees är för er som inte vet det när man gör en armhävning följt av ett upphopp.) Jag fick strikta order av Gustaf om att köra 15 st vilket jag också gjorde första intervallen. Efterföljande bestämde jag på eget bevåg att 10 var fullt tillräckligt. ;-)  Direkt efter burpisarna joggade vi vidare ner en bit innan vi vände uppåt och körde en tredelad serie på vägen upp. (Ca. 200 m)  Först "vanlig" stavlöpning med sprättande steg. Sen överdrivet långa steg. Sist fullt ös vanlig stavlöpning. Avslutningsvis typ maxpuls och nära döden upplevelse på toppen av kullen. ;-)

Jag och alla utom Gustaf körde tre intervaller. När Gustaf körde sin sista stod vi andra och pustade och inväntade nya order. 

På toppen av kullen avslutade vi med lite benstyrka. Utfallshopp (3x10 st) och enbensknäböj (2x8 st). Som grädde på moset gick vi ner typ 50 m i backen och körde utfallssteg uppför. Första stegen går lätt som en plätt och man undrar vad som är grejjen egentligen. Sen kommer mjölksyran! 

Och idag har den förväntade träningsvärken satt in. Inte bara i benen och baken utan även i bröst/triceps pga att de ynkliga armhävningar. Illa. 

I morse sprang jag en kort riktigt pissig löprunda som jag kunde varit utan och på kvällen var det intervallpass med klubben med mycket diagonalåkning och frånskjut. Precis vad jag behöver! Det var också det första klubbpasset på en evighet som jag kört på treor. Visserligen bara bak men ett steg på vägen i alla fall. Nu är det slut på mysåkandet på tvåor! 

Dax att öka!

Efter femtimmarsträningsdagen har jag tillåtit mig att ta det lite lugnt ett par dagar. Heldagsvila i söndags och bara ett lugnt distanspass på tvåor med klubben igår.

Planen är annars att komma igång och köra mer på tröga hjul nu i höst men eftersom jag inte visste riktigt hur kroppen skulle kännas efter lördagens pass och ville kunna ta det lugnt och fint blev det tvåor. Rätt tänkt. Det gick fort som tusan i början på passet som vanligt men sen skärpte jag mig, lät bli att jaga skejtande klubbkamrater och gick in för att köra kontrollerat med en puls under 75%. ;-) Det var flera som körde på 3:or igår så det fanns ingen anledning att jaga på utan var bara att rätta in sig i leden på en bekväm nivå. Skönt!

Passet kändes oväntat bra. Jag hade lite ont i vänsterarmen som jag aldrig brukar ha problem med men hoppas och tror att det bara var något tillfälligt. Annars var det skönt och kul att köra tillsammans med de andra och veta att man bara behövde vara ute ett par timmar den här gången... 

Monsterpass som lördagens är ett effektivt sätt att få lite perspektiv på tillvaron.

I morse hade jag dubbelbokat mig mentalt och insåg att jag inte kunde gå på gruppträningspasset som jag hade tänkt prova. Tusan också. Jag som var så sugen. 

Jag fick tänka om och se fram emot kvällens stavlöpningspremiär istället.  

Gustaf ska ha introduktion för nybörjargruppen uppe på St.Hans ikväll och alla som vill får vara med. Om jag vill! Jag har inte sprungit med stavar sen den där skensvensexan i juli men ser fram emot att komma igång med det igen. Eller ja. Jag ser i alla fall fram emot känslan EFTER passen. Stavlöpning är så förbannat jobbigt. 

Oj vad trött jag blev bara av att tänka på det...

Nog bäst att jag laddar med lite fika nu om jag ska orka! ;-)

Full hand!

Yihaa! Min första "full hand" någonsin är avklarad. (Fem timmars effektiv träning under samma dag.) Det var inte perfekt väder för premiären direkt men det fick duga. Även om det blåste som tusan var det i alla fall ganska soligt och fint!

Dagen började med ett lugnt löppass medan Gustaf var uppe på Actic och hade genomgång av ett styrketräningsprogram för nybörjargruppen i Ski Team Skåne. Jag åt en tallrik gröt och väntade en knapp halvtimme innan jag stack ut och sprang och det funkade fint. Jag tog det lugnt och fint och låg på runt 80% i puls. Planen var att springa en timme och det blev det lite drygt. Blåsten var rätt jobbig och benen var trötta redan från början. Hmm. Kändes som det skulle bli en jobbig dag med tanke på min plan...Efter löpningen stack jag hem om och åt två mackor innan jag stack ut igen på klassiska 3:or.

