Operation Quick-Fix

Eller: hur jag ska bli en så bra löpare som möjligt på 2 månader...

Mål: 

Stockholm Marathon 2 juni

Hit ska jag förhoppningvis!
(Pressbild från www.stockholmmarathon.se)

Prestationsmål: 

Det är helt hopplöst för mig att sätta några tidsmål nu med tanke på min sparsamma träningsmängd när det gäller löpning. Grundmålet är att överhuvudtaget orka springa 42 km och att kunna lägga upp loppet på ett bra sätt. Skulle det gå i hyfsat tempo är det en bonus. Skulle jag kunna hålla mig i närheten av femminuters-tempo är jag i himmelriket!
 ;-)

Egentligt mål: 

Att springa mer, längre, snabbare och bättre än någonsin och därmed förhoppningsvis även bli en bättre skidåkare...=)

Delmål:

14 april Heleneholms halvmarathon 21 km

5 maj Lundaloppet 10 km

15 maj Blodomloppet (Malmö) 10 km?

22 maj St Hans Extreme (Lund) 10 km 

Delmålen kommer fungera som motivationshöjare och tuffa träningspass. Dessutom ger de tävlingsrutin och möjlighet att bättre uppskatta rimlig tid att satsa på till Stockholm Marathon.

Status: 
Okänd. Mycket intervallträning inför Vasaloppet borde ha förbättrat konditionen. Styrketräningen har byggt upp ben- och bålstyrka. Men för få långpass och bristfällig löpträning på det stora hela gör det svårt att uppskatta utvecklingsmöjligheten på kort sikt.

Springer en mil på:

I tävlingstempo idag oklart. Bästa (enda) officiella tid: 47 min Lundaloppet 2011

Antal mil i benen: 

18 mil senaste 90 dagarna

Svaghet: 

Brist på uthållighetsträning och löpträning överhuvudtaget 

Styrka: 

God grundform som förhoppningsvis är på uppåtgående.

Plan:

Att på kort sikt förbättra konditionen med ganska mycket intervallträning kompletterat med uthållighetsträning i form av fler längre distanspass.

Löppass att köra framöver:

- Banlöpning med Björnstorps IF på torsdagar med start imorgon, den 29 mars - 1 gång i veckan 

- Intervallpass 4x4 + andra varianter? - 1-2 ggr i veckan 

- Morgonjogg innan frukost 10 - 15 km  - 1 gång i veckan

- Distanspass 13-18 km - 1 gång i veckan

- Snabbdistans 5 - 8 km - 1 gång i veckan

- Lång distans 18 - 30 km - 4 tillfällen fram till Sthlm Marathon

- Tävlingar - 4 st fram till Sthlm Marathon

Jag läste någonstans att man bör ha sprungit minst 4 pass som varar 2-3 timmar innan man springer ett maraton och att sista långpasset inte bör ligga närmare än 2 veckor innan själva loppet.

Utöver detta ska jag ju hinna med ett par rullskidpass i veckan och nått gympass då och då för att försöka upprätthålla styrkan jag byggt upp någorlunda. Det ska bli spännande att se vad jag egentligen orkar och hinner med av ovanstående...=) Planen är att försöka lyssna på kroppen och köra på när det känns bra och ta det lite lugnare annars. Vissa veckor blir mängden viktigast, andra intensiteten.

Jag är väldigt peppad att köra på lite hårdare ett tag nu efter Vasalopps-koman. =)

Operation Quick-Fix 2012 är officiellt igång!

(Jag är redan efter schemat den här veckan men avverkade i alla fall ett 16 km långt löppass igår kväll och ser fram emot banlöpningspremiären i morgon! =))

Mäktigt!
(Pressbild från www.stockholmmarathon.se)

Ski Team Skåne - Lunds nya skidklubb!

Javisst; Lund får en ny, renodlad skidklubb i (v)år! Allt pappersarbete är inte klart än men snart blir "Ski Team Skåne" officiellt en skidklubb. Klubben kommer att anordna träningspass av olika slag och på alla nivåer, Vasaloppsresor och läger och en massa annat roligt. Lund kommer vara klubbens bas och utgångspunkt för träningspassen. Jättekul och spännande och jag tror att det kommer bli kanon på alla sätt och vis! =)

Vi var ett gäng som "tjuvstartade" lite igår och körde ett första gemensamt pass för säsongen. Det var det bästa passet på länge. Det var kul att träffa alla som var med och riktigt härligt väder för ett distanspass. Rundan vi körde blev drygt tre mil inkl. turen till och från samlingsplatsen. Jag körde på 2:or för att få en liten mjukstart och eftersom jag befarade att det sedvanliga "kalvar på grönbete"-fenomenet skulle infinna sig. Men det blev ett ganska lugnt och skönt pass och jag hade den lägsta snittpulsen på riktigt länge. (Ca. 68% av maxpuls.)

Så himla skönt att vara igång med rullskidåkningen igen! Jag ser fram emot en officiell invigningstur med nya klubben snart! =)

Samling innan passet
Foto: Rickard Bergengren

Ett litet stopp på vägen
Foto: Rickard Bergengren

Köpa rullskidor?

Efter en hektiskt helg med lite träning och mycket annat har jag tusen saker jag vill skriva om här. Men jag satsar på att vara lite pedagogiskt strukturerad och börja i en ände och beta av allt jag vill ha sagt lite mer systematiskt för en gångs skull....;-)

Jag har fått flera frågor kring rullskidutrustning och tänkte därför börja med att försöka svara på några av dem i det här inlägget. (Jag håller mig till utrustning för klassisk åkning till att börja med...) Jag är inte på något sätt någon rullskidspecialist så ni får ta det jag skriver med en nypa salt och gärna fråga om det är något som är oklart!

Ni som ska shoppa skidutrustning de närmsta veckorna får inte missa det här erbjudandet bland allt mitt ordbajsande: Gå direkt till erbjudandet!

Jag tänkte börja berätta om själva skidorna; de härliga skidorna med hjul! De fantastiska lättrullade, obromsbara kreationerna som man kan flyga fram mil efter mil på på härliga sommarvarma asfaltvägar.
Jodåsåatt...;-)


Klassiska rullskidor
Först och främst kan jag börja med att göra klart att jag INTE är sponsrad med något specifikt rullskidmärke. Jag har fått frågor kring vad jag kör på för utrustning och vad jag rekommenderar. Utan att sväva ut för mycket kan jag berätta att mina första skidor var ett par begagnade Elpex Wasa. Ljusblå. Jag ärvde dem av Gustaf som i sin tur köpt dem av en tant i Lund som kört över en elkabel (som hon trodde var en skugga) på rullskidorna och gett upp rullskidkarriären efter det. Gustaf köpte i samma veva ett par Elpex Team. Orangea. Som jag snabbt blev avundsjuk på för att de hade en skön svikt och mer skidlik känsla. Och gick de inte lite snabbare än mina Wasa ändå? Eftersom Gustaf är en sån prylnörd ville han snart byta upp sig och jag fick ta över Elpex-par nummer två också.

