Med rödbränd röv på Mallorca

I går morse klockan halv fem, efter fyra timmars sömn på grund av packning och stök, vaknade jag med ett ryck när väckarklockan ringde och skuttade upp ur sängen.

Lite drygt sex timmar senare landade vi på Palma Airport på Mallorca efter en skön flygresa som vi ägnade åt att ta igen nattens förlorade sömn.

På flygplatsen gick vi och hämtade ut vår hyrbil, en vit, fräsch Seat Leon (med något bättre prestanda än Renault Clion (1,2l) som vi hyrde i Italien i vintras…;-)) Sen körde vi mot vår bostad för de närmaste två dygnen: ett gammalt kloster som numer är hotell, högt uppe på ett berg på östra delen av Mallorca.

En 5 km lång serpentinväg ledde upp till klostret och utsikten var häpnadsväckande.

På den högra bergstoppen bor vi!

Halleluja!

Utsikt från hotellrummet

Utsikt om man hänger ut genom fönstret

Jag hittade hotellet av en tillfällighet när jag letade boende och tyckte det verkade spännande efter att ha sett alla positiva recensioner av det. Det verkade vara ett skönt ställe att inleda semestern på och det visade sig stämma bra! Här finns inga onödiga faciliteter men är superfint och fräscht. Tyst och lugnt. Inga skräniga barn/fulla turister. Ingen TV på rummet men däremot en fantastisk utsikt över ön.

Igår började vi med att utforska den närliggande hamnstaden "Cala d'or" som har allt det vårt kloster saknar. (Dvs. skräniga barn och fulla turister ;-)) Här låg hotellen tätt och stränderna var smockfulla. Men det var i alla fall skönt att slappa lite på stranden och ta årets första dopp i de fina omgivningarna.

Vi var inte direkt ensamma på stranden i Cala d'or

Vi gav upp att försöka hitta någon genuin "mallorkinsk" mat i turistghettot men lyckades istället hitta en riktigt schysst pizzeria. Jag åt en pizza med getost, spenat och soltorkade tomater och Gustaf en med parmaskinka och ruccola. Godaste pizzan jag ätit på riktigt länge! Skönt att lyckas överlista turistfällorna för en gångs skull…

Vi kom tillbaka lite senare än vi tänkt till hotellet och då hade det hunnit börja skymma. Eftersom det inte finns någon gatubelysning längs vägen bytte vi om direkt och stack ut på en kort löptur på bilvägen nedför berget. Det blev snabbt mörkt och vi sprang inte så långt innan vi vände tillbaka uppför igen tillbaka till hotellet. Men det var skönt att få röra lite på sig och inte så farligt varmt som vi hade befarat. Trodde vi. Väl tillbaka på rummet hade värmen kommit i fatt oss och vi badade i svett. Vi konstaterade att vi skulle få ge oss ut hyfsat tidigt på morgonen idag om vi skulle orka springa.

Så innan frukosten idag gav vi oss ut på en liten löprunda nedför "vårt" berg. Vi sprang några kilometer lugnt och fint utför innan vi vände tillbaka och började klättringen upp. Jag försökte springa långsamt och hålla mjölksyran borta från benen och pulsen under kontroll. Lättare sagt än gjort. =)

Man blir lite lätt cykelsugen när
man ser alla cyklister med stiliga cyklar!

Väl tillbaka på hotellet åt vi frukost och packade ihop oss för avresa till stranden "Es trenc". Sägs vara en av de finaste stränderna på Mallorca och det ville vi ju inte missa.

Vägen till stranden var i smalaste laget...
Med 3 cm marginal mellan backspeglarna var jag
glad att inte jag satt bakom ratten...

Ful strandbild.
Hipstamatic kan ju inte vara bra på allt.

Efter strandbesöket gick vi en liten sväng på berget. Det var fantastiskt väder och jag blev riktigt inspirerad att fotografera. Jag fotade väldigt mycket en period för ett antal år sen men har kommit av mig helt. Resor brukar dock få suget och inspirationen att återvända. Synd att Gustaf är en sån motvillig fotomodell bara.

Gustaf poserar under tvång.
Hans gröna tröja och omgivningarna var en sån
perfect match att jag var tvungen...

Och jag tramsar som vanligt. 

Ja. Det var väl ungefär det vi har gjort idag.

Så nu sitter jag här med en rödbränd röv (jag besparar er bilder på den) och smuttar på (en flarra) rosévin tlllsammans med min lika rosenröda sambo. ;-)

Semester!

