Landsjön runt 2012

En viss deklaration har kommit emellan idag men här kommer i alla fall en utlovad story över dagens lilla utflykt:

Jag sov hos mamma och pappa i natt eftersom de skulle ha Gösta hos sig under dagen idag och dessutom bor nästan en timme närmare målet för dagens resa. I morse vid 6-tiden gick jag upp, slängde i mig lite frukost och packade ihop mina prylar. Sen kom Gustaf (som varit hemma hos sina föräldrar som inte bor så långt från mina) och hämtade upp mig för avfärd mot Östra Ljungby för samåkning med Lasse från klubben.

På vägen upp stannade vi till på McDonalds i Ljungby för att utnyttja deras toalettfaciliteter. Jag slog även till på deras frukostpaket med pannkakor eftersom jag inte fått i mig så mycket frukost i stressen hemma. Överraskande goda pannkakor faktiskt! Gustaf drog nitlotten som köpte en McToast som visade sig vara en inverterad hamburgare utan kött (eller snarare hamburgerbröd som var vänt "ut och in" och var fullproppat med massor av läskig ost).

Goda pannkakor i brist på
vettiga bilder från tävlingen...

McFloppen

Vi var på plats på Vistavallen i god tid och tog på oss skidorna direkt och mötte upp Håkan & co för att ge oss ut på ett uppvärmningsvarv på banan för att reka. Jag fick extremt hög puls direkt fast vi inte körde speciellt fort och fick sänka farten och försöka slappna av. Benen gjorde lite ont så där som de brukar. Men det var verkligen skönt att köra banan innan. Backarna kändes ju inte alls så läskiga som befarat. (Alla på skidforum.se har skrämt upp varandra om de där jäkla backarna så jag hade målat upp riktiga stup och blev nästan lite besviken på dem när de väl kom...;-)) Dock mesade jag onödigt mycket av samma anledning och fick inte heller upp så hög fart som man kunde fått.

När vi körde upp regnade det tidvis men när vi väl kom fram var det fint väder och torrt på asfalten. Kändes väldigt skönt. Blöt, hal asfalt var det sista jag behövde idag.

Tävligen blev spännande både på herr- och damsidan. Herrklassen vanns, inte helt oväntat, av den alltid lika ödmjuka Tobias Westman. På nytt banrekord med några sekunders marginal. Sandra Hansson vann damklassen tätt följd av Maria Magnusson. Även där blev det ett nytt banrekord med mer än tre minuter. Imponerande!

Min prestation var tyvärr inte riktigt lika imponerande. (Jag var eoner av tid (eller i alla fall drygt 7 minuter) efter Sandra H.) Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är besviken, men det är ju inte direkt i klass med besvikelsen efter tex. "Orsa Ski Marathon". Jag är inte bättre än så här på skate, och det är inte så konstigt heller med tanke på hur lite och hur kort tid jag har åkt skate. Men jag HATAR att vara dålig på saker. Fast jag vet att jag inte kan förvänta mig mer än så här så hatar jag det. 

Jag haltade mig framåt och stakade flera partier för att det gick fortare/tog mindre kraft. Jag tror att jag hade stakat tävlingen minst lika snabbt om inte snabbare än jag åkte på skate. Konditionen och den allmänna formen känns bra. Tekniken kass. Och då tycker jag ändå att jag har gått framåt mycket det senaste. Fast börjar man på "dålig" och blir ett snäpp bättre så är man ju fortfarande bara "lite mindre dålig"....;-) Trean är min bästa växel (för att jag kan mygla med att använda benen och använda armarna lite mer i smyg...;-)) medan jag suger på benskate. Särskilt på grov, kass asfalt som det var ett parti på banan. Fast inte ens på sista raksträckan på cykelbanan med finfin asfalt orkade jag trycka på i femman. Jag är för klen i benen och har för dålig effekt för att tekniken inte funkar helt enkelt. 

Men ljuset i mörkret är att jag fått svart på vitt vilka mina största svagheter är. Dessutom tror jag att vi är på rätt spår med träningen vi bedrivit den senaste tiden och jag ser fram emot att ta ett rejält kliv framåt till nästa års tävling! =)

Och nu när jag tänker efter är jag trots allt faktiskt väldigt nöjd med ett par saker idag:

Jag stod på benen hela loppet, jag tog mig i mål på en bättre tid än förra året...och viktigast att allt: jag utmanade mig själv och åkte skate fast jag kunde valt att åka klassiskt! 

Skatetävling i morgon

I morgon bitti bär det av norrut till Vistavallen utanför Huskvarna, och den där sjön (Landsjön) som vi ska köra en sväng runt. 12,5 km för att vara lite mer exakt. Vi var ett gäng från klubben som åkte tävlingen förra året också men då åkte jag och Gustaf på klassiska skidor. Det finns en klass i fristil och en "Vasaloppsklass" men förra året hade jag inte ens några skateskidor vid den här tiden. I år finns inga sådana ursäkter utan det blir skate som gäller. Förra året vann jag Vasaloppsklassen. (Jaja, jo, jag var ensam anmäld i min klass...;-)) I år ser jag fram emot att bli sist! =)

Sandra Hansson är anmäld och Maria Magnusson, som innehar banrekordet, likaså. Mitt enda mål är att stå på benen hela loppet (särskilt i den där läskiga backen) och att ta mig i mål. Hemskt gärna på en tid som är snabbare än förra året då jag körde klassiskt. (Då körde jag på 32.43) Jag hoppas att det blir en nyttig erfarenhet och ett bra träningspass på tävlingshjul. Och så ska det bli kul att träffa alla trevliga rullskidåkare som man inte sett på länge nu!

Blir lite nervös nu faktiskt när jag tänker på tävlingen. Planen är att åka upp i god tid i morgon så vi har tid att köra banan en gång lugnt och fint. (Jag ser det som att man fördubblar risken att trilla i den där backen men övriga Ski Team Skåne-medlemmar insisterar och det är säkert bra...)