Jag funderade lite fram och tillbaka på om jag skulle köra på 2:or eller 3:or. Blåsigt ute och trött efter löpningen. Vad gör man då? Kör distanspass på 3:or såklart! ; -) Planen var att motvinden och tröttheten skulle tvinga mig till ännu mer frånskjut och diagonal och det funkade. Det var riktigt jobbigt första kilometerna uppför Hardebergabanan men sen släppte det lite. Men det var inget njutbart pass direkt utan bara att genomföra. Positivt var att jag fick en aha-upplevelse gällande diagonalåkningen som jag ska utvärdera mer framöver!

Sen åt jag och Gustaf lunch tillsammans och tog en timmes tupplur innan vi påbörjade nästa pass. Gustaf körde på 4:or och jag skate på vanliga träningshjul. Det resulterade i att jag körde lite kringelkrokar fram och tillbaka och fick vänta in Gustaf ett par gånger innan han började få för ont i handen och bestämde sig för att sticka hem och springa en sväng istället. Då var jag all alone igen och som tur var började min ensamma körning med en lång alldeles ljuvlig benskate i medvind på nylagd asfaltväg. Mmm. Fast efter det, när det var tyngre igen, hade jag en svacka. Jag åt en medhavd energibar och kände mig allmänt slö. Försökte fokusera på teknik. Övade en hel del på tvåans växel och börjar få lite bättre kläm på den. Körde även en hel del på fyran med Linus tips från Mora-lägret i åtanke. Finns väldigt mycket kvar att jobba med på skatetekniken men det är mest inspirerande! Skate ser jag som ett roligt komplement till övrig klassisk skidåkning och det funkar det alldeles utmärkt som. På slutet mötte jag Bengt från klubben och fick lite sällskap en kort sträcka och sen var jag nästan hemma. Sista biten hem, inkl. en liten extrasväng för att få ihop tiden, var en ren fröjd. Fem timmar var inom räckhåll, jag var snart hemma och all trötthet var som bortblåst och det var bara riktigt kul att åka!

Jag mötte en hel rådjursfamilj idag.
Var är teleobjektivet när man bäst behöver det?

Inzoomade

En liten gul plutt dök upp i horisonten
under drickapausen och jag fick en anledning
att pausa lite extra...

Spana in den här cykelbilen!
(Och minen på professorn som trampar den...;-))

Dagens träning i siffror:
Löpning: 12,4 km / 1h 8 min
Rullskidor klassiska 3:or: 29,2 km / 2h 1 min
Rullskidor skate: 34,5 km / 2h 1 min
= Totalt 5 h och 10 min träning och drygt 7,6 mil

Efter sista passet drack jag en Gustaf-shake (Whey80 (mintchoklad) + lite maltodextrin) innan jag duschade och vi gjorde oss redo att sticka ut en sväng på stan. Det är kulturnatt i Lund ikväll och en massa aktiviteter på stan. Vi började med att äta en supergod pasta och dricka ett glas lika gott rödvin på restaurang Italia.

Jag åt pasta med kalvfilé, champinjoner och tomatgräddsås.
Supergott men ingen skidåkarportion direkt...

Sen gick vi in om Ahlgrens konfektyr och köpte lite efterrätt; Gustaf åt choklad och jag chokladglass. Efter det stannade vi på Stortorget och lyssnade på Sophie Zelmani en stund innan vi kom fram till att det vore väldigt skönt att gå hem och slappa på soffan. And here we are. Gösta är glad att vi är hemma igen och ligger och snusar gott. Gustaf dricker en liten whiskey och jag bloggar. Allt är som det ska med andra ord! ;-)

Men nu kallar sängen och jag ser fram emot att sova riktigt länge i morgon!
Gonatt!

Härliga långa intervaller

Igår kväll var det klubbträning med Ski Team Skåne som vanligt. Jag och Lasse höll i träningen och efter uppvärmningen satte vi igång med teknik-och balansträningen. Det känns väldigt bra att vi har fått in det som ett fast moment på onsdagsträningarna eftersom det är något som är svårt att komma loss och göra själv. Men inte desto mindre viktigt. Man kan inte få för bra balans och teknik på skidor!

