30 000 sidvyer

Det är jättekul att se att antalet läsare av bloggen ökat konstant sen jag började skriva här. Idag passerade jag 30 000 sidvyer. Senaste månaden har jag haft ca 7200 sidvisningar och bara igår nästan 500.

Bland de mest lästa inläggen hittills hör de olika intervjuerna i Hjulkalendern. (Lite missvisande kanske eftersom Tobias Westman säkert läser inlägget om sig själv dagligen som en liten egoboost....;-))

Inlägget om Marcialonga och inlägget med min "spännarbild" ligger också bra till på topplistan över mest visade. Intressant! ;-)

Tyvärr har nog dock vissa som googlat blivit besvikna när de hamnat på min blogg och inte hittat vad de sökt. Tex. personen som googlade på "vad innehåller IKEA:s korv" och hamnade här eller de som googlat efter "Fatcamp Stockholm" och hamnat här. Kan även tänka mig att de som sökt på "Marit Björgen rygg" inte var så intresserade av min ryggtavla och att de som sökt på "gonorre" var ute efter något helt annat än den här bilden i det här inlägget.

Yihaa! Nu har jag även lyckats slå rekord i antal länkar i ett och samma inlägg! ;-)

Det är verkligen jättekul och inspirerande att så många hittar hit.
Ni motiverar mig att skriva och därmed indirekt att träna ännu mer och hårdare! =)

Stort tack för det!

Drickaservice Vasaloppet

Jag och resten av Ski Team Skåne kommer att köra med Mattias Svahns drickalangning under Vasaloppet i år. Det blir premiär med sån lyx för mig och det ska bli spännande att se hur det är!

Förhoppningen är att det kommer bli lättare att få i sig tillräckligt med energi under loppet och att vi ska kunna slippa stanna på de flesta officiella vätskekontrollerna och därmed få lite mindre blåbärssoppa under skidorna...;-)

Tidigare år har jag kompletterat vätskekontrollerna med ett eget vätskebälte och ett par av Enervits "liquid" och jag tror jag tar med mig ett par av dem i år med. Jag gillar dem. De är relativt enkla att få i sig, goda, inte så sliskiga och ger en snabb effekt! Börjar man känna sig risig kan man ta en liquid och slappna av i vetskapen om att man snart kommer få lite extra hjälp att ta sig ur svackan. Funkar säkert lika bra psykiskt som fysiskt! ;-)

Apelsin är min smak och citron
Gustafs för enkelhetens skull

I vanliga fall brukar jag försöka dricka en mugg blåbärssoppa och en mugg sportdryck eller en mugg sportdryck och en mugg buljong på varje station. Buljongen har funkat bra när jag börjat få krampkänningar. I år vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Beror nog lite på mängden folk på stationerna och hur jag känner mig.

Nu innan loppet ska jag försöka tänka på att äta lite mer än vanligt. Fast jag tycker att Jenny Hanssons tips kändes sunt: att man inte ska känna sig proppmätt och stressad innan loppet. Jag satsar på att komplettera med lite carboloader dagen/ev. dagarna innan och kanske äter en sån där läskig geleklump (PreSport från Enervit) på morgonen innan loppet. Dock kräkvarning på att trycka i sig en sån när man är lite lagom nervös och redan kräkfärdig...

Inspirerad av Susanne Nyström gjorde jag pannkakor i förra veckan som vi hade till efterrätt efter att ha ätit ärtsoppa. Det blev mer smet än jag hade tänkt så sen hade vi det jag inte orkade steka upp stående i kylen och stekte upp ett par dagar efter som "komplement" till övrig mat. Jag vet inte hur bra det är som uppladdningsmat. Men gott är det! =) Med turkiskt yoghurt och lingonsylt till blir de matigare och ännu godare. Mmm...Tror jag kör på en favorit i repris och laddar upp med lite pannkakor den här veckan också...=)

Pannkakor!