Tävlingen blir för övrigt den första vi kör i "Ski Team Skånes" namn.
Nu gäller det att försvara de skånska färgerna där uppe i norr! ;-)

Återkommer med rapport imorgon!

Skate på tävlingshjul och premiärtur med Adios

Igår var det klubbträning som vanligt. Det har varit oväntat skönt att komma igång med klubbträningen nu i vår och få lite rutin på träningstillvaron. Och det är riktigt roligt med sällskap på långpassen såväl som på intervallerna.

Igår var det intervallträning. Precis som förra veckan inledde vi passet med att köra olika teknikövningar (för oss som åkte skate innebar det bland annat övningar som "plocka sten", att försöka glida ut långt och balansera länge i varje skateskär och att åka de olika växlarna utan stavar...)

Eftersom det är tävling till helgen, Landsjön runt, körde alla som ska tävla på tävlingshjul. Jag och Gustaf körde ju en sväng förra helgen på tävlingshjul så det kändes inte så farligt ovant den här gången. Fast det är fortfarande annorlunda och känns lite läskigt att det går så jäkla fort. Både balansövningarna och intervallerna gick ganska bra. Balansövningarna är supernyttiga och det märks att alla gör framsteg från gång till gång. Det kommer bli mycket sån träning framöver! Balans är verkligen a och o i skaten. Intervallerna är bra för att man får öva på att åka i överfart och försöka få tekniken att funka och kunna slappna av i åkningen även i hög hastighet. Inte lätt men det var riktigt kul! Och framförallt riktigt jobbigt....=) Jag hade väldigt hög puls på intervallerna och benen var tunga efter all utförskörning i växel fem. (Växel fem = benskate utan att använda stavarna.) Min svagaste växel nu verkar vara fyran. (När man stakar på vartannat bentag.)

Jaja. Växlar hit och växlar dit. Testa skate om ni inte gjort det så ska ni se att det är lika klurigt som det är kul! =)

Idag var det egentligen banlöpning med klubben. Gustaf hoppade över det för att gå till gymmet och jag kände mig lite seg efter gårdagens intervaller och konstaterade att ett vanligt distanspass löpning nog är det jag behöver mest för tillfället. Ett ypperligt läge för att testa nya tävlingsskorna inför nästa helgs löptävling "Lundaloppet"!

Åh. Vilken dröm! Det var fantastiskt skönt och det kändes som jag flög fram i de lätta skorna! Jag fick stanna ett par gånger och stretcha och massera vaden men det gick ändå bättre än sist. Alltid något. Jag höll 4:30-tempo på 5 km exkl. stretchpauserna och det kändes skönt, lätt och roligt att springa. Efter 5 km sprang jag hem och masserade vaden med lämpligt tillhygge (i brist på tennisbollar och golfbollar fick ett av Gustafs gamla rullskidhjul duga...) bytte till mina vanliga löparskor och gav mig ut på 5 km till i betydligt lugnare tempo. Det blev lite av en chock att byta till vanliga skor. Det var som att springa på fluffiga moln. Och då inte positivt menat. ;-)

Massageredskap!

Nähänä, nu är det hög tid att sova!

Summering v.16 - 10,5 h

Måndag: Klubbträning rullskidor distans (På tvåor. Lugnt med insprängda intervaller.) 37,6 km 2h 39m

Tisdag: Vila

Onsdag: Klubbträning teknik/balans på skate följt av intervaller (ca. 900 m utför resp. 700 m uppför med aktiv vila mellan.) Totalt 2h 12m 

Torsdag: Intervaller bana (14x200m med drygt 1 min vila) 1 h 10m inkl. uppvärmning

Fredag: Vila

Lördag: Myspass på skate 26,5 km 1h 45 min

Söndag: Morgonjogg innan frukost ca. 1,5 km / 15 min (med Gösta) + 8 km/47min. På kvällen styrketräning överkropp följt av 4x4 på crosstrainer.

Total ca. 10,5 h

Trots två vilodagar och bara en dag med dubbla pass kände jag mig ganska nöjd och trött efter veckan. Långpasset i måndags, riktigt bra intervallpass både på skate och på bana och morgonjoggen i söndags gjorde sitt! =) Det finns två kandidater till utnämnelsen "Veckans roligaste pass": intervallpasset på skate och intervallpasset på bana. Jag märker en stor skillnad i syreupptagningsförmågan på banlöpningen jämfört med förra året och det känns riktigt roligt att känna att träningen ger resultat. Fast eftersom min vad fortfarande strular när jag springer och skatepasset var det bästa jag någonsin genomfört vinner skatepasset med liten marginal!

Jag har inga som helst tvivel om att konditionen har förbättrats avsevärt sen jag började köra mer intervallträning. Vad bra att något som är så kul och tidseffektivt även ger bra resultat! =)

I söndags sprang jag premiärturen i mina nya Asics. Skorna var det inget fel på men min vad var inte alls bra...=( Fattar inte vad det är med den. Jag hade fula benvärmare på, försökte jogga försiktigt och stannade och stretchade/masserade den flera gånger. Efter några kilometer började den fungera igen men fram tills dess kunde jag knappt ta mig framåt. Konstigt. Funkar bättre när jag väl är uppvärmd och blir inte värre av att jag springer verkar det som så här långt. 