Vi körde de gamla vanliga övningarna utan stavar; utfall, "plocka kulor", diagonalåkning och frånskjut där man glider ut överdrivet osv. Sen körde vi även ett par olika övningar med stavar.

Efter det var det dags för huvudmomentet på passet: långa tröskelintervaller.

Vi körde fyra intervaller längs en förutbestämd bana. Tre av intervallerna är på runt 8 min medan en är lite kortare på 5,5 min. Jag gick lite mer på känsla än pulsklockan idag än förra gången vi körde samma sak och pulsen låg nog lite högre den här gången. (Ca 86% i snitt.) Jag kanske fick upp pulsen lite väl högt i slutet på den andra, korta intervallen som slutar med en brant backe för första delen av tredje intervallen var ganska seg. Annars kändes det bra idag. Jag gillar tröskelintervallerna. Det blir aldrig sådär hemskt jobbigt. Det går snabbt men är ändå kontrollerat och relativt bekvämt. För min del är det ett bra pass för att lära känna gränserna och hitta den där tröskelpulsen som jag fortfarande tycker är lite mystisk...;-)

Efter sista intervallen körde vi några olika styrkestakövningar uppför backarna på vägen hem. Bl. a "Hönan" (staka med magen) och "Smirrestakning" (diagonalåkning med fixerade armbågar utan att använda benen). Sista branta backen upp till samlingsplatsen körde vi ett par av varje övning igen och två gånger vanlig stakning innan vi var nöjda och körde den sista biten upp till parkeringen.

Väl tillbaka på parkeringen mötte jag upp Gustaf som varit instruktör i motionsgruppen. Han hade kört benskate-intervaller och var rätt trött i benen. =) Efter lite eftersnack rullade vi hemåt i mörkret. Det skymmer snabbt på kvällarna nu! Snart dags att plocka fram pannlampan....

Gruppträningstest 2 - "Functional Toning"

På tisdagens Power-pass, som var först ut i mitt lilla test av gruppträningspass på Actic, tipsade instruktören mig om att jag borde testa "Functional Toning". Det kan vara ett av de töntigaste gruppträningsnamnen ever och bara namnet har haft en avskräckande effekt på mig. Jag och instruktören som tipsade om det (som även höll i passet idag) skämtade om att det låter som ett "fixa rumpan till beach 2013"-pass. Actics egen beskrivning antyder dock att det är ett tufft pass med träning för hela kroppen:

Tufft styrkepass där kroppens muskler tränas genom funktionella övningar. Förutom kroppen som redskap kan även skivstång, hantlar och gummiband förekomma. 

Lördagens pass hade redan en väntelista på 15 pers så jag passade på att testa lunchpasset idag istället. Jag insåg dock att det skulle bli tufft med tanke på hur kroppen kändes. Jag har haft grym träningsvärk efter tisdagens skivstångsmaraton och gårdagens stakintervaller och styrkestakövningar gjorde väl inte saken bättre direkt. Men jag ville inte vänta till slutet på nästa vecka utan tänkte ge det en chans i alla fall. Om inte annat så skulle jag i alla fall få veta om passet är något för mig och ha lite koll på programmet till nästa gång. 

Återigen skulle stepbräda, matta och "en buffé av hantlar" plockas fram. Nytt för denna gången var att vi även skulle ha ett gummiband och att vi bara behövde en skivstång utan vikter för lite rörlighetsträning under uppvärmningen. 

Vi började alltså med uppvärmning och rörlighetsträning med och utan stång. Sen körde vi igenom hela kroppen. Utfallssteg med hantlar, dips och armhävningar på stepbrädan, olika biceps-övningar med hantlar, raka och sneda situps, plankan med vridning och med armlyft, flyes med hantlar, sittande rodd med gummiband, rotatorcuff med hantlar mm. Super! Jag var lika svettig som sist och om möjligt ännu tröttare. =)

Visserligen kände jag mig riktigt klen men jag fick i alla fall en positiv uppenbarelse under passet. Jag tror minsann att min kroppskontroll har blivit bättre sen jag började träna mer seriöst och jag inbillar mig att jag gör övningarna ganska strikt och kontrollerat. 

Jag tror att det här passet är riktigt bra för mig och ett roligt sätt att få till träning av axlar, rygg och bål som jag annars har en tendens att slarva med! 

Fast det kanske finns ännu bättre pass?

