Efter att packat in alla prylar och bytt om var vi redo att ge oss ut på ett första lugnt skatepass. Det var väldigt skönt att komma ut i friska luften efter att ha spenderat en hel dag i bilen. Vi körde en flack fin runda och skateåkningen gick ganska bra. Jag kunde köra avslappnat utan att få upp pulsen så mycket. På ett ställe, i en backe, stannade vi till lite och jag fick lite tekniktips på tvåans växel. Sen turades jag, Håkan och Gustaf om att köra med varandras stavar en bit på vägen tillbaka för att en och en öva på fyrans växel utan stavar tillsammans med Linus.
Höjdpunkten på passet var nog när vi passerade ett par bilar som stod stilla med folk med kameror i högsta hugg. Jag funderade ett litet tag på om det verkligen var så unikt med skidåkande skåningar innan det visade sig att det stod en älg bara några meter från oss i ett dike bredvid vägen. Älgar verkar inte vara lika fördomsfulla mot rullskidåkare som hästar och vi passerade förbi medan den lugnt och fint stod kvar.
Efter rekordsnabb dusch (Gunde-klass på den helt klart! PB för min del.) gick vi iväg till Wasastugan och åt en riktigt bra "Surfers Big BBQ Bacon Burger". Svullbuk delux!
Because I'm worth it! |
Sen handlade vi, gick en promenad längs sjön och spanade in kajakerna och satt och snackade ett tag. Männen i sällskapet som aldrig verkar få nog av mat tog en kvällsfika innan det var dags att sova.
Jag sov hyfsat men vaknade tidigt och hade svårt att somna om, stressad över testerna som skulle göras idag. När vi mötte Christian som hastigast igår förvarnade han om att det är ganska svårt att åka på bandet och eftersom jag har mycket att jobba på med min teknik kändes det oroväckande. Den mest rutinerade fick börja så 8.00 satte Linus igång och började värma upp på bandet. Det såg riktigt bra ut men ändå lite klurigt även för en så duktig åkare som Linus.
Linus diagonalåker |
Sen var det Gustafs tur. När jag såg hur det tog ett tag innan Gustaf kom in i åkningen förstod jag att det skulle bli väldigt svårt för mig. Gustaf är betydligt mer stabil och säker på skidorna än jag och har bättre teknik både på stakningen och diagonalåkningen. Och ändå fumlade han lite och hade lite problem innan han hittade rätt. Han körde två omgångar klassiskt och två diagonal innan han trillade ihop på bandet hängandes i säkerhetsselen.
Gustaf stakar |
Sen var det min tur. Det kändes helt fel och ovant att staka på bandet och jag började med att staka som jag gjorde när jag började åka rullskidor; med bara triceps. Det var svårt att få till rätt frekvens och rytm och våga släppa efter och låta rullskidorna glida bak med bandet. Jag försökte liksom fånga upp och säkra med stavarna och redan uppvämningen blev jobbig för triceps. Sen fick jag känna på diagonalåkningen ett litet tag. Katastrof! Frustration! Jag sprang på bandet och fick det inte alls att funka. Jag kände hur fel allt kändes men visste inte hur jag skulle kunna få till.
Poletten trillade ner sent omsider! |
Sammanbiten stakning |
Vi har som sagt bandet i samma hus som vi bor så jag tänker passa på och åka mer diagonalåkning på det nu när jag har chansen.
I vinter sitter diagonalåkningen. Jag lovar! Jag ska fanimej slita röven av mig för att få det att funka.
I eftermiddag väntar ett klassiskt stakpass följt av kajakpaddling.
Hör ni inget mer har jag drunknat!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar