Dum vad och kul banlöpning

Jag har varit inställd på att springa banintervallerna med klubben idag men blev lite tveksam i sista stund och funderade på om det verkligen var så smart. Min högra vad känns verkligen konstig. Men eftersom Gustaf ändå skulle dit bestämde jag mig för att jogga med och eventuellt springa en lugn runda själv istället och sen möta upp honom. Men den kändes lika konstig efter uppvärmningen till Lunds Centrala Idrottsplats och jag bestämde mig att vara med på resten av uppvärmningen/löpskolningen där och springa lugnt och fint och se hur det kändes efter det. 

Det blev lite bättre när jag var ordentligt varm och hade stretchat mer än jag gör på en vecka i vanliga fall...;-) Jag hade ett par vita fina gamla fotbollsstrumpor på mig utanpå mina kompressionstights för värmens skull. (Inga höga fashionpoäng på den outfiten...;-))

Idag sprang de flesta tusingar men jag, Gustaf, Håkan och ett gäng till körde tvåhundringar. Det var riktigt kul att köra så korta intervaller! =) Och vaden var det minsta bekymret under själv intervallerna. ;-) Jag var uppe i över 96% av maxpuls på sista intervallen som också blev den snabbaste (medeltempo 2:56). Alla intervallerna kändes kontrollerade och jag sprang dem hyfsat jämnt. Efter 14 stycken nöjde sig Gustaf och jag följde hans exempel. Nu återstår bara att se hur vaden känns i morgon. Gustaf hjälpte mig att massera den direkt när vi kom hem och det kändes i alla fall mycket bättre efter det.

Banan
(inte frukten)

Jag hoppas verkligen att det inte blir värre av det här. Banlöpning är ju fantastiskt kul och jag längtar redan till nästa veckas pass! =)