Styrketräningen i söndags kändes i alla fall bra och tar jag det bara lite lugnt framöver tror jag att axel/armbåge är under kontroll. Har inte haft några känningar alls det sista men tar det lite lugnt på gymmet och kör mina specifika rotatorcuff-övningar. (Och så har jag blivit mycket bättre på att inte sitta statiskt vid datorn för länge utan att göra lite bakåtrull med axlarna eller resa mig och gå en sväng lite då och då.) I söndags vågade jag mig på att testa att köra lite dips och pull-ups. (Till skillnad från breda chins som jag brukar köra hade jag istället händerna smalt mot varandra i det inre greppet.) Gustaf påminde mig om att vara noga med att behålla spänningen och inte släppa efter helt i bottenläget. Det är inte bra för axlarna! Vi körde dipsen efter att ha kört latsdrag vilket ju inte är helt optimalt, men jag gjorde i alla fall 15 st kontrollerat och fint och utan några känningar i axeln. Härligt! =) 

Veckans tyngsta pass var det sista intervallpasset på crosstrainer efter styrketräningen. Jag fick sänka motståndet för att orka få upp pulsen och det var kämpigt med motivationen. Men det var riktigt skönt när det var över som vanligt! =)

Nu: ny vecka! Nya tag!

Den här veckan började bra med ett långpass på 37 km med klubben. Vi var ett gäng som körde skate och ett gäng som körde klassiskt. Det var fint väder, vi körde en rolig runda och det var lika trevligt som vanligt på klubbpassen. Det är svårt att ge sig ut och köra så här långa pass själv men med sällskap går det lättare.

Håkan påpekade precis som Gustaf gjort tidigare att jag måste försöka jobba mer med benen i växel tre. Jag försöker tänka på det men på slutet igår var jag så förbannat trött i benen och i största allmänhet att det inte gick något vidare. Jag hade ätit alldeles för dåligt till lunch och innan passet och det märktes på slutet. Men trots allt är jag nöjd med att jag börjar kunna ta mig framåt lite snabbare och lättare på skate! =) Måste vara den perfekta sommarsporten....

Åh, jag längtar efter sommaren!

Fast först: Landsjön runt i befarat pissväder på söndag!

Jag och Haile Gebrselassie

I brist på löpträning igår bestämde jag mig för att tröstshoppa och spendera lite pengar för min hälsas skull! ;-) Jag gick till Runner's store efter lunch och provade en massa löparskor och köpte två (2!) par skor. Det är mycket för mig som inte (till skillnad från tex. Håkan och Lotta Huselius) har mängder av löparskor utan springer i ett par alldeles för länge innan jag till sist kommer loss och köper nya.

Efter den sedvanliga löpbandskollen började killen som hjälpte mig att plocka fram lite olika skor. Mina senaste, nu utslitna, löparskor var ett par Saucony Progrid Triumph Vizipro. Jag har aldrig varit helt nöjd med dem. Framförallt har jag tyckt att de känts lite för breda. Innan dess hade jag ett par Asics. Tror det var Cumulus men är inte hundra. Innan dess Asics Gel Foundation. Det är väldigt olika skor och det som vi konstaterade idag var precis som sist jag provade ut skor att jag pronerar mer på vänstran än högran. Med för mycket stöd finns det risk att högran istället börjar supinera.

Gamla skorna och en viss linslus

Så jag fick prova ett antal neutrala skor av olika slag. Jag började med att prova en Nike-sko som jag inte vet vad det var för modell. Den satt bra och kändes helt ok. Efter det sprang jag en sväng i Asics Cumulus 13. Den kändes bra och såg bättre ut än Nike-skon på löpbandet tyckte säljaren. Sen provade jag årets modell av Progrid Triumph och konstaterade att den verkligen är för bred för min fot. Samma sak med Karhus high-tech sko "Forward Fulcrum Ride" som ska hjälpa till att effektivisera löpsteget och möjliggöra löpning på framfoten genom sin uppbyggnad.

Karhu Forward Fulcrum Ride

Den kändes "intressant" att springa med men skon var alldeles för bred för min fot så den var inget alternativ av den anledningen.

Så vinnaren i mitt lilla löptest blev....tattattaataa:

Asics Cumulus 13!

Varianten jag provade var knallrosa och eftersom jag gått ut offentligt och kritiserat rosa träningskläder (eller snarare brist på andra alternativ) och eftersom jag vet att Lotta kommer att mobba mig om jag kommer till träningen i ett par rosa skor frågade jag lite fint om de inte fanns i några andra färgställningar. Det slutade med att jag kom undan med en grå sko med rosa detaljer! =)(Om man ska vara exakt är den i färgställningen "lightning/hot pink/storm" ;-))

Gösta är som vanligt inte riktigt lika
exalterad över mina idrottsprylar som jag....

Innan jag fick hjälp att prova ut skorna hade jag varit och klämt lite på Adidas Adizero Adios. Jag vill testa att springa med en lite lättare skor på banlöpningen och på tävlingar framöver. Gustaf har en riktigt lätt Adidassko som jag testat och som känts bra till min fot. Adiosen satt som en smäck! Jag har aldrig haft en skönare sko på min fot. När de andra skorna var utprovade testade jag dem på bandet och blev helt övertygad om att jag faktiskt var tvungen att köpa med mig två par skor hem idag. Jag testade även Asics DS Racer som Gustaf köpte i förra veckan. Också en väldigt skön sko men det blir alltså Adiosen som fick följa med mig hem. Färgen då? Neonorange blev det den här gången. Nu har jag i alla fall en gemensam nämnare med Haile Gebrselassie! =) (Som satte världsrekord i maraton, 2.03.59, 2008 i Berlin i just Adidas Adizero Adios.)

Kärlek!

Somliga springer i trasiga skor,
men nu blir det ändring på det för min del!

Dum vad och kul banlöpning

Jag har varit inställd på att springa banintervallerna med klubben idag men blev lite tveksam i sista stund och funderade på om det verkligen var så smart. Min högra vad känns verkligen konstig. Men eftersom Gustaf ändå skulle dit bestämde jag mig för att jogga med och eventuellt springa en lugn runda själv istället och sen möta upp honom. Men den kändes lika konstig efter uppvärmningen till Lunds Centrala Idrottsplats och jag bestämde mig att vara med på resten av uppvärmningen/löpskolningen där och springa lugnt och fint och se hur det kändes efter det. 