Nu kör jag på mina tredje par Elpex (Team 610). Ett ganska bra betyg skulle jag tro. Skulle jag vara tvungen att köpa några andra skidor skulle jag nog välja ett par Swenor Carbonfibre. (Finns även en modell som heter Swenor Fibreglass som är för tyngre åkare...) Gustaf har ett par som jag testat och jag tycker de är likvärdiga i åkkänslan. Jag kör på Elpex för att de funkat bra historiskt helt enkelt! ;-) De har ett rykte om sig att vara av bra kvalitet och det är den känslan jag har också.

Gamla och nya skidor:
Extremt slitna hjul och sprillans nya.

Elpex Team 610

Swenor Carbonfibre

Exempel på andra skidor på marknaden är Everest och OneWay. Vad jag hört har de tröga hjul monterade som standard och är kanske inte de perfekta skidorna om man är nybörjare och vill kunna köra tillsammans med andra.


Hjul
Ja, det är inte bara stommar som det finns en massa olika modeller av utan även hjul.
"2:or" är "normala" träningshjul (i alla fall på Swenor och Elpex) medan "4:or" är riktigt tröga hjul.

Jag har kvar mina orangea gamla Elpex och har monterat 3:or på dem för att tvingas köra mer med frånskjut och diagonalåkning och för att bli starkare på att staka. På mina nya skidor har jag 2:or och dem använder jag oftast på långpass med klubben och dagar när jag av olika anledningar vill köra lite lättare...=)

"3:or"

Gamla skidor och nya hjul

För nybörjare skulle jag verkligen rekommendera att man börjar på 2:or.

Om (när) man blir lite mer avancerad och vill börja tävla kör man på ännu mer lättrullade hjul. PU-hjul. (Jag har en specifik tävlingsskida: Eagle XT med PU-hjul som jag i stort sett bara har till tävling.)


Bindningar
Det finns två olika system på bindningar. Salomon och Rottefella. (Salomonbindningen säljs även under Atomics namn.) Rekommendationen brukar vara att välja en pjäxa som du gillar och köra på det bindningssystemet som passar ihop med pjäxan. (Tex. passar Salomon och Atomic till Salomonbindning medan Alpina och Fischer passar till Rottefella.)

Salomons bindning till vänster och Rottefellas till höger

Pjäxor

Se ovan.
Det går att använda samma pjäxor vinter som sommar. Dock sliter rullskidåkningen lite mer på pjäxorna. Det finns även speciella rullskidpjäxor (från Alpina) som inte blir så varma.

Rullskidpjäxa

Stavar
Stavar, och särskilt rullskidstavar, ska gärna vara styva och lätta. En stor stakstark karl har dock mer att vinna på riktigt styva stavar än en liten klen tjej. (Säger jag som kört hela vintersäsongen på en de styvaste stavarna på marknaden. ;-)) Att de är lätta och har en skön pendelrörelse är dock aldrig fel! Men se upp: Prova aldrig en dyrare stav än du är beredd att köpa;  risken är stor att du "åker dit". ;-) 

Mina första rullskidstavar var ett par "Swix Inline CT1" och de kan jag verkligen rekommendera både till nybörjare och mer rutinerade åkare. De är hållbara och bra för sitt pris.

Swix CT1 Karbon eller Inline eller vad de nu heter...

Vill man ha ännu lättare och styvare stavar finns det mycket att välja på. Jag gillar verkligen OneWays stavar och blev väldigt glad när vi blev sponsrade med deras värstingstav; One Way Diamond Storm Premio. (Som jag dock inte sett röken av efter Vasaloppet....=( ) Jag körde redan innan sponsringen med One Ways Diamond Storm 10 Max och tycker det är en väldigt skön stav den också.

En viktig sak att tänka på med stavar är att man måste vara beredd på att de kan gå sönder. Det händer att man trillar olyckligt eller lyckas klanta sig så att man knäcker en stav. De kan även hända att några illvilliga pensionärer på Vasaloppet snor åt sig dem i utbyte mot en annan sämre stav (förvisso med truga)...;-) (Vissa (läs Fia) råkar ut för alla de här grejjerna lite oftare än andra...)

Man kan ha samma stavar på snö som på rullskidor. Dock har man "rullholkar" eller "stavspetsar" på rullskidstavar och vanliga snötrugor på vinterstavarna.

Stavlängden då? 
Kroppslängden minus 30 cm är en metod som används för att räkna ut lämplig längd. 0,85 x kroppslängden en annan. Jag kör på den sistnämda vilket ger en drygt 4 cm längre stav för min del. Det går att köpa en lite längre stav och själv värma av handtagen, kapa staven och sätta på handtagen igen. Tvärtom är dock svårare...Mitt tips är att satsa på något mitt emellan ovanstående formler så blir det säkert bra! ;-)


Rullholkar
Första året som jag körde rullskidor slipade jag typ aldrig stavspetsarna och när vi började åka med klubben tyckte vi de andra var rätt nördiga när de stod och slipade sina stavar innan varje pass. Nu är vi själv där och slipar stavarna innan varje pass med hjälp av en skruvdragare med diamanttrissa. Vi klarade oss dock länge på ett billigt diamantbryne från Clas Ohlsson.

Rullholk

Vassa stavspetsar gör åkningen lättare och roligare. Det finns inte mycket som är mer frustrerande än när stavarna "släpper" i varje stavtag. Den kalla delen av året är det lite svårare att åka, även med välslipade stavar, men ju varmare det blir desto bättre blir stavfästet. Även kvaliteten på vägen spelar roll. En nylagd asfaltväg är himmelriket! ;-)

Stavspetsar behöver dock bytas ut helt ibland. Ibland går metallspetsarna av och om inte annat så slits de ju ut tillslut. Här gäller det bara att ha rätt diameter på rullholken så att den passar stavröret. Det finns ett antal olika dimensioner av olika fabrikat. Sen värmer man av trugorna som är på med hjälp av kokande vatten eller en varmluftspistol. De nya rullholkarna monteras på med hjälp av limpistol (om det inte är helt rätt storlek för då sitter de som en smäck utan lim och är lättare att få av vid byte.)


Stavremmar
Oavsett vilka stavremmar du åker med kan du nog räkna med att få lite blåsor i händerna i början av rullskidkarriären. Jag har kört med några olika Swixremmar och One Ways remmar och vilka remmar man gillar verkar helt och hållet vara en smaksak. Så lättast är väl helt enkelt att börja med de som sitter på staven du köper och gå vidare och prova andra alternativ om de av olika anledningar inte funkar för just dig. (Tänk också på att remmarna finns i olika storlekar. Mina första stavar hade remmar i storlek L och det var ju inte vad jag behövde direkt...Vilken storlek jag har på remmarna varierar dock med vilka handskar jag har. Så de där stora remmar kan jag ha när jag har mina tjockare tumvantar när det är riktigt svinigt kallt på vintern.)

Min och Gustafs lilla stavremssamling...

Handskar
Jag har alltid handskar när jag kör rullskidor. Den här tiden på året kör jag med lite varmare, vindtäta handskar medan jag har tunna rullskidhandskar på sommaren.

