Flow

Ibland händer det. Det är inte ofta men det är lika fantastiskt varje gång. Det är de tillfällena som får alla tunga, tuffa pass att falla i glömska och som gör allt värt besväret. 

Jag pratar om de där träningspassen när allt känns bra. Passen som går fort och lätt utan att man tycker att man anstränger sig. Passen som överrumplar en när man minst anar det. När tid och rum upphör att existera och man tittar på klockan och blir förbluffad över hur fort eller långt man har förflyttat sig.

Flow enl. Google

Ett sådant träningspass hade jag igår. Jag skulle äta lunch med Sophie och hade bestämt mig för att springa ut en kort sväng innan hon skulle komma förbi. Jag hade inte så mycket tid över så det fick bli ett kort lite snabbare pass. Eftersom jag var lite stressad orkade jag inte stå och vänta på att pulsklockan skulle hitta satelliter (det tar alltid lång tid precis utanför lägenheten...) utan började jogga iväg och värma upp. Efter ett tag hade den hittat satelliterna så jag stannade och stoppade klockan och började om. Nu lite snabbare med ambitionen att springa ca 5 km i ett snabbt men behagligt tempo.

Jag sprang bort till stadsparken för att springa några varv där. Och som jag sprang! Det hade regnat och luften var friskare än på länge och jag fick nästan (bara nästan!) en religiös uppenbarelse när solen trängde fram genom de mörka molnen och hittade sin väg ner genom de regnblöta lövverken och lyste upp vägen framför mig. Jag sprang mot ljuset och det kändes så lätt och skönt.

Jag hade en riktigt skön känsla i kroppen och sprang och sneglade på pulsklockan och blev ännu mer peppad av att se hur snitthastigheten på passet kröp nedåt. Första kilometerna sprang jag i ett bekvämt tröskeltempo och sen ökade jag kilometer för kilometer för att avsluta med en spurt och en puls på nästan 97% av max.

I efterhand när jag skulle lägga in rundan i funbeat insåg jag att klockan hade flippat ut (för att jag sprang innan den hade fått rätt på satelliterna?) och att sträckan inte stämde. Så förbannat typiskt! =( Men efter att ha mätt upp rundan på en karta fick jag ändå en fingervisning om hur det gått. Den var drygt hundra meter kortare än vad klockan hade visat. Ca. 4,86 km enl. min uppmätning. Och tiden var 20:29. Dvs. 4:13 min/km i snitt. Så snabbt har jag aldrig sprungit 5 km (4,86) förut! Härligt! Hoppas det inte var en engångsföretelse utan ett bevis på uppåtgående form! =)

Under passet kände jag mig pigg som en mört men några timmar efter märkte jag att det trots allt varit en rejäl urladdning. När det var dags att ge sig av till klubbträningen kände jag mig ganska trött och ställde in mig på att köra ett lugnt pass. Onsdagar är det ju teknik- och intervallträning som gäller och jag funderade på att skippa intervallerna och köra och öva lite på frånskjut istället.

Efter uppvärmningen körde vi ett antal olika teknikövningar på den vanliga parkeringen och avslutade med några superkorta sprinter. Jag måste lära mig att starta! Jag är verkligen en sopa på att komma igång i diagonalåkningen. Tur att starten inte är så avgörande i helgens tävling i alla fall...;-)

Hela gänget "plockar kulor"
(utom Ronny som plockar svamp)
Bra och välbehövligt pass!

Förvirringen är total!

Varför träna när man kan fotografera rumpor?

Efter teknikträningen var det dags för intervallerna. Jag hade piggnat till och ställde in mig på att i alla fall köra några stycken lugnt och fint. Vi körde dem i en stor svacka som vi brukar köra intervaller i. Varje intervall är ca. 900 m lång och den första sträckan är lite mer utför och tillbakavägen mer uppför. Det blåste riktigt friskt och man fick hålla hårt i stavarna.

De första två intervallerna höll jag igen men sen kunde jag inte låta bli att trycka på lite. Det kändes bra och kontrollerat fast jag var lite rädd att jag skulle ta ut mig för mycket så här nära Alliansloppet och tog det lite lugnare de följande två. Totalt körde jag 6 intervaller medan de flesta av dem som inte skulle tävla till helgen körde 8 st. Sen rullade vi hemåt tillsammans i motvinden.

Idag är det vila för hela slanten. Jag känner mig lat och slapp fast jag tror att det är bäst så här med tanke på helgens tävling. På lördag är det ju dags men redan i morgon vid lunch kör vi uppåt mot Trollhättan. Gustaf ska vara med och köra sprinten som går i morgon kväll och jag, Håkan och Christian från klubben ska heja på och insupa atmosfären. ;-)

Jag kanske passar på att köra ett kort fartpass och spanar in banan lite också när vi ändå är där.

Själva Alliansloppet går klockan två på lördag. Jag har inte tänkt så mycket på det innan men börjar faktiskt bli lite nervös nu när jag gör det! Jag har nog blivit lite respektlös för längre sträckor på rullskidor. 56 km på träningshjul. Det är långt det! Det kommer bli en utmaning och ansträngning som heter duga.

Startfältet är minst sagt imponerande. 14 st damer har seedats till elitled på sina FIS-poäng och hela 50 åkare till herrarnas elitled!

När Alliansloppet själva tippar vinnare ser det för damerna ut enligt följande:

1. Laila Kveli Norge
2. Natalja Korosteleva Ryssland
3. Seraina Boner Schwiez
4. Sandra Hansson Sverige
5. Ursina Badilatti Schweiz
6. Solveig Steinsland Norge
7. Stina Nilsson Sverige


Och på herrsidan tippas det bli en kamp mellan Norge och Sverige med följande resultat:

1. Jerry Ahrlin Sverige
2. Jörgen Aukland Norge
3. Jesper Modin Sverige
4. Daniel Tynell Sverige
5. Frode Andresen Norge
6. Anders Aukland Norge
7. Petr Novak Tjeckien
8. Jeremy Weibel Frankrike
9. Kjetil Dammen Norge
10. Anders Myrland Norge


Jag vet inte riktigt vad jag själv ska förvänta mig av loppet. Jag kommer ju inte kunna jämföra min tid med när jag åkte loppet 2010 eftersom loppet gick på tävlingshjul då. (Min tid då var 2 h och 30 min.) Men en förhoppning är i alla fall att knappa in lite på Sandra Hansson som jag var en hel halvtimme efter den gången.

Loppet kommer ju vara seedningsgrundade till Vasaloppet men jag har inga förväntningar eller förhoppningar på att seeda upp mig. Det kommer bli stentufft och det är inte därför jag kör. Men det ska såklart bli väldigt spännande att se hur resultatlistan och seedningstabellerna kommer se ut efter loppet!

Jag ber istället till den store rullskidguden om att få klara mig från missöden som brutna stavar och vurpor, att toppform och flow lämpligt infinner sig och att jag ska få köra ett lopp där jag känner att jag gjort vad jag kan i förhållande till min kapacitet. Det kan väl inte vara för mycket begärt? ;-)

På lördag gäller det och om inte annat ska jag ha förbannat roligt då!