Det blev lite bättre när jag var ordentligt varm och hade stretchat mer än jag gör på en vecka i vanliga fall...;-) Jag hade ett par vita fina gamla fotbollsstrumpor på mig utanpå mina kompressionstights för värmens skull. (Inga höga fashionpoäng på den outfiten...;-))

Idag sprang de flesta tusingar men jag, Gustaf, Håkan och ett gäng till körde tvåhundringar. Det var riktigt kul att köra så korta intervaller! =) Och vaden var det minsta bekymret under själv intervallerna. ;-) Jag var uppe i över 96% av maxpuls på sista intervallen som också blev den snabbaste (medeltempo 2:56). Alla intervallerna kändes kontrollerade och jag sprang dem hyfsat jämnt. Efter 14 stycken nöjde sig Gustaf och jag följde hans exempel. Nu återstår bara att se hur vaden känns i morgon. Gustaf hjälpte mig att massera den direkt när vi kom hem och det kändes i alla fall mycket bättre efter det.

Banan
(inte frukten)

Jag hoppas verkligen att det inte blir värre av det här. Banlöpning är ju fantastiskt kul och jag längtar redan till nästa veckas pass! =)

Två härliga klubbpass

Jag sitter i soffan och är lite halvt apatisk efter kvällens klubbträning. Onsdagar står intervaller på schemat och intervaller körde vi minsann! Tills benen skrek av mjölksyra och maxpuls var tangerad. =)

Passet började lugnt och fint med uppvärmning ut till en stor parkeringsplats i norra Lund där vi körde lite olika teknik- och balansövningar. Några körde klassiskt men de flesta körde skate idag. Det är himla kul att vi blivit ett riktigt stort gäng med skateåkare i klubben nu!

Det var väldigt bra att köra teknik och balans innan intervallerna. När vi väl började intervallträningen kändes det stabilare och tekniken funkade bättre än den gjort någon gång tidigare. Jag kanske inte är helt hopplös trots allt! =) Men det bästa var nog att jag inte hade sådär ont i benen som jag brukar ha. Verkligen superskönt att slippa det. 

Vi körde intervallerna på en ganska kuperad sträckning idag. Först var det medvind och mycket utför i växel fyra och fem (bara benskate), fast med lite uppför i fyran/trean på slutet. Andra intervallen var det bara uppför och till på köpet sidvind. Intervallerna var ca. 900 respektive 700 m långa. Riktigt jobbigt med 94% av maxpuls i slutet på intervallerna. Tur att man har lite duktiga klubbkamrater att jaga! =)

Igår stannade jag hemma när Gustaf stack till gymmet. Jag var trött och det kändes inte som jag skulle få ut nått av ett styrkepass. Måndagens rullskidpass med klubben blev längre än vanligt och väntat och även om jag körde på 2:or och fick ett väldigt lugnt och skönt pass så tog det nog ändå lite på krafterna. Inkl. uppvärmning dit och nedrull hem blev rundan 37,5 km och vi var ute drygt 2,5 h.

Gustaf och Johannes i klubben imponerade stort genom att köra rundan på fyror. Sjukt. Och Gustaf stakade till på köpet i stort sett hela rundan. (Fast sen var han inte pigg efteråt heller vill jag lova!) Jag och Håkan C. i klubben låg och roade oss med lite insprängda intervaller och det blev ett riktigt kul och skönt pass!

Fast som sagt;  jag var lite slö när jag kom hem igår efter jobbet. När Gustaf skulle iväg till gymmet kom jag fram till att jag nog hellre skulle stanna hemma och läsa lite i min nya bok om Steve Jobs. Den är riktigt intressant och underhållande så här långt! Men trots det slutade det med att jag, och Gösta såklart, sov som små grisar på soffan när Gustaf kom hem. 

Och nu tänkte jag göra samma sak igen! (Fast jag ska försöka förflytta mig till sängen först den här gången...)

Gonatt! =)

Skatepass, gubbvad och Gustafs skinkor

Idag har jag och Gustaf varit ute på ett riktigt härligt långpass på skateskidorna.Vi tog det lugnt och fint och försökte tänka på tekniken och på att slappna av och åka effektivt. Jag fick en massa bra tips av Gustaf och fick en liten aha-upplevelse när jag fick till tajmingen bättre på trean. Alla växlarna går bättre och jag har lite bättre förståelse för hur de skiljer sig åt. Förut tyckte jag tex. att tvåan och fyran var väldigt lika.

Dricka -och fotopaus utanför Torna-Hällestad

Vi åkte en runda på ca 37,5 km och var ute i 2,5 h. Egentligen hade vi planer på att åka ytterligare ett pass idag men eftersom det är distanspass med klubben i morgon tyckte Gustaf att det fick räcka. Mina vader har ju strulat på sistonde och det kändes korkat att ge sig ut och riskera något nu när Stockholm Marathon närmar sig med stormsteg. (48 dagar kvar idag! Shit, shit, shit.)

Ja just det. Löpningen ja. Jag hade ju funderat på att springa Heleneholms halvmarathon igår som en uppvärmning inför Stockholm men med tanke på hur mina vader har känts det senaste fanns det inte på kartan. De har visserligen inte blivit sämre sen banlöpningen i torsdags men jag vill inte äventyra hela vårens och sommarens löpträning. Jag har ju stora förhoppningar om att kunna springa vidare resten av säsongen EFTER Stockholm Marathon också. =)

Min sjukgymnast var lite orolig för mina vader när jag beskrivit mina symptom och eftersom han hade en annan patient på eftermiddagen idag kunde jag kila in om och få en liten snabbdiagnos och lite nya förhållningsregler. När Gustaf träffade honom tidigare i veckan frågade han lite snabbt om mina vader och fick beskedet om att det nog handlade om "gubbvad". Efter lite kläm och prat kom han fram till att de var överbelastade och att det här var förstadiet till en skada. Men det har inte hunnit gå så långt så tar jag det bara lite lugnt ska nog allt gå bra. Bland annat ska jag vara noga med att hålla vaderna varma så nu blir det åttiotals-benvärmare som gäller framöver! =) Sen skulle jag försöka ta det lite lugnt och inte springa för långa snabba intervaller. Och så fick jag några bra stretchövningar som jag ska vara flitig med framöver.