Jag testar vidare helt enkelt!

Jag hittade ingen "reklamfilm" för "Functional Toning". Eftersom jag tycker det är för pinsamt att fota under passet och alltså inte har några bilder passar jag istället på att infoga en film på ett av Actics gruppträningspass som jag INTE kommer att testa:

Visserligen skröt jag just om min förbättrade kroppskontroll. Det betyder inte att jag kan/vill skutta omkring som värsta dans-/aerobicstjejerna utan bara att jag hade väldigt dålig kroppskontroll tidigare...;-)

Gruppträningstest 1 - 45 min "Power" på lunchen

Jag har ju ett träningskort på Actic. Fram tills nu har jag bara utnyttjat det för att köra på sin höjd två styrketränings-/intervallpass i veckan men nu har jag bestämt mig för att testa några av Actics gruppträningsprogram. Jag tänker att det kan vara ett nyttigt och roligt komplement till övrig träning i höst. I dag på lunchen var det dags för premiärpasset.

Strax innan tolv stod jag redo utanför "Stora salen" för ett 45 minuter långt pass som hette "Power".

Så här lyder Actics egen beskrivning av passet:
"Skivstångsträning där de stora muskelgrupperna tränas först och därefter de lite mindre. Vikterna anpassar du själv efter övning och egen förmåga."

När vi blev insläppta i salen började alla plocka fram skivstänger, hantlar, mattor och stepbrädor. Jag pratade lite kort med instruktören och berättade att jag var ny innan jag också började försöka få ordning på mitt lilla träningskit.

Det var ju helt hopplöst att veta hur mycket och vilka vikter jag skulle behöva så jag kikade runt lite vad de andra tog och samlade på mig en hög med extravikter om jag skulle behöva justera under passet.

Det var helt rätt taktik!
Jag lassade på ganska bra med vikter och fick verkligen slita. Det kändes att jag inte är van vid den här typen av uthållighetsstyrketräning. Mjölksyran och svetten flödade och jag var lätt svettigast (och antagligen tröttast också) i salen. Vi körde bla. frivändning, "rodd", bicepscurl, knäböj, marklyft och utfall. Och en jäkla massa repetitioner i olika hastighet på allt.

Efter passet pratade jag lite mer med den trevliga instruktören. Vi pratade om upplägget på passet och lite om skaderisker och hon tipsade mig om ett par andra pass som hon tyckte man borde komplettera passet med och som hon trodde skulle passa mig (bättre?).

Efter vår lilla diskussion blev jag nyfiken och läste lite på nätet om bodypump som är det mer använda namnet på den här typen av träningspass vad jag förstått. Jag hittade bland annat den här intressanta artikeln:

http://traningslara.se/bodypump-en-uppdatering-med-fler-studier-del-ii/

Jag hade inte riktigt reflekterat över vad syftet med passet skulle vara för mig men jag blir lite fundersam när jag läser ovanstående. Tanken var mest att gå på ett roligt pass som ändå kvalar in som någon slags vettig träning. Nu i efterhand när jag har ont i min axel igen och läser om att antalet repetitioner som man kör ligger bortom alla rekommendationer för styrketräning känns det inte lika kul längre. Instruktören påpekade också i början på passet att det var viktigt att inte lyfta för tungt för att man ska kunna genomföra alla repetitioner med bibehållen teknik. 

Jag är inte alls bra på det här med styrketräning så om någon har några åsikter för/emot den här typen av träning vill jag gärna höra. Hur gynnas man av att träna så här extrem uthållighetsstyrka? Hade även varit kul att höra om någon har något tips på bra gruppträningspass som gärna tillför något till skidåkningen.

Det var verkligen ett kul och riktigt jobbigt pass men jag tror att det finns andra pass som passar mig bättre, ger en bättre träningseffekt och ändå är roliga.

Jag letar vidare så länge och återkommer med ett nytt gruppträningstest snart!

Tur att jag inte såg den här videon innan passet förresten....

Seedningen för Alliansloppet klar!

Äntligen är seedningstabellen för Alliansloppet till Vasaloppet 2013 klar!

Jag missade led 3 med 2 s. En jäkla tur att jag redan står i 3:an annars hade jag varit tokig! Jag har ju haft sekunderna på min sida tidigare och trodde inte resultatet skulle räcka så långt ens så jag är rätt glad ändå. ;-)

Den stora glädjen är att Gustaf seedat sig till led 1 med stor marginal!
Så kul och välförtjänt! =)
Jag är så stolt och glad för hans skull! =)

Här finns seedningstabellen...