Jag har tagit fasta på Jenny Hanssons andra tips också; att man ska känna sig sugen på skidåkning och vara utvilad innan Vasaloppet. Den här veckan blir därför riktigt lugn. Jag var på gymmet med Gustaf igår och körde benstyrka. Planen var sen att köra intervaller på SkiErgen men Gustaf hade lite känningar i sin axel och jag var inte så angelägen heller så vi satsade på att köra 4x4 på crosstrainer istället. Det började bra men blev fort jobbigt för benen. Inte perfekt att köra crosstrainer-intervallerna efter benstyrka men det fick gå. Sänkte motståndet efter halva, kämpade mig igenom och var riktigt trött efteråt.

Idag har jag också känt mig trött och bestämde mig därför för att vila helt. Höger axel känns inte helt hundra men jag gör mina stretchövningar lite då och då så det ska nog reda ut sig tills det är dags igen.  Får se hur det känns imorgon. Funderar på att ta mig ut en riktigt lugn sväng på rullskidorna om vädret tillåter.

Idag har det varit en riktigt härlig vårdag i Skåne och det känns lite konstigt att årets stora skidåkningsmål fortfarande kvarstår.

"Jag har väntat så länge på just den här dan och det är skönt att den äntligen kommer!"

Jag kommer aldrig bli av med den där låten nu...

Led 3 i Vasaloppet!!!

Jag fick en chock när jag kom hem från gymmet idag. Hade glömt telefonen hemma och när jag tittade på den hade jag fått ett sms från Lasse i klubben:

"Grattis till led 3, med 8 s marginal!!"

Jag tänkte att nu har nog Lasse rört ihop resultaten lite här och gick in på Vasaloppets hemsida och letade rätt på seedningstabellerna. Shit! Led 3 it is!

Seedningstabeller inför Vasaloppet 2012

Ni blir det till att staka för glatta livet! =)

Sjukt. Men kul!

Foto och film från Tjejvasan

Jag fick ett mail från Erik Wickström idag med en bild som han tagit på mig under Tjejvasan:

Jag (nr. 1151) ca. 2 km in i loppet
Foto: Erik Wickström

Han konstaterade även att det här måste vara mitt bästa lopp hittills i "karriären" och så här dagen efter så kan väl även jag konstatera att det måste varit det även om jag sällan/aldrig är helt nöjd efter en tävling. Men det är ju det som är kul med träning och tävling också: Det finns alltid saker att förbättra, testa och göra annorlunda! Och det är ju det som driver en att träna vidare till nästa års Tjejvasa/Vasalopp eller vad det nu är för tävling...

Här är en film från starten som Gustaf filmade. (Jag åker in i bilden 0.33)

Och här en från målgång:

Är lite mör i rygg och axlar idag men annars pigg som en mört och redo att ladda om inför nästa helg! Det är strålande väder och jag ser inte direkt fram emot att spendera hela dan i bilen...

På fredag morgon bär det av norrut igen....

Tjejvasan 2012 - summering av loppet

"Just idag är jag stark, just idag mår jag bra" var låten som jag lyssnade på i bilen på väg till starten och som fick bli min "Theme Song" för Tjejvasan. (Pluras version var det, inte den där andra tjommen som låter (ännu mer) som ett fyllo...) Låten fick följa med mig innan, under och efter loppet. Som vanligt med lite godtyckliga textmodifieringar. "Just idag är jag stark, just idag går det bra. Just idag skiner solen..." osv.

Och solen sken verkligen! Det var strålande väder, ganska blåsigt fast åt rätt håll som tur var och fina isiga spår. En dröm för en rullskidåkande skåning med för få skidmil på snö i benen!

I går eftermiddag började den obligatoriska vallahysterin när vi kunde konstatera att alla olika vallafabrikörer bestämt sig för att rekommendera klister till dagens lopp. Vi hade bara nån enstaka tub som vi inte visste skulle funka (Däremot hade vi alla Skigo's HF-burkvallor införskaffade hos Huselius Skidsport dagen till ära men vad hjälpte det?) Så vi fick ta en sväng in om Intersport i Örebro och kitta upp oss med reservvallor. Gustaf har aldrig vallat klister till tävling men efter att vi kommit på plats i Vikmanshyttan satte han igång och vallade upp båda sina och mina skidor för att kunna vara med och testa på morgonen. En valla-ängel av sällan skådat slag!

Gustaf passade på att botanisera i
sin  farfars gamla vallaförråd

"Stjärnglid" låter snabbt?