Jag fick förövrigt ett väldigt roligt mail av min sjukgymnast efter att han hade träffat Gustaf för att reda ut hans ryggproblem. Det inleddes med följande:

Hej
Oerhört vältränade skinkor Gustav hade. Bara att kolla Emil Jönsson o kompani. De är nästan i samma klass.

Jag har försökt få Gustaf att ställa upp på en bild men han trodde inte att någon var intresserad av att se hans skinkor. 

Nähä. Enough.

Nu ska vi titta på Mästarnas Mästare på svtplay. Tur för oss TV-lösa att det visas där minsann!

Längtan efter tävlingshjul

I fredags kväll körde jag och Gustaf efter mycket om och men ett pass på rullskidorna. Vi var väldigt omotiverade båda två men lyckades tillslut ta oss i kragen och lura ut oss själva på ett "lugnt, ganska kort pass på lätta hjul". (Moroten var att vi i så fall skulle slippa laga mat och istället äta hämtmat från thai/kinastället i kvarteret...=)) Till Södra Sandby och tillbaka var planen.

När vi väl kom ut var det riktigt kul att köra på lättrullat. Jag körde på 2:or och Gustaf på 3:or. Vi körde lugnt och fint i början och ökade successivt. Hemåt tryckte vi på lite mer i motvinden. Fast fortfarande kontrollerat och med hyfsat låg puls förutom sista kilometern då jag var uppe i 92%...=) Den snabbaste kilometern hemåt snittade vi 23 km/h och i snitt på passet hade vi drygt 17 km/h. Jag hade en snittpuls på 77%.  Rundan blev 18,7 km och en dryg timme lång. Vi var väldigt nöjda med att ha kommit ut och fick en riktig kick av att få köra ett lätt och roligt pass på rullskidorna. Nu längtar vi efter ett pass på tävlingshjul! =)

Snart dax att rasta tävlingsskidorna!

Idag har vi försökt ha en "normal" lördag och göra sånt där som "vanligt" folk som inte tränar stup i kvarten gör....;-) Vi vet ju inte riktigt hur man ska bete sig men vi gjorde vårt bästa genom att börja med att sova länge på morgonen och äta en härlig frukost innan vi gick ut på stan en sväng och strosade runt. Vi tittade i affärer (råkade dock bli en viss överrepresentation av sportaffärer och test av löparskor) och köpte kulglass som vi åt på torget i det härliga vårvädret. Sen gick vi hem till Gösta och lekte med honom på innergården och blev kvar där ute halva eftermiddagen. Jag satt i solen och läste (Kroppens geni) och Gustaf roade sig med sin älskade padda. (Jag är INTE avundsjuk. Jag har inget behov av en Ipad3. Alls.) 

Nu ikväll har vi ätit tacos och tittat på en slumpvis vald komedi ("Spud") som visade sig vara mer lämpad för godtycklig fjortis än Gustaf. Jag tyckte den var helt ok och njöt av Gustafs ångest när det gick upp för honom att vi nog var något äldre än målgruppen för filmen. Whatever. 

Sen läste jag klart de sista sidorna i "Kroppens geni" och kände mig sådär berikad fast tom som man gör när man läst ut en riktigt bra bok. 

Jag hoppas Steve kan fylla
tomrummet efter Sverker...

Nu är det hög tid att sova och ladda för morgondagens pass!

Jag återkommer med rapport i morgon eftermiddag. Om jag orkar. ;-)

Missa inte erbjudandet på rullskidor!

15% rabatt till 15 april!
Håkan och Lotta på Huselius Skidsport/Rullskidspecialisten ger er bloggläsare 15% rabatt på rullskidutrustning och övrig skidutrustning fram till den 15 april. Rabatten gäller på ordinarie priser på allt i webb-butiken. Allt ni behöver göra för att få rabatten är att uppge koden "Fiajobs" i kassan.

Här finns ett tidigare inlägg med lite information och tips om rullskidutrustning.

Härliga tusingar på bana

Idag var det äntligen dax för banlöpning med klubben igen. Mina vader strular fortfarande och jag vet inte om det är löpningen (tex. monsterlöppasset) eller skateåkningen som är största boven i dramat. Men i brist på bevis mot banlöpningen bestämde jag mig för att försöka mig på ett pass idag. Det kändes inte alls bra i vaderna på vägen till idrottsplatsen men det blev lite bättre under uppvärmningen. Efter uppvärmningen körde vi lite löpskolning och sen var det 4 till 6 tusingar som gällde.

Jag och Gustaf körde typ tusingar (4x4) i måndags i Stadsparken så det kändes kul att få testa att springa nästan samma sak på bana. Det går ju ganska mycket fortare på bana; både beroende på underlaget och sällskapet...=) De första intervallerna kändes bra. Jag kom upp bra i puls och tyckte det kändes kontrollerat och jag återhämtade mig bra i vilan. Jag brukar ju mest köra 4x4-intervaller och det kändes psykiskt mycket tuffare att köra 6 st. Tredje och fjärde intervallen gick till på köpet lite för fort och det tog verkligen på krafterna. Jag tänkte ge upp efter femte men hängde i stället på gruppen efter efter en lite längre vila. Det kändes bra att i alla fall fullfölja passet. Bra för skallen om inte annat. Jag snittade 92% av maxpuls under själva intervallerna och tiderna låg på 3.58, 4.00, 3.56, 3.56, 4.03, 4.02.

