Alliansloppet 2012

Redan i fredags vid lunchtid åkte vi upp till Trollhättan. Gustaf skulle köra Allianssprinten som gick på kvällen och jag, Håkan och Christian från klubben var med som supporters. Vi tyckte det var skönt att komma upp dan innan tävlingen och ville vara med och heja på Gustaf och se eliten göra upp om 10 000 kr i sprinten.

Efter tävlingen åt vi en maffig köttbit på hotellet och satt och pratade en stund innan vi packade ihop oss för natten.

Håkan och Gustaf laddar upp inför morgondagen

Mat
(Köttet ligger under den gröna "dekorationen")

Innan lunch på tävlingsdagen körde jag och Christian en sväng uppför första backen vid starten medan Håkan hade fullt upp att fixa sina skidor som drog snett och Gustaf låg och sov. Det kändes skönt att ha provkört backen även om pulsen stack iväg lite väl högt bara under provåket.

Väl tillbaka på hotellet laddade vi med en Pasta Bolognese (eller spaghetti och köttfärssås som vi säger i Skåne) innan det var dags att göra sig redo för start.

Alliansloppet startar alltså i Trollhättan och går till Vänersborg där man vänder. Man kör två varv på banan och totalt 56 km enl. PM. (54 enl. Garmin)

Efter att ha värmt upp lite (för lite) i området kring starten gick vi och la ut våra skidor i respektive starled en halvtimme innan start. Gustaf hade seedat upp sig till led 2 i sista sekund och jag stod tillsammans med Håkan i led 3. Sen gick vi och slipade stavar och drack lite innan det var dax att ställa upp sig för start. Jag var lite orolig för starten och ville verkligen inte trilla eller bli av med någon stav. Men starten flöt på över förväntan. Startleden släpptes med lite mellanrum och alla tog det ganska lugnt fram tills det dragits ut lite.

I första backen försökte jag hålla ögonen på Håkans rygg, slappna av och köra på så fort jag vågade. Jag vågade inte försöka hänga på Håkan uppför och tappade bort honom innan vi var uppe på krönet. Efter backen tryckte jag på ganska friskt och insåg lite för sent att jag var tvungen att lugna ner mig om jag inte skulle bränna ut mig totalt. Jag kände mig stum och långsam och försökte ta det lugnare och återhämta mig så gott det gick innan det var för sent. En kille hejade käckt på mig i den vevan och berättade att han läst min blogg. Han fick en nick och något konstigt ljud som svar. ;-)

Jag var oroligt för att det skulle bli en väldigt lång och tung tävling när det redan efter några kilometer kändes så här. Men jag försökte tänka att det alltid går i vågor och efter en stunds lugnare körning kändes det alla fall lite bättre.

På en raksträcka när vi låg ett gäng tillsammans i en klunga hände det som inte får hända: Min stav blev avtrampad och jag gav enl. utsago ifrån mig ett uppgivet: Neeej! Fan också. Nu är det över tänkte jag. Slut. Finito. Mitt ute i ingenstans och inga reservstavar längs banan. Bara att kasta in handduken.

Men det visade sig att det var en riktig gentleman som trampat av den. Han undrade om jag körde tävlingsklassen och slet av sig sin stav och erbjöd mig att låna den. Han tog inte så hårt på tävlingen sa han. Jag blev helt överrumplad och frågade förvånat om han var säker innan jag tacksamt tog emot den och körde vidare. Den var lika lång som min stav och jag var helt tagen av vänligheten och att jag fick möjlighet att köra vidare med en stav i rätt längd utan att ha tappat mer än några sekunder. Det händer ju bara inte.

Det gav mig positiv energi och jag kämpade vidare. Fast killen som lämnat bort sin stav fanns med i tankarna och jag körde och funderade på om jag gjort rätt som tog emot staven. Att stavar knäcks är ju en del av sporten. (Han fick tillbaka staven vid målgång men jag glömde fråga efter hans namn...Är det någon som vet vad killen heter eller om du som lånade ut staven läser det här vill jag gärna veta. )

I det långa motlutet på andra halvan av banan hade jag det riktigt kämpigt första varvet. Det gick väldigt segt och jag tog mig till och med tid att stanna till och trycka i mig en gel med hopp om att få lite nya krafter. Som tur var kändes andra varvet oändligt mycket bättre än första. Backen vid varvningen var dock tung och jag tog det riktigt lugnt och försökte bara ta mig upp utan att bränna för mycket energi. På andra varvet hittade jag en bra ansträngningsnivå och körde på i mitt eget tempo. Jag körde om en hel del åkare som börjat få det tungt och det var lättare att tänka positivt.