Soliga dagar i härliga Skåne

Vi hade en slapp förmiddag idag. Igår tränade vi nästan fem timmar; först ett skatepass på förmiddagen och sen ett klassiskt distanspass på fyra mil med klubben på kvällen. Förmiddagen idag ägnades åt att äta en god frukost i lugn och ro. (Jag bakade scones. Nu godare och nyttigare än någonsin! Tror jag. Jag har bytt ut vetemjölet mot havregryn, grahamsmjöl, havrekärnor, vetekross och rågmjöl. Att vi sen pyntar dem med både smör, sylt och ost försöker jag förtränga i mitt medvetande...;-)) 

Sen hände det. Vi har tittat och tittat i flera dagar och idag hittade vi äntligen en sista minuten som vi bokade. Mallorca blir det! Vi åker på lördag och är borta en vecka. Yihaa! Återstår bara att hitta boende. =)

Efter lunch åkte vi ner en sväng till Malmö och hängde i Västra Hamnen. Vi träffade Gustafs kompis Alex och satt och slappade i solen och drack frapino. Jag är inget stort fan av Espresso House men deras frapino med kaffesmak är så satans god! Perfekt en varm sommardag. Gösta passade på att bada lite också. Inte helt frivilligt men han tyckte det var skönt efteråt i alla fall! ;-)

Mmm...Frapino!

Gösta och Gustaf ska bada

Väl tillbaka i Lund åt vi innan vi skildes åt för kvällens träning. Gustaf ville till gymmet och det ville INTE jag. När det är 25 grader och sol tränar man UTE. Punkt. Jag hämtade upp Gustafs mountainbike från källarförrådet och satte fart mot Genarp. Jag var sugen på landsvägscykling och i brist på racer fick den duga. Jag saknade dock racerstyret och spd-sl-pedalerna...=( Planen var lugn och fin cykling i A1-tempo. I Genarp valde jag att köra en extra sväng kring Häckeberga slott och naturreservatet. Det var här "problemen" började: Omgivningarna var distraherande fina, farten sänktes och jag kunde inte låta bli att stanna flera gånger på kort tid och fotografera. =) Skåne I love you!

På vägen tillbaka fick jag sällskap en stund av en cyklist på racercykel. Vi körde och pratade lite om ditten och datten. (Alltså Vätternrundan och Vasaloppet. Självklart försökte jag värva honom till Ski Team Skåne så nu hoppas jag att han dyker upp på prova på-tillfällena i höst! =)) Han visade sig vara en riktigt duktig cyklist och det var kul med lite sällskap även om mitt A1-tempo på något sätt drogs upp till snarare A2++ tills jag inte längre kunde prata helt obehindrat. ;-) (Jag är ju inte lika begåvad som en viss "Skåningen".)

Drygt 56 km hade jag fått ihop när jag var hemma igen och benen var sådär härligt skumma när jag klev av cykeln utanför porten.

Efter en kvällsfika börjar jag känna mig nöjd med den här dagen....

Dagens andra smoothie.
Denna gång vaniljyoghurt + frysta jordgubbar
+ lite färskpressad lime

I morgon tror jag minsann att jag är redo att snöra på mig löparskorna igen.
Men nu ska jag sova!

Från 30 till 90 på 12 timmar

Med två vilodagar och flera riktigt lugna pass den här veckan har vi känt oss lite lagom lata och förslappade och därför passade gårdagens inplanerade pass alldeles utmärkt in i veckans träningsupplägg.

Tidigare i veckan fick vi en förfrågan om att hålla i ett riktigt tufft pass i samband med en svensexa. Det lät kul och vi tackade ja. Killen i fråga visade sig sen enligt beskrivningen vara ganska vältränad; före detta hockeyspelare, sprang en hel del och körde en del crossfit/military fitness. Dessutom ville hans kompisar att han skulle få lära sig lite löpskolning och få hjälp att förbättra sin löpteknik. 

Gustaf är ju "gammal" medeldistanslöpare och har nött mycket löpskolningsövningar så han satte ihop ett pass med passande teknikövningar och olika typer av löpintervaller varvat med styrkeövningar. 

Halv nio i går stod vi redo på parkeringen vid St Hans för att ta emot den blivande brudgummen. 

Första delen av passet bestod av uppvärmning med stavar följt av löpskolning. Vi körde tex. "månsteg" och "tripping" och en massa andra olika typer av övningar som har målet att ge ett starkare och effektivare löpsteg. 

Andra delen av passet började med korta intervaller, ca 150 m x 6 st  (jag sprang 4 st så jag kunde filma deras sista två) med joggvila tillbaka. Sen körde vi utfallshopp, vadhopp och borsowhopp innan vi gick vidare med längre löpintervaller, ca 3 min x 6 st (jag nöjde mig med de sista 4) med kort joggvila mellan.  

Här hoppas det i stiliga neonrosa tights!

Sen körde vi ett antal enbensknäböj och utfallssteg innan det var dags för sista delen av passet. 

För att försäkra oss om att han var helt slut hade vi planerat att avsluta med stavlöpningsintervaller uppför långsidan på backen på St. Hans. Vi joggade med stavar från toppen ner till vägen, körde 15 burpees på stället, joggade vidare hela vägen ner och sprang sen direkt drygt halva backen upp med långa sprättande steg och andra halvan max. Fem gånger var planen men Gustaf prutade ner det till tre när han insåg hur jobbigt det blev.  

Passet landade på nästan 2,5 timme och var riktigt jobbigt så där på morgonen med bara lite frukost i magen. Jag åt en tugga banan innan sista stavlöpningsintervallerna och mådde riktigt illa ett tag. Härligt! 