Även om jag inte tänkte det under de sista två intervallerna så: Åh, vad det är kul med banlöpning! =)

Mat och träning

Summering av påskhelgen så här långt: Mycket mat och dryck och lite träning. ;-)

Träningspass nummer ett:

Helgens första träningspass var ett löppass på 13 kilometer innan frukost på långfredagens morgon. En hädelse? Skönt var det i alla fall...;-)

Påskmiddag nummer ett:

Helgens första middag var på långfredagen hos Gustafs släktingar ute i skogen i trakterna kring metropolen Perstorp. Efter förrätten, sillmacka med öl och snaps, fick vi en riktigt god lammstek med potatisgratäng och kryddsmör. Goda ölar, inte så goda snapsar (alltså: det var ju inget fel på snapsen men jag är ingen snapsfantast men dricker det med skräckblandad förtjusning...) och ett glas gott rödvin slank också ner.

Sillmackor och fin servettring

Lammstek!

Chokladfondant till efterrätt!
(Och en linslus till påskkyckling...)

Mångkulturellt påskbord!
Här är alla välkomna, oavsett ras, färg och form.

Träningspass nummer två 

Dagen efter vaknade vi upp i ett snötäckt Ljungbyhed och bytte plan från rullskidåkning till löpning. Visserligen hade snön smält bort innan vi ätit frukost och gjort oss klara för träning men då var redan löprundan planerad. Och eftersom det är löpning som har högsta prioritet fram till huvudstadsmaratonet passade det ganska bra tyckte jag. Gustaf var med på att göra ett nytt försök att springa och vi hade bestämt oss för att ge oss på 13 kilometers rundan på Söderåsen som Gustaf och hans bror brukade springa när de bodde hemma. Jag har inte sprungit den tidigare men tyckte det lät som en bra plan. Förra söndagens löppass har fått mig sugen på mer löpning på grus och i skog. 

Tyvärr var mina ben lika sugna på löpning som de var på rullskidåkning i måndags. Dvs. inte alls. Framförallt är det mina vader som inte förstår vad löpning ska vara bra för. De har varit spända och jag har haft den där känslan man har i musklerna på Vasaloppet innan man får kramp. Pulsen var oväntat låg under passet med tanke på kuperingen och det var helt och hållet benen som var begränsande. Men vi joggade på lugnt och fint och det gick ändå relativt bra. Första delen av rundan var riktigt jobbig med all löpning uppför på grus. Jag förstod inte hur kuperat det faktiskt var förrän vi började springa utför efter halva rundan. Innan utförslöpningen började stannade vi och tittade på utsikten vid Kopparhatten i Skäralid. 

Sen bar det av utför på asfalt i finfina omgivningar och solsken. Fantastiskt kul! =) Och förrädiskt. Vi sprang på ganska bra utför för att det var så kul och Gustaf ville känna efter hur det kändes. När utförsbacken var slut och vi skulle börja springa uppför igen på grusväg kändes det att utförslöpningen tagit på krafterna och det var riktigt segt. 

Enligt min vän Garmin var rundan 12,4 km och vi var ute 1.09. Förvånadsvärt bra tempo ändå med tanke på hur kuperat det var (ca. 200 m total stigning) och hur kasst det kändes. Hoppas på att kunna springa rundan igen om inte alltför länge! 

Påskmiddag nummer två:

På kvällen väntade påskmiddag nummer två. Denna gången med Gustafs släkt hemma hos hans föräldrar. Fantastiskt god mat (påskbord) och en kaka till fikat som toppar det mesta! (Key lime paj från Hemmets journal. Sjukt god!) 

Gustafs portion från påskbordet
(Observera tjockleken på laxpatén...Här skäms vi inte! ;-))

Träningspass nummer tre:

Idag har vi bara varit ute på en kort runda på rullskidorna. Mina ben känns som sagt inte helt ok så löpning var uteslutet och Gustaf ville gärna köra ett intervallpass på rullskidor. Så vi bestämde oss för att köra 4x4-intervaller på gamla flyget i Ljungbyhed. Gustaf envisades med att vilja köra på 4:or (riktigt tröga hjul) så jag körde på 3:or fast jag (latmasken) egentligen var mer sugen på att köra på 2:or. 

Ca. 4.30 låg mina intervaller på och vi körde lite längre vila än vanligt mellan. (2,5 minuter.) Det var ganska blåsigt och de tröga hjulen gjorde det ännu segare. Fast med tanke på hur seg uppvärmningen kändes var jag ändå väldigt nöjd med genomförandet av intervallerna och att jag kom upp i över 90% av maxpuls. Gustaf ligger lagom långt framför för att jaktinstinkten ska vakna till liv....=)

Gösta betraktar det vackra påskriset
i parken i Ljungbyhed

Påskmiddag nummer tre:

Ikväll väntar den tredje middagen för helgen. Denna gång hemma hos mamma och pappa. Alla syskon och mormor och morfar och Sonia, mammas faster, är på plats och det ska bli riktigt trevlig att träffa alla. 

Har jag sagt att jag gillar mat och träning förresten? :-)

Plötsligt i Vinslöv

Jag såg precis att "Plötsligt i Vinslöv" visas på TV ikväll. (18.00 på svt1.) Ni som hängt med i bloggen länge kanske kommer ihåg det här inlägget. Oavsett är det en dokumentärfilm av högsta klass som man måste ha sett!

Förövrigt hoppas jag på att någon vill göra en liknande film om rullskidåkning någon gång. =) Tobias Westman är ju given i huvudrollen och i birollerna återfinns bland många andra Håkan Huselius, Göran Pettersson, Rickard Bergengren, Magnus Aasa, Samuel Norlén och Casco-Mackan.

Jag ser framför mig hur kameran zoomar in på rullande hjul med välsmorda lager. (Självklart keramiska.) Stavspetsar som slipsas med skruvdragare med diamanttrissa. Hur styvheten på olika stavar jämförs. Westman som drar historier om när han susat fram i över 100 knyck. Jämförelser av rull och snacket innan tävlingar.

