Mallorca - en reseberättelse

De första två dagarna på Mallorca har jag skrivit om i det här inlägget.

Vi började som jag skrivit om tidigare med att bo två nätter på ett kloster på östra sidan av Mallorca och i måndags innan vi skulle checka ut stack jag ut på ett sista löppass (eller snarare jogg/powerwalk) innan frukost. Gustaf var inte sugen på att springa men jag var glad att jag kom loss och stack ut själv. Mina knän var lite chockade över all backträning de senaste dagarna så jag avvek från asfaltvägen efter ett litet tag och gick/joggade utför på de små grusvägarna som i motsats till serpentinvägen för bilarna gick kortaste, och brantaste, vägen istället. På vägen ner hade morgondimman inte lättat än och det var en fröjd att lufsa omkring när solen började bryta fram genom dimman. Vackra omgivningar gör allt så mycket roligare och lättare!

Klostret sett från en annan utkikspunkt
som jag sprang upp till

Dimhöljda berg

Utkikspunkten

På vägen upp gick jag raskt i de brantaste partierna och joggade i de få flackare. Pulsen gick upp över 80% bara av att gå...Puh.

När jag kom tillbaka och hade duschat och ätit frukost gjorde vi oss färdiga för avfärd till vårt boende för de nästkommande två nätterna som vi bokat kvällen innan. (Klostret hade varken pool, TV på rummet eller gym men däremot trådlöst internet. Halleluja!)

Gustaf hade hittat ett billigt hotell i orten Peguera på västra sidan av ön som vi tyckte verkade bra. Väl där blev vi väl mottagna av tjejen som ägde stället. Vi fick veta att hotels.com hade strulat till det lite och bokat upp oss på två olika rum för de två nätterna eftersom det var det enda som var ledigt. Första rummet var därför uppgraderat till en mindre lägenhet med två rum och kök och andra natten skulle vi bo i ett vanligt rum. Inga problem tyckte vi och var bara väldigt nöjda att vi hittat ett trevligt ställe att bo på med så kort varsel. Hotellet var mer som ett hostel med små lägenheter som låg i olika nivåer sammanbundna med trappor och terasser kring en pool och det var typ 100 m ner till stranden.

Terassen

Polen med bergen i bakgrunden

Allt låg i olika nivåer

Grönt är skönt

Peguera var en trevlig semesterort. Framförallt var stranden och omgivningarna väldigt fina. Dock känns det snarare som vi varit en vecka i Tyskland än på Mallorca för helvete vad många tyskar där var! I efterhand har jag förstått att orten är så populär bland tyskar att den brukar kallas "Little Germany".

Strandpromenaden i Peguera

Vi trivdes dock väldigt bra, trots alla tyskar ;-), och efter första natten hörde vi med hotellet om de råkade ha något rum över så vi kunde stanna en tredje natt. De var schyssta och lät oss bo i deras sista lediga rum; ett enkelrum. Så vi bodde i tre olika rum på lika många nätter och rummen blev mindre och mindre för varje natt. =)

Trappan ner från hotellrum nummer två

Det bästa på det här stället, förutom läget och den trevliga stämningen, var deras excellenta bartender "Julio" som blandade superba drinkar och Sangria. Det slank ner några Mojito som utan tvekan är min favoritdrink nummer ett! 

Skitgubbe och Mojito

Skitgubbe och Pina Colada

Sangria!

Andra kvällen stack vi ut på en liten kvällsrunda som började som en lugn jogg men snart övergick i klättring. Vi hade spanat in en sväng vi skulle springa som skulle gå upp till en utkikspunkt på en udde. Det var väldigt varmt och kuperat så vi tog det lugnt. Någonstans lyckades vi trots allt springa fel och missade stigen vi skulle ha tagit och det slutade med att vi fick gå/klättra uppför en mindre väldigt brant stig. När vi väl kom upp och gick den steniga sista biten ut på udden möttes vi av en 180 m lodrät bergsvägg ner mot havet. Svindel! På vägen tillbaka hittade vi stigen vi skulle tagit och gick den ner tills det gick att springa igen. Längs vägen hem såg vi en liten vik som såg mysig ut som vi bestämde oss för att försöka ta oss till igen för att bada och snorkla.

En liten badvik utan så många turister

Det är riktigt kul att springa på semestrar tycker jag. Man ser saker man inte skulle ha sett annars och upplever omgivningarna på ett annat sätt. Och det känns skönt och tryggt att på något sätt ha med sig lite av sitt vardagsliv till andra platser på jorden.

Någongång efter det här passet övergick semestern till att bli just semester. Vila. Sol och bad. Det var så varmt att det inte gick att träna om man inte var ute tidigt på morgonen eller sent på kvällen och vårt spartanska hotell hade inget gym att erbjuda. Fast vi spelade faktiskt lite pingis nästan en timme en dag. Svetten rann och vi jagade bollar över halva området så det är nog nästan att det kvalar in som träning trots allt. ;-) Och så köpte jag en snorkel så vi kunde snorkla tillsammans i den där viken vi hittade.

Min snorkel!