Husums ger, väl inbränd,  utmärkt glid i kyla

Jag brukar aldrig lyssna på musik innan lopp men idag hade jag laddat upp med lite lugna låtar på telefonen och det hjälpte mig faktiskt att kunna slappna av och få sovit lite i bilen på väg till start. Jag, Gustaf och Gustafs pappa Sven åkte hemifrån 5.30 och var på plats vid starten vid 7.45 och jag kunde hämta ut min nummerlapp, gå på toa och gå och ställa mig i kön in till fållan för startled 1. Det gick snabbt att ta sig in och jag parkerade Gustafs skateskidor i fjärde spåret från vänster med bara ett par åkare framför mig. 

Sen var det dax att testa skidor. Jag tyckte att fästet kändes ganska dåligt i de små backarna som vi kom åt nära starten. När vi började testa var inte snön utlagd på vägen än så vi kom inte så långt. Efter att ha testat Gustafs skidor och konstaterat att fästet var bättre på dem bestämde vi oss för att mecka på lite mer klister på mina skidor. Gustaf hade verkligen tagit fasta på Håkans uppmaning om att det skulle vara ett tunnt lager och var rädd att glidet skulle ta stryk, men nu blev det iaf lite tjockare. Jag testade samma sträcka igen och det funkade bättre. (Till saken hör att de här backarna var backar som jag skulle ha stakat i vilket fall som helst...Inte perfekta testbackar alltså...:-S) Gustaf rekommenderade inte mer fäste och jag förstår honom. Det är svårt att veta hur bra fäste man kan ha utan att det inverkar på glidet. Och eftersom jag faktiskt tänkt tanken och funderat på hur det skulle vara att köra ovallat tycker jag egentligen inte att jag förtjänade bättre fäste heller. ;-)

Jag blev varm som tusan under skidtesterna och kunde lämna överdraget redan innan jag gick in i fållan för startled 1. Skönt att slippa frysa vid start för en gångs skull!

Kvart i tio gick starten för tävlingsklasserna. Jag kom iväg bra i starten men fick lite av en chock när jag kom fram till den första "riktiga" backen och konstaterade att det släppte direkt i diagonalåkningen. Jag försökte köra mer tekniskt och komma fram med höften men det var lönlöst och jag saxade desperat. Så här i efterhand har vi två teorier om vad som gick snett. 1. Gustaf var FÖR snål med klistret och 2. Klistret var för kallt nu när temperaturen stigit. En kombination av ovanstående är såklart också fullt möjlig...;-) Att min diagonalteknik fortfarande är undermålig är såklart inget man helt kan förringa inverkan av...;-)

Men efter att några negativa tankar hade försökt få grogrund försökte jag vända spiralen med hjälp av lite "Just idag är jag stark" och tänkte att jag har stakat längre tävlingar än så på rullskidor. "Kan bli kul det här ju! =)"

Jag kände inte av armbågen en sekund under tävlingen och stakade på för allt jag hade. Tappade i vissa brantare uppförsbackar men vann i utförsbackar och mindre motlut. Kändes ok och som att det bra glidet kanske skulle kunna väga upp det dåliga fästet.

Jag hade råkat ställa in klockan att bara visa varvtider (och hade ställt in varvtider per km) och tyckte det kändes rätt bra så. Jag försökte att inte bry mig om tiden alls utan bara kötta på för allt jag hade. Sneglade bara lite på pulsen ibland och blev förvånad när jag såg att jag låg och stakade i runt 93% av maxpuls långa partier utan att det kändes så farligt.

Jag hörde nån hojta nått om 65 passerade åkare i början, sen 60 någonstans halvvägs. Sen plötsligt var det nån som skrek att 50 inte var så långt bort. 50? Nu började det gro tankar som inte funnits i mitt huvud tidigare. Topp 50 alltså? Jag stakade vidare med mina drömmar om högre startled i Vasaloppet som morot. "Jag ska till 4:an. Eller varför inte: 3:an?". Hybris är bra! Man når aldrig högre än man satsar! =)

När jag började närma mig Mora blev jag ifattjagad av ett gäng tjejer som jag åkt förbi tidigare men som plockade in i de små knixarna nu. Jag insåg att den där topp 50 försvann allt längre bort och stressade på för att hänga med. Efter sista nya backen in på upploppet satsade jag allt jag hade för att gå om och lyckades plocka några placering. Hade 5 sekunder upp till topp 50 men det känns ändå ok.