...och här är resultatlistan från Alliansloppet 2012. 

Hallands Rull-ski 2012

Igår kväll var det mekdax. Efter att ha ätit kvällsmat och sett ett avsnitt av "Lilyhammer" på svtplay (feel good-serie på hög nivå! =)) skulle det fixas och donas. Jag knäckte ju min ena stav på Alliansloppet och har kört med ett par gamla Swixstavar modell inte så styva och inte så lätta sen dess. Hade lagom börjat vänja mig men insåg att det var dax att komma loss och fixa nya till tävlingen. Jag fick köpa en uddastav av Håkan (som nog ångrar sig efter dagens tävling...) så att jag återigen fick ett komplett par Premio-stavar. Efter avvärmning av handtag och vintertrugor, kapning och påsättning av rullholkar och handtag var de redo för användning. 

Sen skulle tävlingshjulen sättas på eagleskidorna (som jag körde Alliansloppet på) innan allt var färdigt inför tävlingen. Jag hatar allt som har med underhåll av material och utrustning att göra (alldeles särskilt vallning). Däremot har jag inte så mycket emot att diska så i vanlig ordning var det Gustaf som kapade stavar och bytte hjul medan jag värmde av trugor och handtag. Bäst att påpeka det för husfridens skull. ;-) 

Jag och Håkan samåkte upp till tävlingen. Gustafs hand är fortfarande dålig så han fick stå över idag. Riktigt tråkigt. =( I morse strax efter halv sex började jag stöka omkring i lägenheten för att fixa det sista innan avfärd till Håkan i Hörby.

Började dagen med lite trafikvådligt beteende;
fotografering genom vindrutan.
Härlig söndagsmorgon!

På plats skulle nummerlapp hämtas ut och femton toabesök hinnas med. Däremellan hann jag tigga till mig lite jordgubbssaft att ha med i vätskebältet i brist på sportdryck och prata lite med coolaste Ironman-Therese. 

Fem i morse hade jag upptäckt att min kära sambo tagit slut på vår sportdryck och jordgubbssaften pimpades med en gel med hopp om att bli en riktig energibomb i klass med Vitargo. (God blev den iaf! ;-))

Jag kom i väg ganska bra i starten men märkte fort att jag inte kunde hänga med som jag önskat. Jag var kanske lite avskräckt efter chockstarten i Alliansloppet och hur trött jag blev där? Även om jag tyckte att jag tryckte på så mycket jag vågade räckte det inte till. Bengt från klubben rullade om mig och jag gav kanske upp jakten lite för tidigt. När det började lugna ner sig var jag ensam med Bertil (Göteborgs SK) efter mig och jag körde på för att försöka ta in på framförvarande och få en klunga att köra med. En helt hopplös bana att plocka in på och min plan gick om intet. 

Tidigt i loppet bröt Håkan sin ena stav. Tur i oturen var att han precis hade passerat bilen med extrastavar och kunde vända om och få sina reservstavar samtidigt som jag passerade. Efter några kilometer kom han i fatt. Och körde förbi. Förlåt, jag menar flög förbi! Jag insåg att jag borde kunna hålla ett högre tempo än jag gjorde just då och försökte hänga på honom utan någon större framgång. Bertil var dock kvar som en igel. Någonstans på vägen hade en kille från IK Stern kommit ifatt och blåst om i ett högt tempo. Jag gav mig attan att hänga på och det visade sig gå väldigt bra. Men snart byttes rollerna och jag låg och drog honom och Bertil större delen av loppet. Jag kunde kanske kört mer taktiskt och tvingat dem dra, men jag ville ha gjort vad jag kunde för att komma ifatt framförvarande och köra så fort jag kunde. Det var i alla fall mer peppande att ha ett litet följe än att köra helt solo. 

Jag har funderat lite efter loppet och egentligen borde jag vara rätt nöjd. Jag gick in under 2 h och slog därmed nytt banrekord för damer med stor marginal. (Det tidigare banrekordet på 2.10.22 var iofs min tid från förra året då jag i ösregn körde en del av loppet med bara en stav innan jag fick låna ett par alldeles för långa stavar...;-))

Hade jag inte blivit så brutalt frånåkt av Håkan och Bengt hade jag nog varit mer nöjd. Men att de är i bra form borde ju inte påverka mina tankar om min egen prestation? Störigt att vara en sån tävlingsjunkie ibland. Egentligen kände jag mig ganska stark och kunde staka på bra i motvind, motlut och utan draghjälp. Men jag hade lite oflyt med klungkörningen och tycker att jag borde kunnat pressa mig mer! Och kanske borde jag ha använt benen lite ibland. 