Killen klarade det riktigt bra men var också mör på sista stavlöpningsintervallerna. Han verkade nöjd och trött efter passet. Han såg verkligen ut att njuta av den hyfsat kalla ölen han fick efter passet (som han dock tvingades avnjuta med ögonbindel och hörlurar på i bilen på väg till nästa anhalt =) ). 

Jag och Gustaf åkte hem och åt en ytterst välbehövlig lunch. (Pasta och korv, ingen finedining här inte!) Sen packade vi ihop oss och Gösta och gick och la oss i botaniska och läste och slappade i några timmar. Semester! =) 

Efter lite fika gav vi oss ut på dagens andra pass. Benen kändes inte helt pigga (snarare raka motsatsen) och Gustaf tyckte att det var en dålig idé att köra skate så det blev ett klassiskt pass på rullskidor. Solen sken men det blåste friskt. Vi var inställda på ett riktigt A1-pass och jag ställde in mig på att inte gå över 70% i puls utan försöka ligga runt 65%. Tror aldrig jag tittat så mycket på pulsklockan under ett träningspass. Men det kändes riktigt skönt att aldrig behöva pressa på utan snarare tvärtom. Rundan vi körde är ganska kuperad på sina ställen och där var det verkligen en utmaning att hålla nere pulsen. 

Rundan landade på nästan 38 km, 2 timmar och 20 minuter och en snittpuls på ca. 67%. På slutet började vi bli rejält hungriga men med så låg intensitet funkade det bra att köra ändå. 

Redan på kvällen började vi få en föraning om dagens träningsvärk. Vi hade på några timmar kroppsligt förvandlats från två pigga ungdomar till två åldringar i 90-årsåldern.

Och mycket riktigt vaknade jag tidigt i morse av att jag inte kunde vända mig i sängen utan att det gjorde ont. Och när jag gick upp för att gå på toa konstaterade jag att träningsvärken som brukar ha nått sin kulmen efter två dagar redan var på topp. 

En härlig blandning av träningsvärk efter vårt alternativa styrkepass och cykelintervallerna, alla löpskolnings/styrkeövningar och stakningen igår kväll innebär att jag har ont i stort sett överallt och har riktigt svårt att röra mig. 

Life is good! ;-)

Tillbaka i Lund

Efter förra helgens läger stannade vi kvar i Dalarna hos Gustafs farmor några dagar. Vi var väldigt trötta de första "lediga" dagarna. Måndagen unnade vi oss en ren vilodag och tisdagen körde vi två lugna pass; en upptäcktsfärd på rullskidor på förmiddagen och ett superlugnt löppass på kvällen. (Ja, minsann! Jag har alltså sprungit ytterligare ett milpass och allt känns bra!)

Gustaf slappar

Bland röda stugor i Dalarna

På onsdagen tyckte Gustaf att blöt asfalt var en bra ursäkt för att slippa åka skate så istället letade vi igenom farmors förråd och hittade vars ett par stavar i lagom längd för stavlöpning. Gustafs farmors hus angränsar till skog så det var bara att sätta igång så fort vi lämnat gräsmattan. En lyx som vi inte har i Lund direkt.

Skogspromenader är fina grejer det!

Klätterapan Gustaf förenade nytta med nöje
och sågade ner grenar i farmors träd

Det var skönt med ett riktigt lugnt pass och kul att lufsa omkring i obanad terräng; på mjuk mossa över stock och sten. På ett ställe passerade vi en samling kantareller som var för stor för att ignorera och Gustaf fick lufsa vidare med en påse svamp i ena handen. 

I torsdags körde vi hem från Dalarna igen och det blev varken tid eller ork över för någon träning.

Däremot hann vi med en god lunch
på hamnkrogen i Gränna

På fredagen gick vi upp till gymmet och jag körde ett alternativt styrkepass med lättare vikter och fler repetitioner på några av övningarna. Passade som vanligt på att väva in mina rehabövningar för axlar och vader. Det känns bra att jag lyckats få kontinuitet i att göra dem och att de blir en naturlig del av träningen. Tror och hoppas att det kommer att bespara mig mer problem framöver.

Styrketräningen kändes bra men går av naturliga skäl inte så mycket framåt. Jag har styrketränat alldeles för lite den senaste tiden för att se några stora framsteg. Däremot upprätthåller jag åtminstone det jag byggt upp och det känns bra! Och sen tror jag i och för sig att resultaten lätt blir lite missvisande. Många övningar (tex. chins och pullover) kan jag göra på ett bättre sätt (mer kontrollerat, striktare) nu än tidigare även om jag kanske inte gör fler/tar mer vikter.

Vi avslutade styrkepasset med ett intervallpass. Denna gång gjorde vi ett första försök att köra 4x4 på cykel. Usch och fy och alldeles, alldeles hemskt var det. Mina ben orkade ingenting och jag fick justera motståndet upp och ner för att hitta rätt ansträngningsnivå. Det slutade med att jag satt och trampade med väldigt hög kadens/lätt motstånd för att överhuvudtaget orka. Gustaf hade inbjudit till att köra sista intervallen på crosstrainer istället och det erbjudandet var jag inte sen att nappa på. Efter cyklingen var det dock minst lika hemskt att köra crosstrainer...