Min vindtäta vinterhandske som blivit
degraderad till rullskidhandske för den
 kallare tiden på året.

One Ways rullskidhandske
- hålen på insidan gör den skön på sommaren!

Glasögon
På tävlingar är det obligatoriskt med glasögon och kör man i grupp är det aldrig fel att ha glasögon. Glasögon skyddar mot sprättande smågrus och stavspetsar.

Hjälm
Glöm för allt i världen inte hjälm! Det är tokigt och sjukt dumt att åka rullskidor utan hjälm. Man trillar ibland så är det bara. Jag har samma hjälm som jag hade när jag cyklade landsvägscykel och det funkar fint. Idag finns det även specialutvecklade rullskidhjälmar som går ner lite mer i nacken för att skydda vid fall baklänges.


15% rabatt till 15 april!
Jag har sparat det bästa till sist:

Håkan och Lotta på Huselius Skidsport/Rullskidspecialisten ger er bloggläsare 15% rabatt på rullskidutrustning fram till den 15 april 2012. Rabatten gäller på ordinarie priser på allt i webb-butiken. Allt ni behöver göra för att få rabatten är att uppge koden "Fiajobs" i kassan.

Det ni! Nu finns det inga ursäkter längre! ;-)
Rullskidor till folket! =)

Vår, löpning och mental träning

Det verkar som att våren kommit på allvar till Lund. Den här veckan har det varit soligt och härligt friskt vårväder. Jag älskar våren! (Bara för att jag skriver det här kommer det säkert snöa i morgon...) Det är så skönt att det börjar vara ljust längre på kvällarna. Och det är fantastiskt skönt att äntligen ha kommit igång med löpningen. Mitt löfte om mer fokus på löpning har fått önskad effekt så här långt. Hittills har jag avverkat 3,3 mil den här veckan fördelat på en Gösta-jogg i måndags morse följt av en lite snabbare och kortare runda på kvällen, ett morgonpass på 11 km i går morse innan frukost och en kvällsjogg på 12 km idag. Det är dock allt jag hunnit och orkat träna så här långt den här veckan. Illa. Gustaf har varit förkyld och jag har känt mig lite risig jag med och inte velat chansa och köra på för hårt. Nu känns allt kanon så det var förhoppningsvis rätt tänkt...

Planen är att dra ner på styrketräningen fram till Stockholm Marathon så det känns helt ok att jag inte kört någon styrka. Däremot borde jag kommit ut och kört lite skate. Det är snart bara en månad tills det är dax för "Landsjön runt" så tiden är verkligen knapp om jag ska ha något att komma med då...Coach/vallakung/rullskidspecialisten Håkan har i alla fall bytt bindningarna på mina skateskidor så nu kan jag skejta runt i mina stabila (och inte att förakta: snygga!) Alpinapjäxor.

Dagens löppass var superskönt. Det var perfekt väder och jag behövde ingen penna i munnen för att se glad ut! =) Jag försökte tänka på hållningen och på att slappna av och springa effektivt. (Jag har märkt att jag kan "dega ihop" ibland, framförallt när jag springer långsamt, och då tappa hållning och teknik. Vilket gör att det trots att jag springer långsamt inte blir lättare. Ibland kan en tempoökning få mig tillbaka på banan då.) Passet gick hyfsat och jag kände mig ganska pigg. I alla fall i början...;-) Jag började lite väl optimistiskt som vanligt med en liten svacka halvvägs som följd. Att jag aldrig lär mig. Ett par kilometer hemifrån blev jag akut nödig och siktade då in mig på att bara komma hem så snabbt och lätt som möjligt. Väl hemma hade Gustaf ockuperat duschen men han fick lämna badrummet illa kvickt efter hot. Men sammanfattningsvis var det ändå ett helt ok pass. Det var framförallt skönt att springa med lite mer energi i kroppen än jag hade i går morse när jag sprang en dryg mil innan frukost.

Även intervallpassen har lyst med sin frånvaro så här långt i veckan så i morgon lutar det åt att jag springer 4x4-intervaller i Stadsparken. Det är lite av ett favoritpass så det ser jag fram emot! =) Effektivt på alla sätt och vis. Hoppas kunna klämma in ett skatepass med fokus på teknik också imorgon.

Annars har det inte hänt så mycket på träningsfronten. I brist på träning har jag i veckan fokuserat på mental träning. ;-) Jag var inne i bokhandeln igår för att se om biografin om min namne Steve kommit ut som pocket men kom istället därifrån med "Kroppens geni" av Sverker Sörlin.

Kroppens geni av Sverker Sörlin

Jag har bara läst några sidor men för er som inte känner till boken handlar den om längdskidåkning och om vad som gjort Marit Björgen och Petter Northug snabbast i världen.

Eller lite mer poetiskt uttryckt:

"Stor, rentav gripande litteratur om kroppen, om själen, om att vara människa och vilja nå randen av sin förmåga..." 
/Jens Liljestrand, Sydsvenskan

Jag ser verkligen fram emot att läsa den!
När jag var liten läste jag jättemycket men sen har jag tappat det totalt och nu läser jag typ aldrig. Senaste raden av lästa böcker vittnar dock om vad som krävs för att få mig att läsa nuförtiden: "Born to run" och "Vad jag talar om när jag talar om löpning". =) Tips på annan läsvärd litteratur i samma genre mottages tacksamt! =)

Jag har även börjat fundera på mitt träningsupplägg fram till Vasaloppet efter att ha fått flera frågor om detta. Fick även en fråga om jag kände till var man kan få tag på färdiga träningsscheman för barmarkssäsong såväl som snösäsongen med fokus på längdskidåkning (Vasaloppet). Så om någon har några tips kring om/var man kan hitta något sådant är det bara att posta en kommentar! (Oskar Svärds program i Vasalöparen känner jag till....)

Har dock som sagt redan börjat strukturera upp ett förslag på träningsupplägg för min egen del. Knåpar på ett inlägg som kommer snart!

Morgonjogg med Gösta

Idag klockan 6.00 gick jag upp och tog på mig löpkläderna. En yrvaken och förvånad Gösta tittade på mig när jag tog fram kopplet och undrade vad i all sin dar vi skulle hitta på så här tidigt på morgonen. (Vi är ungefär lika morgonpigga i vanliga fall han och jag.) Men idag börjar ju som utlovat mitt nya löparliv. Eftersom jag skulle vara i Malmö hela dan idag var det jag som fick morgonpromenads-lotten medan Gustaf får gå ut på lunchpromenaden. Planen var att försöka vara lite multisimultan och kombinera morgonjogg med Gösta-promenad. Resultatet? Gösta blev trött i alla fall.

Vi joggade en sväng i botaniska men jag vågar inte hetsa på den lille token utan vi tog det ganska lugnt. (Jag har fortfarande lite dåligt samvete för den där gången för länge sen när han var med när jag sprang backintervaller och han stannade och kräktes på vägen ner efter sista intervallen...Vet inte om det hade med löpningen och hans (och min) brist på omdöme eller om det bara var en tillfällighet. Men ändå.)