Motivationen dalade när jag såg att jag inte tog in på framförvarande som önskat och när jag inte fick någon draghjälp men ändå blev ifatt åkt utför. Vad har Bertil gjort med sina hjul egentligen? Sjukt bra rull hade han i alla fall. Men att skylla på dåligt rull är faktiskt lite som att skylla på dålig valla så jag låter bli....;-)

Efter en nittiograders sväng in på en mindre, mer kuperad skogsväg kom vi ifatt en ensam åkare som verkade få lite nya krafter av vår närvaro. Vi växeldrog lite men sista kilometerna försökte jag öka tempot. Jag insåg att risken var stor att eftervarande skulle vara piggare än mig efter all myskörning efter mig i motvinden så jag ville skruva upp tempot i tid för en långspurt. Bertil a.k.a. "igeln" slog till på slutet och gick i mål en sekund innan mig. Nästa år ska han få storstryk! I promise!

Efter dusch var det dags för prisutdelning. Tobias Westman vann herrklassen och var som vanligt lika ödmjuk i sitt segertal. ;-) Jag fick en fruktkorg för "vinsten", pris för banrekordet och spurtpriset för att jag var först till hälften. (Måste man verkligen ge ut ett spurtpris när det bara är en deltagare i damklassen? Jämlikhet i all ära...Fast jag är såklart tacksam för priset. =) )

Tobias Westman blir intervjuad av Therese

Sen var det bussresa tillbaka till starten i Simlångsdalen. Vad långt och kuperat det kändes när vi satt där i bussen. Tänka sig att vi åkt hela den sträckan på rullskidor! Känns som ett gött dagsverke idag trots allt! =)

Som vanligt ett väldigt bra arrangemang av Simlångsdalens IF och SK Hylte!

Loppet i siffror:

Tid: 1:57:18

Sträcka: 46,92 km enl. Garmin

Medeltempo: 2:30/km

Snittfart: 24.0 km/h

Maxfart: 40,7 km/h

Snabbaste kilometern: 30,4 km/h

Placering: 1 av 1 (yihaa!) 

Snittpuls: 88% av max

Maxpuls: 97% av max 

Min första segerkrans!
Det du Lotta! ;-)

Gösta förstod inte riktigt grejjen med kransen....

...och försökte äta upp den innan jag fick
hejd på honom!

Fredagsmys och tävling på gång

Fredagen är till ända och efter en sen kvällsjogg följd av hämtmat och film börjar jag känna mig redo för sängen.

Sushi!

Gustaf valde film

Träningsveckan har väl varit sådär. Jag har haft en period efter Alliansloppet med dålig form och efter det där diagonalpasset på treor förra helgen har jag inte fått till något riktigt bra pass. Förra veckan tror jag att jag hade nån förkylning eller nått på gång men den här veckan vet jag inte. Egentligen har det inte känts direkt dåligt men jag har varit klen i jämförelse med mina kombattanter i klubben. 

Dagens jogg var i alla fall riktigt skön. Det kändes bra att springa utan några som helst ambitioner mer än att jag skulle komma ut och röra lite på mig. Jag sprang en dryg mil i moderat tempo och hyfsat låg puls och på slutet två lite snabbare tusingar bara för att det var kul. 

I onsdags var det klubbpass som vanligt. Fast ovanligt många! Det var uppstart för den första åttaveckorskursen för nybörjare och vi var hela 38 pers på plats på parkeringen vid Vipeholmsskolan. Inte illa för en nystartad skidklubb i Skåne! =) Totalt är vi 70 medlemmar i klubben nu. Så jäkla kul! =)

Igår var det årsmöte och i samband med det fanns det möjlighet att prova kläder från Trimtex. Det var verkligen toppenkvalitet och bra passform på alla provkläder vi fått och nu ska jag bara se till att få fram designförslag på allt från tävlingsdräkt till överdragskläder, pannband och mössor så vi kan bestämma hur det ska se ut och hinna få allt till vintersäsongen drar igång. Vinter! Snö! Längdskidor! Åh, vad jag längtar!