Jag blev påmind om varför jag inte håller på
med bollsporter

På väg till den lilla badplatsen vi hittade

Annars låg vi mest på stranden, badade eller flöt omkring på en luftmadrass. Den stora utmaning varje dag var att hitta något vettigt att äta. Första kvällen hittade vi en restaurang där vi åt en god fiskrätt och en kväll åt vi en riktig god japansk biffsallad annars är maten inte något jag kommer att komma ihåg från den här semestern.

God mat som omväxling

På torsdagen styrde vi kosan mitt in i landet till en marknad i staden Inca som var särskild känd för sina lädervaror. Annars var den som vilken marknad som helst och det tog inte lång tid innan vi tröttade på alla störiga försäljare som var våra vänner och skulle ge oss sitt bästa pris. Gustaf köpte en fin läderväska till sin bror (efter en intressant prutduell) och jag en till mig själv sen flydde vi fältet.

Vi körde en sväng norrut mot staden Alcudia. Åt en burgare på Burger King, gick ner till stranden och konstaterade att stranden i Peguera var finare och körde vidare. ;-) Sen körde vi på småvägar till vårt nästa boende som låg i staden "Sineu". Här någonstans gick allt snett. Det visade sig att Sineu var en håla i klass med Kvidinge som var tvärdöd på torsdagar (om inte alltid). (Staden har tydligen en marknad på onsdagar och det går kanske väldigt vilt till då även om jag har svårt att tro det...) Dessutom var det fruktansvärt varmt när vi kom dit mitt på dan.

Och här tog staden slut. 

Gatorna i staden var de smalaste jag sett någon gång och jag satt och höll andan när Gustaf körde runt och letade efter en parkeringsplats.

Hotellet vi bodde på var dock fint och egentligen betydligt dyrare än det pris vi betalade med vår onlinebokning i sista sekund. Det hade en fin terass med servering och pool och på ytterdörrarna kunde man se klistermärken som visade att de minsann hade fått stjärnor för sin mat i "Guide Michelin". Med betoning på HADE. 2007 var sista året och sen dess måste det ha gått utför i exponentiell fart.

Efter att ha gått en sväng på stan och konstaterat att det inte fanns några restauranger som kändes så inbjudande valde vi nämligen att äta på hotellet. Trots att det inte var en kotte där. Trots dåliga vibbar slutade det på något konstigt sätt med att vi beställde en trerätters meny som inleddes med den sämsta förrätten i mannaminne. Riktigt flottiga stekta grönsaker. Det var det. Inget annat.

Till varmrätt fick vi kalkon som jag ändå tyckte var helt ok. Fast riktigt tradigt serverat med bara några läbbiga potatisar och lite skysås (flott) till.

Jag vann i alla fall finalen i duellen mot Gustaf genom att välja rätt efterrätt;  en citronsorbet som måste varit en kvarleva från den gamla kocken. Asgod! Så jag fick i alla fall äta något riktigt gott medan Gustaf drack en utspädd iste med lakritsgodis i (!!).

Tidigare på kvällen hade vi inspekterat "gymmet" på hotellet och kört ett kort träningspass följt av bad i poolen.

Hela gymmet i en och samma bild

Poolen

Vi var så nöjda med att vi inte hade bokat upp oss för mer än en natt och såg fram emot att lämna hålan morgonen därpå.

Dan efter körde vi en finfin runda på västra sidan av ön för att reka lite inför ett eventuellt framtida träningsläger. Här fanns fina rullskid- och cykelvägar kan jag lova! Vi körde upp till Lluc-klostret  på slingrande serpentinvägar över bergen, stannade till på några utkiksplatser, körde förbi några stora bergsjöar och vidare mot orterna Sollér och Port de Sollér. Nu efteråt när jag kollat på kartan inser jag att vi passerade förbi "Puig Major" den högsta bergstoppen på Mallorca utan att vi fattade det. (Jag är numera degraderad från kartläsare till sällskapsdam eftersom Gustaf skaffat gps-app till sin telefon...Bra för husfriden om inte annat...)

Slingrande vägar

Finfin asfalt

Fina vyer

Det blev en riktigt trevlig utflykt och sen åkte vi tillbaka till Peguera för en sista eftermiddag på stranden och en sista hotellnatt innan hemfärd.

Väl på väg till flygplatsen kände vi oss ganska redo att åka hem till Sverige igen. Borta bra men hemma bäst! Vi längtade efter god mat och att kunna träna i vettig temperatur igen. Och att slippa alla tyskar...;-) Men det är inte alls omöjligt att det blir ett besök till Mallorca igen om inte alltför länge. Fast i så fall åker vi nog dit på träningsläger med cykling och rullskidåkning varvat med sol och bad!

Igår när jag var ute och gick en sväng med Gösta i botaniska insåg jag en positiv effekt av resan: Jag längtar efter hösten! Det var skönt att komma hem till den svalare, friska luften i Sverige och jag ser fram emot fina höstdagar när man kan träna utomhus och ruskiga, regniga och blåsiga dagar när man kan grotta ner sig på gymmet med gott samvete...;-) Fast jag hoppas såklart på fler av de förstnämnda dagarna...;-)