Vid varvningen efter halva sträckan hade jag konstaterat att tiden från 2010, när jag körde på tävlingshjul, inte var så långt borta som jag hade trott. Jag gick in i varvningen på 1.14.38 och jag hade en totaltid på 2.30.46 2010. Då regnade det mycket och jag har ju tränat ofantligt mycket mer i år än jag gjorde då. Men det kändes ändå lite kul. Och skönt att få en liten fingervisning om hur lång tid till jag skulle behöva vara ute.

De andra damerna såg jag inte så mycket av som jag hade hoppats. Hanna Seppas mötte jag båda gångerna vid vändningen vid hotellet och jag passerade Madeleine Thorn i början på andra varvet och en annan tjej, Frida Hallqvist, i det tunga partiet på andra varvet. Jag hade räknat med att bli sist i damklassen så det var en bonus att ha några åkare efter sig.

På slutet fick jag oväntat syn på en bekant rygg; Håkan! Vid vändningen hade han hojtat att han var trött  och jag hade kört på ganska bra på de tyngre partierna på andra varvet. Det var inte så långt kvar till mål när jag såg honom men jag försökte ligga på så hårt jag kunde för att komma ifatt. Triceps började krampa lite men det var så kort kvar att jag inte oroade mig över det utan körde på. 19 s efter Håkan rullade jag in i mål med ett stort leende på läpparna. Jag hann visserligen inte ifatt honom men jag var i mål! Med tanke på känslan jag hade på första varvet när jag undrade om jag ens skulle orka fullfölja var jag väldigt nöjd att ta mig i mål och att ha kört 56 km på träningshjul med ett snitt på ca. 21 km/h.

Jag var lite för långt efter damvinnaren Sandra Hansson för att jag ska vara helt nöjd, men det här var helt klart ett stort steg i rätt riktning. (Sandra körde i mål på 2.12.30 hela 3,5 minuter före Seraina Boner, och jag var 21,5 minuter efter Sandra.)

Suddiga pristagare på banketten

Anders Aukland vann överlägset på 1.58.07, följt av Jens Eriksson och Jerry Ahrlin. Markus Jönsson låg precis efter Ahrlin och tog en imponerade fjärdeplats. Marcus Johansson från Ski Team Syd körde också riktigt bra och slutade på sjätte plats.

Väl i mål fick mötte jag Gustaf och fick veta att han kört ett grymt lopp och slutat som 33:a på 2.10.11 bara 12 minuter efter vinnaren Anders Aukland och några sekunder efter Rickard i klubben. Sinnesjukt bra kört av de båda!

Jag och Christian efter målgång

Bengt-Åke och Håkan
(Håkan är verkligen photogenic!)

Jag kunde inte välja vilken av bilderna på Håkan
som var bäst så jag lägger upp båda....

Prispengarna på 75 000 till dam respektive herrvinnare hade verkligen lockat ett imponerande startfält och det var så jäkla häftigt att få vara med och tävla med den yttersta eliten.

På kvällen var det mingel och bankett på hotellet. Roberto Vacchi var konferencier och lika rolig som alltid när han intervjuade Stina Nilsson (världsrekord i sprint och tvåa i rullskidsprinten som gick på fredagen) och Kathrine Harsem (som vann sprinten och kom trea i Alliansloppet) om "banka bäver" och pratade italienska med herrvinnarna i sprinten.

Efter buffé och några öl var vi, framförallt Gustaf, rätt möra så vi kastade in handduken tidigt och somnade trötta och nöjda efter en riktigt bra dag.

Det har ju varit en massa diskussioner fram och tillbaka kring det här med att tävlingen körs på träningshjul och infon på hemsidan i samband med tävlingen (om allt från seedning till bankett) har verkligen varit bristfällig och under all kritik. Men väl på plats flöt allt på helt klockrent och det var ett riktigt bra arrangemang!

Vi ser verkligen fram emot att köra Alliansloppet nästa år också.

En glad Håkan Camper

Alexander och Ronny efter målgång

Jag står och pratar lite med Micke Åström efter målgång

Loppet i siffror:

Tid: 2:34:02

Sträcka: 54,13 km enl. Garmin

Medeltempo 2:45/km

Snittfart: 21.09 km/h

Maxfart: 36,7 km/h

Snabbaste kilometern: 26,5 km/h

Placering: 11 av 15

Snittpuls: 88% av max

Maxpuls: 94% av max

Här finns resultatlistan från loppet