Så vi lallade omkring lite lagom lugnt och fint. Gösta ville gärna köra lite fartlek och det var helt ok för min del. Sen lyckades han med bedriften att bajsa tre gånger under passet.

Slutsats? Löpning med Gösta funkar fint som uppvärmning om jag sätter av tid att fortsätta springa en sväng själv efteråt. Nu hade jag för ont om tid. Men det var en skön start på dagen trots allt!

Satsar på att komma ut en sväng ikväll också utan Gösta.
Hoppas det hinner stilla sig lite tills dess för just nu blåser det halv storm i Malmö....

Fia mot NYA mål

Bloggen heter ju "Fia mot nya mål" just för att målen hela tiden ändras och uppdateras. Mitt mål när jag började skriva i höstas var att vara topp 100 bland damerna i årets Vasalopp och att ta prestationsmedaljen för damer. Men framförallt var det att trappa upp träningen ett rejält snäpp och se hur det skulle gå. Det gick ju faktiskt ganska bra och nu är det dax att fundera över nya mål!

Ni som hoppats på att jag ska bli lite "wild and crazy" efter Vasaloppet och börja pyssla med en massa nya grejjer kommer bli besvikna. Större delen av min träning närmsta året kommer högst troligt bestå av: rullskidåkning, löpning av olika slag och styrketräning. Och såklart skidåkning på snö men det känns väldigt avlägset just nu.

Mitt huvudsakliga mål som är det som bloggen kommer att fortsätta kretsa kring är alltså ....*trumvirvel*...Vasaloppet 2013!

Topp 50 borde vara ett realistisk mål. Topp 30 ett drömmål. Om de här förhoppningarna och drömmarna kan utvecklas till realistiska mål får tiden utvisa. För det är ju ett helt år tills dess. Mycket kan hända och självklart har och kommer jag få många mindre delmål att försöka klara av på vägen dit.

Den 2:a juni ska tex jag och mina stackars ben försöka transportera min kropp 4,2 mil i Stockholms innerstad. Jag inser att tiden är alldeles för knapp för att sätta upp några häftiga tidsmål och det lutar åt att det blir min första tävling där tävlingen i sig inte är målet utan vägen dit. Säkert.

Fram till Stockholm Marathon ska jag i alla fall försöka mig på en liten quick-fix av min löpform.

Jag tror inte på att träna planlöst och för skojs skull. Det funkar inte för mig. Jag behöver morötter och piskor! Jag mår bra av att träna men utan mål blir jag förslappad och glömmer bort den där härliga känslan efter ett träningspass. Vetskapen om att något (tex. ett visst maratonlopp i huvudstaden) kommer gå lättare och snabbare om jag bara får röven ur vagnen och kommer ut på mina träningspass motiverar mig.

Stockholm Marathon är alltså ett av delmålen i min plan för hur jag ska bli en bättre skidåkare. Just nu går det för jäkla dåligt med träningen och med början i morgon måndag kommer därför bloggens fokus ligga på löpning ett tag framöver.

Varför slappa när man kan träna?

Ja! Det har vänt! Träningssuget är tillbaka. Ett par dagar med ofrivilligt träningsuppehåll pga jobb och diverse inplanerade sociala aktiviteter (däribland Gustafs födelsedag) fick latmasken att skrumpna bort och träningssuget att växa till sig. I går hade jag lovat Gustaf att följa med på afterwork. Egentligen ville jag helst av allt sticka ut och springa en långrunda efter jobbet men jag "hade ju sagt att jag skulle följa med" och bord var bokat på Rådhuskällaren i Malmö och jag fick snällt rikta in mig i ledet. Vad är en härlig långtur en solig fredagkväll i Lund mot "filéfrossa" (det hette så!) med ett gäng civilingenjörer på Rådhuskällaren i Malmö? Mycket oxfilé och rödvin senare kändes det lite bättre i alla fall.

Gustaf arbetskamrater är trevliga och roliga. Fast (för att?) de är nördiga programmerare. ;-) Det blev många gapskratt under kvällen. Karim, som jag satt bredvid, berättade bla, om sin driftiga fru som hade tapetserat om hallen när han kom hem en dag. Men det är tydligen inte alltid lika fördelaktigt med en driftig fru. En gång hade Karim blivit av med sin favoritjacka. Den var väldigt skön men inte så snygg. Inte alls snygg enligt den driftiga frun som därför bestämde sig för att ge bort den till en bättre behövande frusen uteliggare i kvarteret. Karim fick i fortsättningen nöja sig med att se sin favoritjacka på avstånd i kvarteret. =)

Idag har vi haft lite födelsedagskalas för Gustaf. Hans föräldrar och min familj har varit nere hos oss i vår lilla lägenhet och hälsat på. Räktoast (lite lätt 90 men Gustaf fick såklart bestämma) och potatisgratäng och rostbiff stod på menyn. En fräsch citrussallad till efterätt och sen kladdkaka med nötter (riktigt bra recept! rekommenderas!) till kaffet.

Det som blev kvar av kakan...

Halva dagen ägnades åt förberedelser av middagen och sanering av lägenheten. Fast på förmiddagen tog vi i alla fall oss tid att sticka iväg en sväng till gymmet. Gustaf har varit förkyld hela veckan men började känna sig bättre och ville hänga med på ett styrkepass. Jag tänkte köra styrka med Gustaf och sen avsluta med intervaller på crosstrainern men halsen kändes skum under styrketräningen och jag kände mig lite allmänt konstig så jag bestämde mig för att hoppa över det. Istället kompletterade jag överkroppspasset med några benövningar. Själva styrketräningen kändes trots allt ganska bra men jag saknade den sköna "efter intervall-känslan" lite när vi gick hem.

Nu har gästerna åkt hem och vi sitter i soffan och slappar. Gustaf tittar på nån tradig serie som han följer på datorn och jag passar på att dela med mig lite av mitt liv här...;-)

Oj. Nu höll jag nästan på att glömma dagens viktigaste händelse! Jag har fått ett pris idag! Och inte vilket pris som helst; det här slår Gustafs utmärkelse "Årets skidåkare" med råge. Sven, Gustafs pappa, har prisat mig för "Årets bästa placering i Vasaloppet". (Mina konkurrenter till utmärkelsen var Gustaf, Gustafs bror Anders och Sven själv. Av dem var det bara Gustaf som åkte Vasaloppet i år.)

Vinsten, ett par guldfärgade foppatofflor, har prytt mina fötter hela kvällen och jag undrar om jag inte ska sova med dem på också. (Till saken hör att de här tofflorna inhandlades för flera år sen och sen dess har Sven funderat på olika sätt han skulle kunna bli av med dem på. Från början var de tänkta att pryda förlorarens fötter eftersom ingen ville ha dem men nu hade den idéen på något sätt omvandlats till att de blev ett prestationspris. Jag förutsätter dock att det är ett vandringspris som pryder mina fötter och hoppas på en omförhandling av kriterierna till vinst till nästa år. Eller att Gustaf får till en explosionsartad utveckling och går in som topp 30 nästa år...=))

Gyllene skor och Gösta

Diggi-loo diggi-ley alla tittar på mig
Där jag går i mina gyllne skor
Jag dansade omkring på gatan
Och hela världen den log
Diggi-loo diggi-ley himlen öppnade sig
Det är knappt man sina ögon tror
Åh, jag börjar nästan sväva
I mina gyllene skor

Jag har visioner för millioner
Gyllene dojor för dig och lyckan är gjord
(Säg mer vi tror på ditt ord)
Tänk dig ett hinder, (det flyger du över)
Vingar på skorna (är allt vad du behöver)
Åh, jag kan bli vad jag önskar
I min förtrollade värld

Hmm...jag undrar...månne....Kan det vara så att Kenta ska få stryka på foten för Herreys och att jag redan har hittat min "theme song" för Vasaloppet 2013?