Sen var det dags att sanera halva gymmet och oss själva från svett och gå hemåt igen.

Till kvällsmat blev det räkor, mina hembakta baguetter (från frysen), Gustafs aioli och sallad. Åh, vad gott det är. Räkor är verkligen en favorit.

Innan maten drack jag en god drink: Schweppes "Russchian" + gin + lime, också en favorit. Fräscht!

Bästa "blannevannet"

Sen gick vi och la oss ganska tidigt för att ladda för lördagens morgonpass.
Mer om det snart!

Summering av träningslägret i Mora

Det blev dåligt med tid att blogga under helgen och jag har varit så jäkla slö efteråt men här kommer i alla fall ett försök till en summering: (Torsdagens och fredagens aktiviteter har jag skrivit om här.)

I fredags eftermiddag gav vi oss ut på ett rent stakpass i trakterna kring Mora. Planen var att köra ca. 1,5 h vilket var exakt vad passet landade på. Testerna på förmiddagen hade tagit mer än väntat på krafterna men passet var lugnt och fint så det var inga problem.

Väl tillbaka vid folkhögskolan dumpade vi alla rullskidgrejer och gav oss av ner till båthuset där kajakerna förvarades och bar ner vars en kajak till strandkanten. Jag har som sagt aldrig paddlat kajak innan så det var spännande och kul att få testa. Jag inledde passet med att ta totalt slut på mina armmuskler för att sen (tvingas) försöka lära mig tekniken. =) Det var sjukt tungt muskelärt. Snittpulsen under passet var däremot inget att skryta med...=) Lagom till vi började paddla började det regna och mullra lite. Det blev dock aldrig så mycket av det och både vatten och luften var varm. Och så som jag fick slita blev jag riktigt varm! Efter nästan en och en halv timmes paddling var vi tillbaka vid båthuset.

På kvällen fixade Linus en smarrig kycklinggryta som vi åt med god aptit. Vi var lite sugna på glass till efterrätt men latheten övervann suget och ingen orkade ge sig ut på glassjakt. Fast efter lite efter maten-koma lyckades Linus aktivera oss trots allt. Han hade med sig ett "balansband" (såg ut som ett spännband typ) som han spände upp mellan två träd och som vi sen försökte gå balansgång på. "Slacklining" heter det tydligen. Väldigt svårt men riktigt kul! =)

Linus på linan

Linus försöker hjälpa Gustaf

Planen för lördag förmiddag var egentligen ett backrace på skate uppför backen som går upp till Orsa Grönklitt. Eftersom det hade regnat lite och väderprognosen förutspådde mer regn körde vi istället på klassiska träningshjul. Det roligaste med det här passet var att Linus hade lyckats få med sig ett gäng träningskompisar. Och det var minsann inget dåligt sällskap han bjöd på: Jimmie Johnsson (Team Exspirit 6:a i Vasaloppet 2012, 2:a i Jizerska samma år) var den mest meriterade i sällskapet men alla som var med har fina meriter på skidor. Riktigt kul för framförallt Gustaf att få mäta sig med åkare som är mycket bättre än honom!

Vi tog ca. 370 höjdmeter på knappt 13 km. Det kändes bra så länge det gick att staka en del men sen när det brantade till och blev mest diagonalåkning tog jag fort slut. Jag får så jäkla hög puls så fort jag ska diagonala. Jag kände av gårdagens paddling och var sliten i både överkropp och ben och fick stanna massor av gången på vägen upp för att pulsen var för hög och jag var helt tom. Jag försökte fokusera på att öva på tekniken och fick till det bättre ibland men var för trött i musklerna (och skallen!) för att orka hänga i. På slutet kom en av killarna som var med som hade cyklat upp och mötte mig. "Det är bara 600 meter och några småknixar kvar!" sa han. Det var de längsta 600 meter och de brantaste knixarna jag stött på och det var väldigt skönt när det var över! =)

Sen fick vi skjuts, av Andreas Lundblad som följt hela spektaklet från bil, en bit ner och jag blev övertalad att rulla ner de återstående sju kilometerna. Jag är glad att jag lät mig övertalas för det var väldigt skönt att få avsluta passet med en skön nedrull.

På eftermiddagen körde vi bort till Hemus skidstadion för att springa ett lugnt distanspass. Jag hade egentligen tänkt nöja mig med ett kort löppass och sen göra något annat men Linus påpekade att de fem kilometerna på asfalt i lätta tävlingsskor som jag springer hemma motsvarar minst en mil i dämpade skor i mjuk terräng i påfrestning för vaderna. Lät ju rimligt och precis vad jag ville höra...;-) Så jag bestämde mig för att hänga på Gustaf, Håkan och Linus en bit i början på "elit15"-spåret som de skulle springa.

Linus, Gustaf och Håkan rekar rundan

Den där "elit"- delen i namnet fick snart sin förklaring. Helvete vilken kuperad runda det var! Jag har aldrig sprungit en så kuperad runda tidigare. Brant uppför och så brant utför att man var tvungen att gå i flera av de värsta backarna. Riktigt skönt och kul! Löpningen kändes helt ok med tanke på hur lite jag kunnat springa senaste månaderna. Jag märker särskilt uppför att flåset har blivit mycket bättre det senaste året. Kul!