Efter årsmötet var vi ett gäng som gick och käkade på Glorias i Lund. Jag beställde in 250 g ryggbiff under tvång från Gustaf som ville ha resterna om jag inte orkade äta upp. Det blev en bit över men inte så mycket som jag (och Gustaf) trodde. =) 

På söndag är det dags för tävling igen så jag har medvetet inte tränat så hårt den här veckan med hopp om lite bättre form i helgen. Hallands Rullski är en rolig tävling och efter den är det lugnt på tävlingsfronten ett tag framöver. Det känns bra att få mer tid att träna. Tävlingarna stör träningsupplägget ganska mycket tycker jag. Ska man gå in för dem måste man ju träna lite mindre innan och det tar en hel del tid och energi att fara omkring. I år har vi därför valt att prioritera träning framför flertalet tävlingar och bara köra de tävlingar vi verkligen känner för och satsar på. 

I morgon är planen att köra ett kort, snabbt pass på tävlingshjulen för att få in känslan lite. 

Nu är planen att sova. 

Gonatt!

Höstträning och dagsform

Nej, vi kom aldrig ur soffan i söndags. Istället hade vi en riktig slappedag jag, Gustaf och Gösta. Gustaf läste, jag slösurfade och pysslade med några roliga saker som är på g (mer om det sen) och Gösta låg mellan oss och snarkade. Vi åt rester, tittade på film och mumsade i oss en massa godis. Det är inte ofta vi inte gör nått vettigt en hel söndag så det var riktigt skönt och faktiskt helt ångestbefriat...=)

Men igår var det till att börja skruva upp tempot igen. Jag lånade Gustafs 3:or och stack upp till samlingsplatsen för klubbpassen. Gustafs hand är fortfarande inte bra så han joggade med för att springa en runda istället. 

Höstträningen började formellt igår och från och med nu kör vi alltid i minst två grupper. Totalt var vi 25 personer på träningen och det nya rekordet ryker bergis på onsdag när nybörjarkursen drar igång och ytterligare ett tiotal personer ansluter. Riktigt roligt!

Skidåkare på parkeringen

Väl på plats rullade jag bort till Håkan och kollade om han skulle köra på 3:or som han hade pratat om tidigare. Men icke! Han hade istället med sig två par sprillans nya Fischer-rullskidor som inte finns på marknaden än och lurade på mig ett par att testa. 

Jag har ju provat lite olika skidor senaste tiden och det var intressant att se hur de här skulle vara. Den första modellen jag testade var den lite lättare och bredare Fischer RC7. Efter halva rundan bytte vi så jag fick testa RC9 också. Spontant gillade jag den första bäst fast det var den billigare varianten. Stommen var som sagt betydligt bredare än mina Elpex eller den andra modellen från Fischer. Hjulen var däremot lite smalare. Skidorna var väldigt stabila och gick verkligen spikrakt (även i kurvorna så man fick trampa igenom kurvorna mer som på snö). På diagonalåkning och frånskjut kändes de riktigt sköna. Däremot var träningshjulen som satt på skidorna betydligt trögare än normala "tvåor" och jag hade tufft att hänga med och ändå hålla pulsen under kontroll. 

Gustaf tar konstnärliga foton minsann!
Här ser man den bredare Fischerskidan närmast till höger i bild

Intressant att det kommit en hel uppsjö av nya rullskidor senaste tiden. Det är verkligen en sport på uppgång verkar det som!

Idag har jag varit ute på en liten "lunchjogg" som slutade som ett intervallpass. Som det kan bli! Jag sprang till Stadsparken som uppvärmning och sen 5 varv där. Egentligen var planen att springa fem kilometer så fort som möjligt men jag gav upp den tanken när jag kände hur det kändes idag och lurade över mig själv på intervallträning istället. (Hur tänkte jag där?) Första varvet gick jag ut ganska hårt i motlutet och såg att snitthastigheten såg ganska bra ut. Sen när jag började springa utför andra halvan av varvet sjönk den markant och jag blev stressad av att det gick så långsamt fast jag tyckte att jag tryckte på rätt bra. Efter ytterligare ett varv insåg jag att varvlängden inte stämde och att klockan hade problem med att hitta satelliter igen. Varvet är ganska exakt 900m så det spelade inte någon större roll egentligen. 