Jag har visioner för miljoner!
Tänk dig ett hinder, det flyger du över!
Åh, jag kan bli vad jag önskar i min förtrollade värld...

Varför träna när man kan slappa?

Ja, ungefär så har det känts efter Vasaloppet. Suget efter träning har varit noll. Gustaf har varit förkyld och jag har intalat mig själv att jag kommer bli sjuk om jag tränar. Latmasken har intagit mig! I måndags rastade jag den genom att springa en mil i hyfsat tempo på Hardebergabanan här i Lund. Det går uppför ut och var såklart motvind hem bara för att latmasken skulle få nått att bita i.

I måndags började jag jobbpendling till Malmö och arkitektkontoret som jag ska jobba på i vår. Efter en lång period där Vasaloppsförberedelserna har dominerat i form av läger, träning och tävlingar och när jag legat lågt med min egen firma känns det lite konstigt att ha fullt upp hela dagarna igen. Men kul såklart! Nu blir det lite mer pusslande med träning framöver, men samtidigt blir dagarna längre och längre och det kommer bli mycket fokus på löpning närmsta tiden så det kommer nog funka alldeles utmärkt. 

Idag stack jag ut och sprang intervaller i Stadsparken när jag kom hem från jobbet. Jag var hungrig och åt en macka ganska tajt på men det var inga problem. Efter en alldeles för kort uppvärmning började jag med den första av de fyra fyraminuters-intervaller. Pulsen hängde inte med och jag tryckte på som tusan för att få upp den. (Note to myself: Värm upp mer istället annars är det hopplöst att få upp pulsen på första intervallen utan att bränna ut sig!) De tre andra intervallerna gick pulsen upp minsann även om jag fick dra ner rejält på tempot för att orka med. Medeltempo på intervallerna: 4.05. 4.22 4.13 4.22. Nästa gång ska jag försöka springa lite jämnare. 

Sen sprang jag hem och hämtade pengar som jag hade glömt och sprang till Coop Mårtenstorget och handlade. Jag hade bestämt mig för att göra den där skumma "blodpudding-salladen" som jag fick tips om i vintras men när jag kommit hem och börjat steka upp blodpuddingen kom jag på att jag hade lyckats glömma en av de få ingredienserna i receptet: getosten. Så det var bara att knyta på löparskorna igen och springa tillbaka. Tur att vi bara har en dryg minut till mataffären i intervalltempo...=)

Blodpudding-sallad

Gustaf har varit på årsmöte med Björnstorp IF ikväll och hämtat hem den åtråvärda utmärkelsen och stipendiet till "Årets skidåkare". I vår kommer vi dock tävla för en helt ny renodlad skidklubb i Lund. (Däremot kommer vi fortsätta springa för Björnstorps IF.) Namnet på den nya klubben är inte spikat än men det och lite annat runt omkring kommer nog vara på plats om ett par veckor. Väldigt spännande!

Lugn vecka

Det här har varit den lugnaste veckan träningsmässigt på länge. Jag har varit otroligt trött efter Vasaloppet. I tisdags var jag och Gustaf halvt ofrivilligt en sväng på gymmet. De har en tävling nu i vår; "Actic Olympiaden", med en deltävling varje månad. Den som vunnit flest av de fem deltävlingarna får en Ipad. Gustaf vann första tävlingen som var SkiErg. (Så långt som möjligt på 10 min.) och vi hade fått dispens att köra tävlingen nu i tisdags istället för veckan innan. (Som ju var efter Tjejvasan och innan Vasaloppet.)

Tävlingen den här gången var "Jägarstolen". Jag var trött i benen redan på uppvärmningen och det gick som väntat riktigt dåligt. Gustaf satt däremot och svettades ett bra tag. Efter 9,5 min fick han veta att han inte behövde sitta längre utan att han hade vunnit! Yihaa! Ett steg närmare en Ipad! =)

Efter det packade jag ihop mig redo att gå hem. Det kändes helt lönlöst att stanna kvar och tvinga sig igenom några styrkeövningar så trött som jag kände mig i kroppen. Gustaf tänkte göra ett försök och försvann iväg några minuter men kom tillbaka igen lagom till jag fått på mig överdragskläderna och konstaterade att han inte heller kände sig redo att träna. Så vi gick hem igen efter årets kortaste gymbesök.

I torsdags gav jag mig ut på en liten eftermiddagsjogg. Det var fint väder och allt kändes bra förutom att jag hade två betongklumpar till ben att släpa på! ;-) Men jag sprang i alla fall en dryg mil i lugnt och fint tempo.

I fredags morse var jag hos sjukgymnasten igen. Den här gången gick vi igenom olika övningar som ska göra mig starkare i rygg och rotatorcuff. Och så tittade han lite på min knasiga höft som inte riktigt vill som jag.

I går stack vi iväg en sväng till gymmet på eftermiddagen. Gustaf har haft lite förkylningskänningar och ville inte chansa och åka rullskidor och jag hängde på för lite lugn inomhusträning jag med. Vi körde vårt vanliga överkroppsprogram men jag körde lite lättare än vanligt för att känna hur det var med axeln och kompletterade med några nya övningar som jag fått av sjukgymnasten. Särskilt "omvända flies" kändes som en kanonövning som jag borde kört tidigare. Överhuvudtaget kändes passet ganska bra. Jag var fortfarande trött men inte alls så farligt längre. Skönt!

Idag är det strålande väder men Gustaf hostar och känner sig risig. Får se om jag kommer ut och springer en sväng i eftermiddag. Men först och främst ska vi passa på och gå ut en långrunda med Gösta och ha en riktigt lugn och skön söndag och hoppas på nya krafter till nästa vecka!

Såg idag att det är 83 dagar kvar till Stockholm Marathon. Mängden löpträning har varit skrämmande låg senaste tiden och jag börjar undra vad jag jag har gett mig in på...Nästa vecka blir det till att ta tag i löpningen och försöka få ihop ett upplägg för träningen fram tills 2 juni!

Det blir en utmaning utifrån kraven: Att bli så bra som möjligt på så kort tid som möjligt utan skador! ;-)

Vasaloppet 2013

Sådärja. Det verkar gå fort i år. Redan snart 8000 anmälda till Vasaloppet 2013 så varför vänta? Nu är jag anmäld till både Tjejvasan och Vasaloppet nästa år. Återkommer med målsättning och planering under våren.