När övriga sprang vidare på spåret efter typ 8 km valde jag att vika av och springa tillbaka till Hemus på Vasaloppsspåret. Väl framme hade jag fått ihop drygt 1 mil och allt kändes kanon. Jag började gå för att möta resten av gänget på elit15-spåret men hade lite svårt att hitta när jag gick från fel håll och vände om efter en dryg kilometer och joggade tillbaka. Tur var det för jag fick snart syn på dem framför mig när de kom ut från en avtagsväg som jag missat. Sen sprang jag raka spåret och de lite kringelkrokar tillbaka till stadion. Kändes förbannat bra att kunna skriva in nästan 1,5 timmes och 13 km löpning i funbeat. Och vaden känns fortfarande bra! Wohoo! =)

På kvällen följde vi med Linus på fest på Orsa Stadshotell. Micke som var med på backracet hade bjudit med oss på sin födelsedagsfest. Innan vi kom dit hade de genomfört ett antal mer eller mindre suspekta tävlingsmoment och vi var på plats lagom för att se själva finalen när tävlingsresultaten skulle redovisas.

Jimmie är inte bara en jäkel på att
åka skidor han kan plocka blommor också

Efter god mat och några öl var allt på topp och vi hade en riktigt rolig kväll i trevligt sällskap!

Godaste ölen på länge!
Coach Huselius dricker cola men
är lika glad för det

Kaffe + Baileys
(Håkan sitter och låtsas vara nöjd med sitt
svarta kaffe...)

Jag hade dock svårt att somna när vi kom tillbaka och var riktigt trött och seg på söndagmorgonen. Om det var all träning eller den där kaffet som ställde till det vet jag inte.

På söndag morgon (läs förmiddag) stack vi ut på lägrets sista pass. Linus körde skate på Marwes 6:or, Håkan Marwe klassiska 6:or, Gustaf på Elpex 3:or och jag på mina 2:or.

Vi körde en finfin runda i Mora-trakten via Sollerön, Gesunda och Ryssa. Vi hade riktigt tur med vädret och njöt av solsken och fina vyer.

Längs Siljan efter Sollerön

Linus, Håkan och jag

Jag var inte riktigt så trött som befarat men blev jättetrött så fort jag försökte diagonala. Rundan var riktigt kuperad på sina ställen och jag försökte passa på och öva lite i några backar men var alldeles för trött och gav upp och stakade i stort sett bara sen. Jag kände mig i alla fall stark i stakningen trots sliten kropp.

Det blev ett riktigt skönt avslut på helgens träningsläger!

Håkan i hjälmfrilla med favvo
Vitargo-baren i högsta hugg

Väl tillbaka i Mora kastade vi i oss lite rester, duschade, städade och packade vi ut våra saker i Linus bil.

Gustaf föräldrar var nämligen samtidigt på väg upp till Gustafs farmor i Dalarna och Gustaf ville gärna passa på och träffa henne nu när vi ändå var i krokarna. Så vi fick åkte med Linus till Falun för att bli upphämtade där. På vägen fick vi en guidad tur upp till backhoppningsbackarna på Lugnet via en grym rullskidbacke. Man kan väl lugnt säga att vi är lite avundsjuka på träningsmöjligheterna som bjuds i de här delarna av landet!

I väntan på att Gustafs föräldrar skulle hämta oss hann vi även gå en liten sväng genom Falun och äta en glass nere vid ån.

Linus ser lite glassugen ut

Stort tack till Linus som styrt upp det här lägret på bästa sätt!
Det gör vi gärna om någon gång!

Första dan på lägret - tryck och njut!

Igår vid femtiden mötte vi upp Linus i Mora utanför Mora folkhögskola. Vi bor passande nog i samma hus som vi skulle göra testerna i idag. Väldigt praktiskt.

Efter att packat in alla prylar och bytt om var vi redo att ge oss ut på ett första lugnt skatepass. Det var väldigt skönt att komma ut i friska luften efter att ha spenderat en hel dag i bilen. Vi körde en flack fin runda och skateåkningen gick ganska bra. Jag kunde köra avslappnat utan att få upp pulsen så mycket. På ett ställe, i en backe, stannade vi till lite och jag fick lite tekniktips på tvåans växel. Sen turades jag, Håkan och Gustaf om att köra med varandras stavar en bit på vägen tillbaka för att en och en öva på fyrans växel utan stavar tillsammans med Linus.

Höjdpunkten på passet var nog när vi passerade ett par bilar som stod stilla med folk med kameror i högsta hugg. Jag funderade ett litet tag på om det verkligen var så unikt med skidåkande skåningar innan det visade sig att det stod en älg bara några meter från oss i ett dike bredvid vägen. Älgar verkar inte vara lika fördomsfulla mot rullskidåkare som hästar och vi passerade förbi medan den lugnt och fint stod kvar.

Efter rekordsnabb dusch (Gunde-klass på den helt klart! PB för min del.) gick vi iväg till Wasastugan och åt en riktigt bra "Surfers Big BBQ Bacon Burger". Svullbuk delux!