Tänk er vilken film det hade blivit! ;-)
Men fram till att någon annan kommit på det får ni nöja er med Plötsligt i Vinslöv.

Veckosummering och påskfirande

Veckan har inte blivit riktigt som jag tänkt mig. I måndags körde jag klubbpass på rullskidor. Vi kör distanspass på måndagar och av outgrundlig anledning valde jag att köra passet på 2,5:or. (Treor bak och tvåor fram.) Söndagens löppass hade dock satte sina spår och mina ben var inte ett dugg sugna på att stå på ett par rullskidor. Till på köpet var det ganska blåsigt och ruggigt väder. Planen var att mest staka men även det var oväntat jobbigt för benen. Så det slutade med att jag, och Håkan som skejtade utan stavar, kortade av rundan lite grann och nöjde oss med att ha åkt 28 km.

I tisdags vilade jag. I onsdags borde jag ha sprungit men jag vill gärna vara med på klubbpassen på rullskidorna och hann inte både och. Så det blev ett teknikpass på skate följt av en jäkla massa enminuters intervaller. (Närmare bestämt 3x8 st.) Jag hade så där nedrans ont i smalben och fötter under uppvärmningen och teknikdelen men lagom till intervallerna hade det släppt och intervallerna gick så bra det kan gå med min bristfälliga teknik! =) Jag fick upp pulsen hyfsat och återhämtade mig bra i vilan mellan. Det var riktigt kul att köra så korta, snabba intervaller! Och jag tror det är bra för tekniken och balansen att köra på lite fortare samtidigt som man börjar bli trött och mjölksyrafumlig.

Stilleben med skateutrustning...=)

Mingel på parkeringen innan passet

Igår blev det ofrivilligt ytterligare en vilodag. Det hanns helt enkelt inte med någon träning. Men å andra sidan är lägenheten städad, jag och Gustaf nyklippta och vi har transporterat oss några mil norrut till våra familjer som lägligt nog bor bara några kilometer från varandra. I helgen blir det träning och påskmys för hela slanten! =)

Långfredagen började på bästa sätt: med en morgonjogg i solsken. Jag sprang 13 km innan frukost på en ganska kuperad grusväg i skogen hos mina föräldrar. Jag mötte en bil under tiden jag var ute och såg inte till en kotte annars. Lite skillnad mot löpning i Lund. =) Kroppen kändes bra och det kändes inte så tokigt att jag har vilat från löpningen efter monsterpasset trots allt. För nu blir det fullt ös i helgen, mellan påskmiddagar och godisätande...Just nu spöregnar det och jag och Gustaf behöver inte ha så dåligt samvete för att vi har spenderat eftermiddagen på shoppingrunda på megastora Väla utanför Helsingborg. Vi konstaterade dock att vi inte är några rutinerade shoppare. En eftermiddags shopping är ju jobbigare än vilket distanspass som helst! Verkligen! Vi laddade med en pizza innan vi gav oss ut bland allt folk och när energin började tryta laddade jag om med en riktigt god färskpressad "Pineapple Paradise" - ananas, apelsin och mango. Mmm...Gustaf drack såklart kaffe som den kaffetant han är. Jag är glad att jag inte har ett sånt beroende! =) 

Väla har (Sverige enda?) gräddbulleria.
Den KAN vara så att vi åt en gräddbulle också idag.
Men det var bara för att ha testat. Och vi delade på en!
(Den här bilden är från i julas därav den rosa granen.)

Snart väntar påskmiddag nummer ett för helgen. I morgon hoppas vi på finare väder och ett distanspass på rullorna. 

Glad påsk på er allihopa!

Born to run

Gårdagens löppass var lite för bra för att jag ska kunna sluta tänka på det än så ni får stå ut med ytterligare ett inlägg om den här fantastiska dagen…

Under de tre timmarna vi sprang igår hann många ämnen avverkas och många tankar flyga genom huvudet:

I början av gårdagens löpning funderade jag mest på att jag frös och att jag borde ha tagit vantar och kanske en jacka och inte bara underställ och t-shirt. Och konstaterade att alla andra hade avancerade camelbacks eller vätskebälten med småflaskor medan jag sprang runt med mitt skidbälte som jag fick spänna åt hårt och högt upp för att det inte skulle skumpa runt.

Första kilometerna försökte jag känna efter hur tempot kändes och lyssna på kroppen. Det gick ganska långsamt och jag hängde på en liten grupp som verkade hålla lagom tempo. Jag märkte dock att jag inte var riktigt lika oansträngd som de jag sprang med just då. Jag vet ju inte vad jag orkar i längden och ville inte riskera att springa på för fort i början och gå in i väggen. Så jag var inte så social i starten direkt och tog inga initiativ till några diskussioner som skulle göra min andning mer ansträngd. Jag försökte hålla koll på pulsen och känna efter mycket istället. Jag försökte slappna av och flyta med med så lite ansträngning som möjligt. Snart hade de snabbaste i gruppen försvunnit iväg och tempot kändes bättre. Efter en liten felspringning samlades vi ihop till en större grupp som höll ett bekvämt tempo.

Det pratades om ditten och datten. Maratonlopp i New York och Stockholm. Ultralopp i Lund. Rullskidåkning och Vasaloppet. Blåsor och skor. Så kanske inte ditten och datten i den bredaste formen utan mest om idrott och framförallt löpning. =)

Ibland fick jag en uppenbarelse i det vackra vädret och bara njöt av att insupa de fina omgivningarna. Ibland stannade någon upp och tog en tugga på en energibar eller en klunk dricka. Knöt ett skosnöre eller tog ett foto.

Vi sprang på grusvägar och små stigar. Uppför och nedför. Bland rötter och stenar. På spångar och broar. För det mesta var det torrt och fint men ibland lite geggigt. Vi försökte följa de orangemarkerade pinnarna som satt lite här och var. Vi lyckades dock missa flera för att vi hade så mycket annat att titta på och prata om men hade tur och möttes snart av korsningar utan orangea markeringar så vi kunde konstatera våra misstag och vända om och leta upp rätt vägar.