Vasaloppsfoton från LEDsmi-Martin

Igår fick jag ett mail från Martin Ekwall på LEDsmi med några foton han tagit på mig under Vasaloppet. Martin är en riktigt trevlig kille när han inte går omkring och bländar folk med sin superstarka pannlampa! ;-) Dessutom är han en duktig fotograf. Han driver företaget LEDsmi tillsammans med Sören och de säljer pannlampor av olika slag till allt från rullskidåkning till kräftfiske och bilmek.

Martin stod tillsammans med Per Gustavsson från Herrljunga vid stationen i Gopshus. De erbjöd mig en gel men jag kände inget behov av den just då och körde på. Men det var kul att se några bekanta ansikten och få lite extra energi av hejaropen! Och så lyckades jag ju hamna på bild! =)

Jag räcker tunga för att visa att jag
kämpar på för allt jag har...
Foto: Martin Ekwall www.LEDsmi.se

Staka, staka...
Foto: Martin Ekwall www.LEDsmi.se

Skidsäsongen 2012 - en summering

Innan jag lämnar skidåkningen på snö bakom mig för den här gången tänkte jag försöka mig på att göra en liten summering och sammanfattning av skidsäsongen. Om inte annat för att få lite slutsatser och lärdomar på pränt att kunna gå tillbaka till vid behov.

Det känns faktiskt lite konstigt att skidåkningen redan är förbi. Men om man ska ta fasta på uttrycket "man ska sluta när det är som roligast" så är ju allt helt i sin ordning! =)

Det blev ganska lite träning på snö i år. En stor del av milen och timmarna på snö kördes under en och samma vecka i Bruksvallarna. Inte optimalt precis.

Träning på skidor från 1 december 2011 fram till Vasaloppet 2012:
51 mil klassisk skidåkning (varav 23 under lägret i Orsa/Bruksvallarna)
24 mil klassiskt på rullskidor

Men jag börjar från början:

Ski Team Skåne och bloggen

I början på sommaren när "Ski Team Skåne" var ett faktum var träningsmotivationen på topp. Jag kände mig redo för en ny fas i mitt träningsliv och en ökad träningsdos. Sommaren är en bra tid på året att öka på träningen; antalet ljusa timmar är många och energin sprudlar! Det var även i den här vevan som bloggen uppstod som ett led i att bli mer seriös med träningen.

Skate
Under sommaren började jag försöka lära mig åka skate på rullskidorna. Det blev ett kul och nyttigt komplement till den klassiska rullskidåkningen och gjorde det lättare att träna mer. Jag är fortfarande en sopa på skate men det har bidragit till att jag har fått bättre balans och känner mig mycket säkrare på klassiska skidor.

Tröga hjul
I mitten av juli körde jag mina första pass med trögare hjul på rullskidorna. Då bara bak. I oktober började jag köra de flesta passen på 3:or både fram och bak. Det påverkade tekniken positivt (framförallt stakningen) och jag blev starkare. De tröga hjulen kvalade in som årets bästa köp!

Rullskidläger och långpass

Sommarens rullskidläger i Ulricehamn var riktigt roligt. Det är alltid kul att träffa andra likasinnade och läger är en bra och rolig möjlighet till mängdträning. Långpassen som vi kört på helgerna med klubben har också varit givande även om vi inte lyckades vara med på riktigt så många som vi borde. Dock körde jag och Gustaf ett antal egna långpass på tröga hjul i höstas som var extremt nyttiga och bra pannbensträning. 

För mycket tävlingar
Under sommaren körde vi många tävlingar på rullskidor. För många. I slutet på rullskidsäsongen på de sista tävlingarna kände jag mig avtrubbad och hade tappat sugen lite. I samband med sista tävlingen var jag förkyld och inte alls i form. Det hade blivit för mycket tävlingar och planlös träning. Jag tyckte att jag tränat ganska mycket men upplevde att jag ändå stod stilla på stället och stampade.

Intervaller
Ett gymkort blev vändningen. Under hösten började jag och Gustaf träna på samma gym och det blev ett riktigt lyft och en nytändning för träningen. SkiErg och crosstrainer blev våra nya kompisar och intervallträning vår nya melodi. Har man lite tid att träna tror jag stenhårt på att köra mer intervaller. Effektivt till tusen och man ser snabbt resultat. Dock sliter passen ganska mycket och kräver vila och återhämtning om man tränar mycket annat också.

Styrketräning
Ytterligare ett nytt inlägg i träningen var styrketräning. Tidigare hade jag inte kört någon specifik stryrketräning alls men nu började jag träna styrka tillsammans med Gustaf på gymmet. Jag har relativt lätt att bygga muskler och har blivit ganska stark av all rullskidåkning på tröga hjul och tänkte att jag nog inte behövde specifik styrketräning. I samband med att jag trappade upp träningen tänkte jag om och det var riktigt roligt att hänga på gymmet igen! Tänkvärt var dock att jag nog var lite väl snabb att gå över till att köra maxstyrka. Egentligen borde jag nog kört mer uthållighet i början för att vänja kroppen. Men det gav i alla fall snabbt resultat! (Men jag tror att min strulande axel och armbåge delvis har att göra med att jag gick ut lite för hårt.)

Tidig snöträning
Första passet på snö för säsongen var i skidtunneln i Torsby i oktober tillsammans med teamet. Det var strålande sol utomhus och härligt höstväder och vi varierade rullskidåkning på den fina rullskidbanan med att grotta runt i tunneln. Jag fokuserade på teknik och inte mängd och körde mycket diagonalåkning. Det var kanon att komma på snö så tidigt på säsongen. Startsträckan blev betydligt kortare nästa gång vi såg snö.

I mitten på december var vi på läger i Långberget med klubben. Mattias Svahn var med och höll i teknikträning. Det var väldigt lärorikt och roligt och även här fokuserade jag på teknik och balans och inte på att ligga och nöta mil.

Tävlingar
Det var ganska nervöst att åka iväg på säsongens första tävling, Jizerska i Tjeckien, med så lite snöträning i bagaget. Men vi såg det som en erfarenhet och en möjlighet att träna under bra förhållande. Tjosan vad det sket sig med det sistnämnda. Men en nyttig erfarenhet blev det i alla fall! =) Och vetskapen om att vi skulle köra loppet sporrade mig att träna mer på diagonalåkning innan. Nästa tävling blev betydligt mer angenäm. Marcialonga i Italien är det lopp som många betraktar som det roligaste och finaste i SkiClassics och det kan man verkligen förstå! Fantastisk på alla sätt och vis. Ett bättre sätt att fira sin 30-årsdag på kan jag inte tänka mig!

Sista lägret innan Vasaloppet
Några veckor senare var vi på läger i Bruksvallarna. I samband med resan upp passade vi på att åka Orsa Ski Maraton. Jag hade en riktig svacka och loppet blev en mardröm. Trots allt fyllde det en extremt viktig funktion;  det fick mig att inse hur mycket som sitter i huvudet och hur viktigt det är med en positiv inställning och en glädje till det man gör. Precis vad jag behövde bli påmind om ett par veckor innan Tjejvasan och Vasaloppet. Lägret i Bruksvallarna efterföljande vecka var kanon på alla sätt och vis och låg helt rätt i tiden. Jag tror att jag delvis har det här lägret att tacka för min formtopp under Vasaloppsveckan.