Because I'm worth it!

Sen handlade vi, gick en promenad längs sjön och spanade in kajakerna och satt och snackade ett tag. Männen i sällskapet som aldrig verkar få nog av mat tog en kvällsfika innan det var dags att sova.

Jag sov hyfsat men vaknade tidigt och hade svårt att somna om, stressad över testerna som skulle göras idag. När vi mötte Christian som hastigast igår förvarnade han om att det är ganska svårt att åka på bandet och eftersom jag har mycket att jobba på med min teknik kändes det oroväckande. Den mest rutinerade fick börja så 8.00 satte Linus igång och började värma upp på bandet. Det såg riktigt bra ut men ändå lite klurigt även för en så duktig åkare som Linus.

Linus diagonalåker

Sen var det Gustafs tur. När jag såg hur det tog ett tag innan Gustaf kom in i åkningen förstod jag att det skulle bli väldigt svårt för mig. Gustaf är betydligt mer stabil och säker på skidorna än jag och har bättre teknik både på stakningen och diagonalåkningen. Och ändå fumlade han lite och hade lite problem innan han hittade rätt. Han körde två omgångar klassiskt och två diagonal innan han trillade ihop på bandet hängandes i säkerhetsselen.

Gustaf stakar

Sen var det min tur. Det kändes helt fel och ovant att staka på bandet och jag började med att staka som jag gjorde när jag började åka rullskidor; med bara triceps. Det var svårt att få till rätt frekvens och rytm och våga släppa efter och låta rullskidorna glida bak med bandet. Jag försökte liksom fånga upp och säkra med stavarna och redan uppvämningen blev jobbig för triceps. Sen fick jag känna på diagonalåkningen ett litet tag. Katastrof! Frustration! Jag sprang på bandet och fick det inte alls att funka. Jag kände hur fel allt kändes men visste inte hur jag skulle kunna få till.

Christian var dock väldigt bra och pedagogisk och förklarade lugnt och sakligt hur jag skulle göra. Efter lite balanstester där jag fick åka på ett ben i taget konstaterade han att balansen inte var så pjåkig utan att det verkligen var själva diagonalåkningen som inte funkade. Jag fick några bra tips ("tryck och njut!") och testade några gånger. Tillslut fick jag rätt på tajmingen och vågade glida ut! Men då var jag redan trött av all anspänning och det var uppenbart att jag inte skulle kunna genomföra testet fullt ut på ett rättvisande sätt.

Poletten trillade ner sent omsider!

Sammanbiten stakning

Men jag körde uppvämningsdelen (10 min) med efterföljande laktattest och de två första stakintervallerna (4 min på två olika lutningar) för att samla rutin och ha något att jämföra med nästa gång vi ska göra testet. Stakningen gick betydligt bättre efter att ha tränat på diagonalåkningen så det känns i alla fall hoppfullt för framtiden.

Vi har som sagt bandet i samma hus som vi bor så jag tänker passa på och åka mer diagonalåkning på det nu när jag har chansen.

I vinter sitter diagonalåkningen. Jag lovar! Jag ska fanimej slita röven av mig för att få det att funka.

I eftermiddag väntar ett klassiskt stakpass följt av kajakpaddling.
Hör ni inget mer har jag drunknat!

Maxpuls- och laktattest i Mora

I morgon bitti åker jag, Gustaf, Lotta och Håkan upp till Mora för att möta upp Linus Larsson, vår avlägsna klubbmedlem tillika skåning i exil. (Han bor i Falun och tävlar på vintern för Karlslunds IF)

I Mora ska vi förutom att träna göra fystester hos Christian Minatti på Perfect Skiing. Det är något jag velat göra länge så det ska bli väldigt kul och intressant! Vi kommer att göra ett maxpuls-/laktattest på rullskidor på band. Utifrån resultaten ska vi sen få hjälp och tips på hur vi borde träna framöver.


Så här ser schemat för helgen ut:
Torsdag fm: avfärd till Mora
Torsdag em/kväll: superlätt distanspass

Fredag fm: fystester
Fredag em: crosspass stakning/kajak

Lördag fm: tävling skate (backen upp till Grönklitt)
Lördag em: löpning Oxberg - Hemus

Söndag fm: klassiskt distans
Söndag em: hemåt igen


Jag ser fram emot testerna med skräckblandad förtjusning. Jag hoppas att jag klarar av att åka på bandet så att testerna blir rättvisande. Det verkar lite lurigare med balansen på band. Framförallt när lutningen ökas och man ska gå över till diagonalåkning. Diagonalåkning är som bekant inte min starkaste gren (än).

Förutom fystesterna ser jag nog mest fram emot paddlingen. Jag har aldrig paddlat kajak så det ska bli riktigt kul! =)

Distanslöpningen måste jag tyvärr stå över. Det blir alldeles för långt för min klena vad. Får se om jag kan få tag på en mountainbike där uppe eller om jag nöjer mig med ett kortare löppass och rullskidåkning.

För att testerna ska bli rättvisande skippar vi på Linus inrådan intervallpasset med klubben ikväll. Jag har varit lite sliten det senaste och har inte vilat så mycket sen lägret så vi slog på stort och vilade även igår för att vara i finfin form till helgen.