Daniel Erman hade vänt om för att han anade att vi skulle kunna springa fel på ett ställe och han sprang sen med oss fram till slutet. (Jag inser att jag vid det här laget helt hade tappat uppfattning om tid och rum och har ingen aning om var han anslöt till vår grupp…)

Det var så skönt att springa så här långt utan att hela tiden behöva kämpa, fysiskt såväl som psykiskt. Visst, knäna värkte lite när jag sprang utför och min högerfot var inte helt stabil och jag fick se upp så jag inte trampade fel. Men det här var paranteser och petitesser i sammanhanget. Igår flöt jag fram i ett härligt flow och hade inga som helst problem att motivera mig. En liten stund sprang jag och tänkte på boken "Born to run" och teorin om att vi människor är födda till att springa långt och lugnt. Det kändes verkligen så. Jag kände mig fri, lätt och lycklig. Här var vi ett gäng människor i olika åldrar och form, killar och tjejer som sprang fram i naturen tillsammans som om vi aldrig gjort något annat. Som att vi var födda att springa just så här.

Idag är jag lite stelbent, ganska trött och redan hungrig efter frukosten.
Men mest bara väldigt nöjd.

Åh. Jag hoppas kunna göra om det här snart igen…=)

28 km löpning på Skåneleden

Ja, lite hastigt och lustigt blev det så att jag hängde på det där härliga initiativet som Louise tipsade mig om:

Hej Fia! 
Tack för en rolig och inspirerande blogg :) Lite sent men vill du hänga med på långpass så är vi ett gäng som kör runt Häckeberga imorgon https://www.facebook.com/events/261110740640049/  Lycka till med träningen!

 / Louise

Klart jag vill! Det krävdes inte många minuters fundering innan jag bestämt mig för att ställa väckarklockan lite tidigare än planerat den här söndagsmorgonen. =) När jag fick meddelandet igår kväll hade jag hunnit dricka en och en halv starköl men kände mig rätt nöjd med det och hade inte planerat att dricka så mycket mer. Nu fick jag ytterligare en bra anledning att inte göra det. =)

Sofie och Jakob var över på middag och vi hade en riktigt trevlig kväll (och kolhydratsuppladdning! ;-)). Jag och Gustaf hade tagit oss vatten (ett antal kubik sådant!) över våra huvuden när vi planerade middagen. Vi började förstå det när det tog 1,5 h att handla och förvarnade våra gäster om matexperimentet som väntade. Men med Sofie och Jakobs hjälp lyckades vi tillslut få ihop dumplings, färska och friterade vårrullar och marinerade kycklinglår med sesamfrön. Efter lite passionsfruktssorbet och en chokladkaka till kaffet var kolhydratsuppladdningen fulländad!

Jag sov bra (som alltid efter ett par öl! =)) och vaknade utvilad en bra stund innan väckarklockan (tillika Iphonen) ringde. Det var bara att ge upp alla planer på att försöka somna om. Jag var lite smått nervös för dagens aktivitet och lite fundersam på hur jag skulle göra med frukosten. Jag tycker magen brukar strula om jag äter för nära inpå löppassen. Mina morgonpass springer jag alltid innan frukost. Men jag såg till att äta vid halv åtta, två och en halv timme innan "starten", och hoppades att det skulle funka. Nemas problemas! En tallrik fiberhavregrynsgröt med banan, hackad mandel och lite mjölk fick räcka. Och så en halv grapefrukt på det. När jag borstade tänderna kom jag på att det kanske kan vara en bra idé att dricka lite vatten innan också...;-)

Jag är ju ingen rutinerad distanslöpare och började fundera på hur tusan jag skulle få med mig alla prylar som man kan behöva på långpass som det här. Jag packade mitt stora termobälte som jag haft på rullskidor och skidor i vinter och fick ner allt som man kan behöva. Energibar, en liquid, telefonen och sportdryck. När jag joggade bort till bilen kunde jag dock direkt konstaterade att det inte gick något vidare att springa med den så jag bytte plan och satsade istället på att springa med mitt vanliga vätskebälte med flaska och bara en liten ficka.

Energibar och liquid eller Iphone var valet.

Jag kände mig "naken, rädd och exposed" men kan i efterhand konstatera att jag klarade mig alldeles utmärkt utan telefonen. Fast det hade varit kul att kunna fota lite längs den fina leden som vi sprang i det härliga vädret.

På parkeringen innan start

Jag var lite osäker både på formen och hur snabba övriga deltagare skulle vara och hur mina ben skulle hålla för den här chockstarten på mitt nya löparliv. Men det gick över förväntan! =) Förutom ett antal felspringningar när vi missade ledmarkeringarna för att vi hade fullt upp med att prata med varandra och titta var vi trampade inträffade inga större missöden. Jag hade lite känningar i knäna, framförallt när vi sprang utför efter ca. 2 mil, men det kändes ändå helt ok. 28 km och 2.55 landade vi på.

Vi var ett gäng som höll ihop i en klunga större delen av sträckan. Tur. Annars hade jag nog varit ute där i skogen fortfarande och bittert ångrat att jag inte hade telefonen med...=)

I bilen på vägen hem började det regna lite smått och nu är det riktigt grått och blött här i Lund. En himla tur vi hade med vädret med andra ord.

Louise och jag efteråt.
Stiliga byxor vi har! =)

Stort tack till Louise som hintade om det här trevliga arrangemanget och till initativtagarna Mikael Björk/Stigarna  och Daniel Erman. Det här blev en väldigt bra söndag på alla sätt och vis! =)

Monsterpass på G

Jag fick en kommentar på bloggen igår om att det skulle springas långt och länge på Skåneleden kring Häckeberga idag. Efter lite fundering bestämde jag mig för att försöka hänga på. Återkommer med rapport i eftermiddag/kväll! :)