Tjejvasan och Vasaloppet

Tjejvasan var min sista möjlighet att seeda upp mig i Vasaloppet och jag hade bestämt mig för att satsa allt jag hade för att klara det. Just där och då kändes Tjejvasan viktigare än Vasaloppet. Skulle Tjejvasan gå vägen minskade pressen på Vasaloppet och skulle det skita sig hade jag i alla fall en chans till. Ganska skön utgångspunkt!

Jag såg fram emot ett kort och snabbt lopp och kämpade mig i mål 8 sekunder från seedningsgränsen (fast det visste jag ju inte då) och hamnade i startled 3. Jag hade varit nöjd med att hamna i fyran men kunde ju inte klaga! =) Det kändes skönt att veta att jag var given en plats i startled 3 även Vasaloppet 2013 oavsett resultat i årets lopp. Under veckan efter Tjejvasan tog jag det lugnt och tog fasta på tipset som Jenny Hansson gav om att man ska känna sig sugen på att åka skidor innan Vasaloppet. Och jag var verkligen sugen! Vädret var kanon, jag kände mig stark och i bra form och Vasaloppet gick över förväntan. Det kändes riktigt skönt att få ett bra avslut på skidsäsongen! =)

SUMMERING

Träning som jag tror på:

intervallträning  (tex. tabataintervaller på SkiErg/rullskidor eller 4x4 intervaller på crosstrainer)

morgonjogg innan frukost

maxstyrka

långpass och backintervaller på rullskidor med tröga hjul

Bra saker under säsongen:

Ett tidigt första läger på snö i oktober i tunneln i Torsby - kortade ner startsträckan att komma igång

Lägret i december i Långberget - mycket fokus på teknik

Tävlingarna som vi körde - Jizerska, Marcialonga och Orsa Ski Maraton. Väldigt olika typer av lopp som gav bra träning och tävlingsrutin och fungerade som roliga träningsmål.

Lägret i Bruksvallarna - mängdträning i tuff terräng. Låg perfekt i tiden. Vill jag inte missa nästa år!

Gymkort  - gjorde det lättare att hålla igång när vädret var kasst. 

Sämre saker under säsongen

Planlös träning under sommaren - för lite intervallträning

För många rullskidtävlingar utan rangordning i viktighet - gick ut över träningen

För lite träning på snö av naturliga anledningar

Vasaloppet 2012 - 65:a på 5.27.45!

På kvällen innan Vasaloppet spelade jag lite önskemusik på Iphonen för Håkan och gänget som vallade. Allt från Twisted Sisters till Frälsningsarméns "Pärleporten" spelades. Och självklart "Just idag är jag stark" med allsång på frasen:

"Jag har väntat så länge på just denna dag. Och det är skönt att den äntligen kommer!"

Fast det var inte precis så det kändes på morgonen när vi gick upp halv tre på natten, packade ihop våra grejjer och gick bort till byggnaden där frukosten började serveras klockan tre. Jag var som väntat inte så hungrig men lyckades tvinga ner lite gröt och ett par mackor. Vi hade förberett reservfrukost för bussresan kvällen innan och jag åt en risifrutti och en PreSport på bussen.

Bussresan gick riktigt bra och vi kom tidigare än förra året till starten. Vi var framme strax innan fem och jag och Gustaf joggade bort till startled 3 och ställde oss i kön. När vi stått där ett litet tag såg vi en kille med en extremt stark pannlampa närma sig i mörkret. Gustaf undrade lite ofint vad det var för någon som gick runt med den störiga lampan som bländade honom. När killen i fråga stängde ner pannlampan kunde vi konstatera att det var Martin Ekwall från LEDsmi. Kul att träffa honom där! =) Mindre kul att han inte kunde åka Vasaloppet på grund av förkylning. =( Nu roade han sig istället med att fotografera i ljuset av sin pannlampa!

Medan vi stod och väntade på att de skulle börja släppa in folk i fållorna såg jag ytterligare ett bekant ansikte passera förbi med skidorna i högsta hugg. Blogg-Håkan! Han blev förvånad över att se mig och undrade hur jag kunde känna igen honom. Hur många skidåkande asiater finns det i Vasaloppet? ;-)

Halv sex öppnade fållorna och vi kom långt fram i ledet. Vi hade tre led framför oss och stod långt ut till vänster.

På plats i fållan

Sen gick vi på toa och tillbaka till bussen för att fixa i ordning våra väskor och överdrag. Sen på toa en sista gång igen innan vi gick in i fållan i sista sekund kvart i åtta. Klockan åtta gick starten och det enorma startfältet exploderade! Gustaf var inte så nöjd med hur han kom fram men jag tyckte det flöt på ganska bra och jag tyckte det var rätt skönt att vara långt ut på flanken och inte gegga runt i mitten. Det körde dock ihop sig lite då spåren blev färre och färre men jag lyckades stå på benen trots flera incidenter runt omkring. Puh. Strax innan backen hörde jag ett "hejja tjejer" och såg ett bekant ansikte. Erik Wickströms fru Ida stod där och fotograferade och jag lyckades hamna på bild (fast inte i fokus...;-)).

Sen började den fruktade backen. Fästet var sådär men det funkade att ta sig fram. Typ halvvägs upp i backen hände det som absolut inte fick hända; någon lyckades trampa av trugan på min stav. Det kändes helt overkligt när jag lyfte upp staven och såg att jag inte hade någon truga längre. Svärandes tog jag mig vidare upp i backen och använde staven så gott det gick. Efter backen såg jag en handskriven skylt som utannonserade "STAVAR". Jag stannade till och undrade om de hade lösa trugor men de hade de inte. De undrade om stavlängd och jag bad om en 145:a. (Det visade sig dock vid målgång att jag fått en 140 cm lång stav. Utan att jag märkt nått under loppet. Intressant...;-))

Efter lite tjafs med dem gällande hurvida jag skulle kunna få tillbaka min Premio-stav eller inte efter loppet körde jag vidare bitter över att behöva köra hela loppet med en billig stav med lite för stor rem och att bli av med min i övrigt hela finstav. Men jag förvånades över hur bra det ändå fungerade! Så här i efterhand stör jag mig mest på att jag stannade och tjafsade med dem överhuvudtaget och lät massor av personer passera förbi.

Min stav fanns inte bland "upphittat"
Övervägde ett tag om jag skulle sno med
mig staven längst till höger i bild i stället...;-)

Jag stakade på fram till Smågan, körde genom kontrollen och vidare för att plocka upp min första flaska från VasaSvahn på deras station strax efter den officiella. Deras drickalangning fungerade kanon! Det var riktigt skönt att inte behöva stanna i de överfulla stationerna. Deras langningar var väl utmärkta med tre reflexvästar med avståndsnedräkning och då var det bara att gå ut i högerspår och hojta "VasaSvahn", dumpa "pantflaskan" och få en ny med varm Vitargo. Jag passade på att dricka när jag fick flaskan och sen försökte jag dricka en gång till innan jag fick nästa.