Benen var inte riktigt på min sida idag. Flåset är nog bättre än någonsin men benen började kännas tunga redan efter de första intervallerna. Jag sprang fyra varv + ett sista lite lugnare innan jag sprang hemåt igen. (Den snabbaste i 4:03min/km-tempo och den långsammaste av de fyra i 4:11-tempo.) Kändes ändå helt ok med tanke på hur tungt det var att springa idag. 

Det här med dagsform är verkligen ett fenomen jag skulle vilja förstå bättre! 

Två bra pass och dagen efter-slapp

I torsdags skulle Gustaf på styrelsemöte med klubben på kvällen. Jag kände mig piggare och var riktigt sugen på att få till ett bra styrkepass. Första funderade jag på att köra några stationer hemma i vardagsrummet men jag kom snart fram till att det var ett riktigt gympass jag var sugen på. Det kändes skönt att komma iväg till gymmet själv för en gångs skull.

Jag började med att värma upp på crosstrainern och att stretcha och köra några av mina rehabövningar. 

Sen var det dags för en riktig genomkörare. I vanliga fall kör vi antingen ben eller överkropp på gymmet och avslutar i stort sett alltid med ett intervallpass på crosstrainer eller SkiErg. Inte det bästa upplägget egentligen men väldigt tidseffektivt. Men idag var jag inställd på att köra igenom hela kroppen och inte köra några intervaller. Jag körde våra vanliga program och vävde in mina rehabövningar för vad och axel/armbåge. 

Gårdagens styrkeövningar satt i men på det stora hela kände jag mig ändå pigg och fräsch i kroppen. Jag har inte fått någon bra kontinuitet i styrketräningen det senaste och jag har tappat lite i styrka. Men känslan efter passet var ändå väldigt positiv! Jag avslutade med 10 min rodd på inställning 10. (2,41 km 4:09 min/km) Det kändes bra så det blev trots allt en liten pulshöjning under passet. =)

I fredags hade vi fullt upp med IKEA-besök och att förbereda inför lördagens kräftskiva och det blev handling, städning och matlagning för hela slanten. Planen var att förbereda så mycket vi kunde och hann på fredagskvällen för att få tid till ett långpass på lördagsförmiddagen. 

Gustaf vurpade på passet i onsdags och har haft ont i handen sen dess så det blev ingen rullskidåkning för honom. Han stack ut och sprang en sväng istället medan jag gav mig ut på ett pass på 3:or. Jag såg verkligen fram emot att köra ett pass på trögare hjul och det kändes väldigt bra när jag satte igång. Tyngre men inte tungt. Jag tycker att min teknik verkar funka bättre på trögare hjul nu och jag kände mig stark och pigg när jag stakade ut till starten för dagens pass. Till på köpet var det en riktigt fin dag med strålande väder. 

Gamla vanliga Hardebergabanan

Det passade väldigt bra eftersom jag hade bestämt mig för att följa upp onsdagens teknikpass med en riktig genomkörare på diagonalåkning. Starten gick vid botten av Sandbybacken som går upp till Skryllegården (ett friluftsområde) i Lund. 

Jag diagonalade uppför första backen. Körde ner igen och gjorde samma sak igen. Körde vidare upp till backe nummer två. Ner igen och samma sak igen. Och så höll det på. Efter Skrylle körde jag vidare och körde alla backar vi har i omgivningarna. De flesta två gånger. Några av "intervallerna" körde jag och försökte hålla ner pulsen så mycket jag kunde. (Inte lätt!) 

Efter sista backen kände jag mig riktigt nöjd med att ha fått till ett så bra pass och jag bestämde mig för att staka på hemåt och göra slut på armarna också. =) 

Det var motvind tillbaka men jag stakade på så gott jag kunde i 5 km (17 km/h med en snittpuls på 85% av maxpuls) och sen rullade jag ner sista kilometern till lägenheten och stövlade in till Gustaf och Gösta nöjd och glad efter ett riktigt kanonpass. Totalt 34 km och 2h 17min. 

Idag är det dagen efter kräftskivan och nu är det dags att äta upp resterna av pajerna och fundera på om vi orkar röra på oss något idag.

Gustaf gjorde supergod lemoncurd till efterrätten igår.
Jag måste nog äta lite av den idag också.

Återkommer med rapport om jag lyckas ta mig ur soffan! ;-)