Nu är vi laddade till tusen och ser fram emot en skön helg i Mora! =)

Ombyte förnöjer!

I lördags packade vi ihop alla rullskidprylar och annat man kan tänkas behöva och körde upp till Råbocka i Ängelholm och mötte upp mamma, pappa och lillebror med flickvän på campingen där. Mamma har semester denna veckan men inte pappa så mamma hade kommit på den briljanta idén att köra ut deras husvagn och ha lite minisemester vid havet. Min lillebror och hans tjej är nyblivna husvagnsägare så de gjorde samma sak. 

Eftersom väderprognoserna för söndagen såg strålande ut och det var ett tag sen vi träffade min familj passade det alldeles utmärkt med en liten utflykt för oss också. Så vi packade ner flip-flops och foppatofflor och gjorde oss redo för campinglivet! ;-)

Vi skippade förmiddagspass i lördags och körde upp till Ängelholm tidigt på eftermiddagen för att köra ett pass där istället. Första passet blev på klassiska skidor för att reka lite inför morgondagens inplanerade skatepass. Det var härligt att andas hav! Vi körde på små cykelvägar genom sandiga tallskogar och villakvarter. Den allra finaste sträckan gick cykelvägen precis vid havet.

Vi hann dock bara köra ett 90 minuters pass (drygt 25 km) innan grillen var igång och det var dax för kvällsmat. Men det kändes skönt att sluta när allt kändes lätt och kul och träningssuget fortfarande var på topp. Senare på kvällen gick vi en liten promenad med tonerna från karaokesången på campingscenen i bakgrunden. Jag tror aldrig "Michelangelo" har låtit så illa förut...

På söndagsmorgonen åt vi en god frukost och konstaterade att väderprognosen som visat på strålande sol faktiskt verkade stämma. Efter en liten skogspromenad med Gösta parkerade vi honom i skuggan bredvid solstolen där min far bänkat sig och gav oss ut på dagens första pass. Vi körde ut till en parkeringsplats vi hittat dan innan och började med en halvtimmes teknikträning på skateskidorna. Vi körde på träningshjul som omväxling eftersom vi inte känner till omgivningarna så bra och konstaterade att det skulle gå rysligt fort på vissa ställen vi åkt på dan innan. Gustaf övade sprintstarter medan jag mest balanserade omkring och försökte glida ut så långt som möjligt i varje skär. 

Sen körde vi vidare lite kringelkrokar. (32 km för att vara exakt)  Förutom att Gustaf höll på att krocka med en cyklist av äldre årgång som fick för sig att stanna och göra en 180 graders sväng mitt på cykelbanan utan att se sig för gick passet som en dans...;-)

Det var fint väder och söndag och därmed massor av folk ute. Det var särskilt kul att höra alla barn som kommenterade när vi åkte förbi. "Pappa, vad är det där?" "Mamma! Sånna vill jag också ha!" "Vad fort ni kör!" 

Väl tillbaka på campingen hade mamma gjort omelett och vi åt lunch tillsammans i det gröna. Sen packade vi ihop oss. Jag, Gustaf, mamma och pappa och så Gösta såklart. Destination: hundbadet i Sibirien. (Jo, området heter så.) Vi lekte lite med Gösta (som är en badkruka av större mått precis som sina ägare.) Kastade frisbee i vattenbrynet, solade och hade det allmänt gött. 

När vi började känna oss lite väl "well done" gick vi ner till glasskiosken och satte oss i skuggan och åt glass.

Sen var det dax att försöka få bort all sand mellan tårna, knyta på löparskorna och påbörja dagens andra träningspass: att springa hem från stranden, genom Kronoskogen bort till Råbocka. Mamma och pappa tog Gösta i bilen och körde tillbaka. 

Mamma och Gustaf rekar löprundor.
(Observera den feta pulsbandsbrännan!)

Det var tyst och dämpat i skogen och vi sprang på mjuka, sandiga och barrtäckta stigar. Över rötter och stenar, på små broar och spångar. Jag fick verkligen en utmaning i att springa lugnt och titta var jag satte fötterna och ändå behålla hållningen och fotisättningen. Det blev precis lagom långt och lugnt (efter min sjukgymnasts preferenser i alla fall). 5 km / 28 min. 

Sent på söndagkvällen satte vi oss i bilen och åkte hemåt mot Lund igen. Trötta och nöjda efter en riktigt skön helg. Klockan tio visade termometern fortfarande på över 20 grader och motorvägsvyerna överglänstes av en fantastisk solnedgång. 

Men säg den lycka som varar för evigt:
Idag regnar det minsann i Lund!

Bak, benstyrka och SkiErg-intervaller

Träningsmotivationen var inte på topp idag heller. Jag var visserligen ganska sugen på att köra lite skate men det regnade och alternativet att springa fanns inte eftersom jag sprang igår. Sjukgymnasten tyckte att jag skulle ha minst en dag och helst fler mellan löppassen nu i början.