När jag hade kört två mil konstaterade jag att det bara var ett Marcialonga kvar att åka. Kändes bra! ;-) Runt 35 km hade jag en rejäl dipp. Jag slängde i mig en Liquid och väntade på att få en kick av den.

Glidet funkade super och jag stakade på så gott jag kunde. Det var dock oväntat trångt i spåren och jag hade lite problem med att kunna hålla önskad hastighet eftersom jag är så ojämn. (Relativt snabb i stakning och långsam uppför i diagonalåkning...Dessutom hade jag ju bra glid och halvkasst fäste.)

De sista tre milen kändes kul att ge sig ut på eftersom jag hade dem färskt i minnet med en positiv känsla sen förra helgen.  Dock var backarna som jag stakade då inte riktigt lika lättstakade och kändes både brantare och längre...;-) Men det gick ändå helt ok. Fästet hade blivit lite bättre i takt med att klistret hittat fram under burkvallan och jag kunde diagonala utan att behöva kämpa lika mycket som i början.

På nått ställe hörde jag att Brink hade gått i mål och började fundera på hur jag låg till för dammedaljen. Jag hade ingen aning om hur jag låg till placeringsmässigt någon gång under loppet och började bli orolig för att damerna skulle åka riktigt snabbt och att jag skulle missa medaljen och mitt mål att vara bland de 100 första damerna. Lite senare fick jag höra från en åskådare att medaljtiden för herrarna låg på 5.28 och att vi skulle kunna klara det om vi stod på. Jag körde och räknade på tider och försökte uppskatta hur mycket långsammare jag skulle köra sista tre milen nu jämfört med förra helgen. Kom som vanligt aldrig fram till några resultat i mina huvudräkningsförsök men höll mig sysselsatt i alla fall...;-)

Första delen av Tjejvasan-delen gick ganska tungt men jag hade ändå en positiv inställning och visste att det skulle bli mycket utför och lättare partier längre fram. Jag stakade på för allt jag hade på partierna som passar mig och tog det lugnare uppför. Stakade mycket uppför också fast jag hade hyfsat fäste för att jag tyckte det tog mindre på krafterna. Jag var lite orolig att det skulle straffa sig och att armarna skulle börja krampa men det var inga problem. Jag varierade stakningen genom att köra "hönan" (tror att det är vad andra kallar "styrkestak") och lite överdrivet stor stakning ibland för att sträcka ut och avlasta. Det funkade bra!

Sista två milen satsade jag för fullt för att klara herrmedaljen. Då började jag verkligen se slutet på det och jag ville inte ha några krafter kvar om jag skulle missa medaljen utan ha gjort vad jag kunde och hela tiden ha ett driv framåt. Hade jag inte haft medaljen inom räckhåll hade jag nog inte haft lika lätt att stå på som jag gjorde. Sista milen insåg jag att det verkligen skulle bli på håret. När jag hade tre kilometer kvar kunde jag fortfarande inte räkna ut om det skulle gå utan satsade bara allt för att ha gjort vad jag kunde i alla fall.

När jag var någonstans vid Aukland-backen hörde jag speakern säga att det var två minuter kvar av medaljtiden. Jag stakade på för allt jag hade och när jag närmade mig sa speakern att det nu var 40 sekunder kvar. Då tog jag mig uppför den sista nya backen och stakade mig in i mål. Med ett stort leende på läpparna (snarare gapskratt) och med 17 sekunders marginal till medaljtidens slut. En fantastisk känsla!

Medaljen!

Jag stannade upp och stod och hyperventilerade helt chockad, tårögd, trött av spurten och sjukt nöjd. Det tog ett bra tag innan jag lyckades sansa mig. I samma veva mötte jag Thomas Wollentz som jag även mötte efter Marcialonga och vi blev intervjuade av Dalarnas tidning samtidigt som jag pratade med Sofia och en annan klubbkamrat som stod på andra sidan staketet för att få reda på min placering och hur det gått för Gustaf. Totalt kaos och mycket känslor på samma gång!

Loppet i siffror:
Tid: 5.27.45
Sträcka: 90,84 km
Snittfart: 16,6 km/h
Maxfart: 44,4 km/h
Placering: 65 av 1734 damer   (2617 av 15807 deltagare totalt)
Snittpuls: 86% av max
Maxpuls: 97% av max
(Kuriosa: Snabbaste kilometern snittade jag 29,4 km/h)

Min utveckling på Vasaloppet:
Resultat 2010 - 7.47.20 placering 370
Resultat 2011 - 6.52.52 placering 184
Resultat 2012 - 5.27.45 placering 65
Resultat 2013 - ?

Stort tack till Håkan för allt fix med våra skidor och till hela Björnstorpsgänget för trevligt sällskap under helgen!

Nu packar vi in längdskidorna i förrådet och rullskidsäsongen 2012 är officiellt i gång! =)

Se upp för nummer 17916!

Ja, för jag är väl inte den mest stabila utför och det kommer gå fort i morgon! Som det ser ut idag blir det riktigt snabbt före i klass med förra helgen och det passar mig alldeles utmärkt. Så länge jag står på benen i utförslöporna vill säga...

Idag har vi testat skidorna i Hemus. Gustaf och Håkan har experimenterat med olika rillningar och testat glidet. Sen körde vi en sväng mot Eldris-hållet. Jag tryckte på lite men försökte hålla mig i skinnet. Det var så fantastiskt kul och kändes bra och jag skulle velat fortsätta ännu längre och ännu snabbare...Hoppas på samma känsla i morgon för det är då jag behöver den! =)

Startnummer 17916

Gustaf och Håkan vallar, rillar och trixar.

Jag slappar i solen i väntan på Lasse

På plats i bröllopssviten!

Efter en tidig morgon och en lång dag i bussen är vi på plats i Mora och har gjort oss hemmastadda i bröllopssviten i gula villan på Hotell Kung Gösta. (Det är inte riktigt lika romantiskt som det låter. Jag delar dubbelsängen med Lennart efter luftmadrasshaveri, Gustaf sover på en luftmadrass på golvet och i rummet finns även tre andra björnstorpare. ) Mysigt så det förslår!

Röda rummet a.k.a. "bröllopssviten"

Lennart och sänghimmeln

Innan kvällsmaten sprang vi iväg en snabbis till Vasaloppsmässan och hämtade ut våra nummerlappar och fixade med seedningen. Skönt att ha det klart och slippa bry sig om det imorgon. Sen åt vi pasta och köttfärssås och provsmakade alla efterrätter på efterrättsbuffén på hotellet. Gott!

Nu måste jag pumpa Gustafs luftmadrass som kompensation för att han bytt trugor och fixat med mina valla. Ganska bra deal! ;-)

Snart sovdax. Imorgon ska det provas skidor i Hemus!

Lasse tycker det är jättekul att valla!

Mora-Nisses kusin bor på hotellet!

Lennart och Björnstorps IF - Skånes stoltheter!