Istället gjorde jag en sak som jag tänkt göra länge men inte hunnit med: Jag bakade knäckebröd! Mamma har bakat supergoda fröknäcken efter ett recept från Ica tidigare och jag letade upp det på nätet och satte igång. Lätt som en plätt! (Fast som den tävlingsmänniska jag är gillade jag inte riktigt receptbeskrivningen som sa att man skulle kavla ut "så tunt som möjligt". Tunt blev det i alla fall. ;-))

Degklump...

...blev knäckebröd!
Amazing!

På kvällen körde jag och Gustaf ett benpass på gymmet avslutat med 4x4 på SkiErg. Inget myspass direkt. SkiErg-intervallerna är nog de passen jag fruktar mest för tillfället. Den här gången var inte mer njutbar än vanligt och det slutade i sedvanlig ordning med att vi låg som två blöta fläckar på golvet på gymmet och flåsade. Folk tittar lite försynt och verkar undra vad tusan vi pysslar med. 

Sen gick vi hem en liten extrasväng genom parker och fina kvarter och njöt av det svalkande duggregnet. Dusch, hämtmat, ett par avsnitt av Game of Thrones och lite jordgubbar på det och kvällen är fulländad.

Imorgon hoppas vi på finfint väder för träning och utflykt!

Lata dagar i juli

Jag har varit trött och sliten sen lägret så det har blivit en lugn start på veckan. Det blev tex. inget klubbpass i måndags. Jag tror att det var helt rätt beslut att spara kroppen lite och ge den en ärlig chans att återhämta sig. Jag vill inte ha några mer problem med armbågar/axlar och hade liite känningar sista dan på lägret.

Måndagens träningspass gick ut på att äta så många
popcorn på så kort tid som möjligt. ;-)

I tisdags stack jag ut och sprang en återhämtningsjogg på 4 km. Jag kände inget i vaden men hade lite känningar i höger knä. Inget som störde utan bara en förnimmelse. Konstaterade att det säkert var all rullskidåkning i helgen som spökade och kan efter dagens löprunda konstatera att så nog var fallet. 

På kvällen stack jag och Gustaf iväg en sväng till gymmet och körde ett alternativt styrkepass. Vi körde bland annat en tricepspress-övning som vi inte brukar köra och mina triceps kändes hellustiga efter helgen. Fast övningen gick ändå oväntat bra. Just tricepspress är en av få övningar som jag nästan tar samma vikt som Gustaf på. 

Igår däremot skrek mina triceps rakt ut och ville INTE vara med på Gustafs grymma styrkeövningar. Vi körde balans och teknik som uppvärmning som vanligt på onsdagspassen och efter det körde vi några olika varianter på stakning som styrketräning uppför en backe. Fruktansvärt jobbigt! Först körde vi "Ryssen" eller "Smirrestakning" som den också kallas som innebär att man diagonalar med armarna utan att använda benen. Vi körde den mestadels med helt fixerade armbågar. Sen körde vi typ samma sak fast med raka armar. 

Efter den lilla uppvärmningen var det dax för själva intervallerna. Vi körde 6 intervaller uppför en ganska lång och brant backe. (Ca. 600 m lång och tider mellan 2.19 och 2.30 för mig.) Vilan var tiden det tog att rulla ner igen. Första brantaste partiet körde vi diagonalåkning, sen några stavtag stakning där första backen planar ut innan det svänger uppför igen för att ösa på sista biten med stakning med frånskjut. Som väntat gick både stakning och stakning med frånskjut bra medan jag tappar mycket på diagonalåkningen. Jag kände mig väldigt sliten och oväntat trött i benen men fick upp pulsen bra ändå. Ville bryta efter fjärde och kräkas efter sista. Nöjd att jag fullföljde!

I efterhand kom jag på att mina trötta ben kanske delvis hade att göra med dagens tidigare aktivitet. Jag och Gösta hade tagit tåget upp till Ängelholm på förmiddagen för att möta upp min mamma vid Råbocka. Vi åt lunch tillsammans och gick en lång promenad bort till hundbadet. Gösta är ingen storsimmare direkt men plaskade i alla fall lite i vattenbrynet (för att avsluta med att rulla sig i sanden varvid hela badproceduren fick upprepas.) Sen åt vi en glass och gick hemåt igen. Det var väldigt fina stigar i skogen och skönt att vara ute och promenera lite som omväxling. Garmin fick stanna hemma men en mil i raskt tempo fick vi i alla fall ihop. 

Inte från sin vackraste sida...=)
Gösta helt utslagen efter bad och promenad. 

Finare

Jag har varit ganska trött på förmiddagen idag också och bestämde mig för att ta en lugn dag för att orka köra på lite mer igen i helgen. Jag laddade med en hög pannkakor till lunch med förhoppning om att få lite mer energi i kroppen. När Gustaf stack iväg till banlöpningen med Björnstorp stack jag ut på en kort egen löprunda. (5 km i 5:00-tempo på trötta ben.) Det är så härligt att kunna springa igen och jag längtar efter att kunna trappa upp distanserna framöver.

Pannkakor!

Kvällen avslutades på bästa sätt med en tallrik jordgubbar med mjölk. 

Sommar!

Goa gubbar