Stort tack till Gustaf och hans pappa för all hjälp innan loppet och Håkan för att han som vanligt såg till att jag hade höjdarglid!

I brist på bättre bilder:
En bild på mig och Majken efter
målgång som paparazzi-Gustaf knäppte

Nu återstår bara att se vad den där seedningsgruppen kommer fram till för vetenskaplig metod för att seeda just det här loppet! Känns skönt att min start i Vasaloppet ligger i trygga händer! (Observera att de två föregående meningarna innehåller en viss ironi...)

Nu har jag precis ätit godaste rensteken och smuttat på lite vin och ser fram emot en riktigt skön och slapp kväll!

Because I'm worth it! ;-)

Loppet i siffror:
Tid: 1.35.52 (+15.18)
Sträcka: 30,37 km
Snittfart: 19,0 km/h
Maxfart: 46,7 km/h
Placering: 52 av 933 i tävlingsklassen (totalt 9623 deltagare)
Snittpuls: 92% av max
Maxpuls: 94% av max
(Kuriosa: Snabbaste kilometern (nr 8) snittade jag 26,2 km/h)

Från resultat.vasaloppet.se:

På väg till Tjejvasan!

Jepp, nu sitter vi i bilen igen på väg upp till Dalarna. Det blir ett fasligt resande den här månaden. Vi åker upp till Gustafs farmor i Vikmanshyttan idag och hem på söndag. Sen upp igen nästa fredag då vi åker med Björnstorps Vasaloppsresa. Gustafs föräldrar och Gösta är redan i Vikmanshyttan och väntar på oss.

Det har varit väldigt tomt i lägenheten i veckan utan Gösta. Ingen som kommer och försöker smyga upp i sängen på morgonen, ingen som ligger och snarkar i soffan och ingen som håller på att vrida kroppen ur led i brist på svans att vifta med när man kommer hem...Ska bli kul att träffa honom igen! =) (Säger tjejen som aldrig varit så förtjust i djur men blev störtförälskad i en fransk bulldog för några år sedan och efter det inte kunde släppa tanken på att ha en egen liten kompis...)

Gösta innan han växte ifatt sina öron

Igår var jag ute hos Håkan och Lotta på Huselius Skidsport och hämtade världens snabbaste skidor och lite fästvallor som kan bli aktuella för morgondagen. Stort tack till Håkan för vallahjälpen! Väderprognoserna har varierat ganska mycket senaste dagarna. Just nu ligger det runt nollan, +/-1 och solsken. Sol är ju aldrig fel! Får se hur det utvecklar sig och hur jag ska valla när det närmar sig...

Nervositeten har smugit sig på, men framförallt är jag väldigt peppad att få åka Tjejvasan! Jag ser fram emot de tre milen mer än Vasaloppet just nu. Det ska bli kul med ett kortare och snabbare lopp; lite mer som en rullskidtävling och det gillar ju jag såklart! =)

Jag återkommer med rapporter under helgen.
Ha en trevlig helg på er!

Jenny Hansson - 10 dagar kvar till Vasaloppet

Oj, vad tiden har gått fort! Det känns helt overkligt men idag är det bara 10 dagar kvar till starten går i Vasaloppet 2012. Och redan på lördag går Tjejvasan av stapeln. De senaste två åren har vinnaren av Tjejvasan även vunnit Vasaloppet helgen efter så det blir väldigt spännande att se hur det går i år!

Sist ut i nedräkningen är som många nog redan räknat ut Jenny Hansson.
Jenny Hansson är tjejen som efter tre andraplatser äntligen fick allt att stämma och knep förstaplatsen i Tjejvasan och Vasaloppet 2011. Här berättar hon bland annat om vad hon gjorde annorlunda inför Vasaloppet det året.

Presentationen finns även som högupplöst pdf här.
Jennys egen blogg finns på Team Exspirits hemsida: www.teamexspirit.com

Bye bye onda arm!

Idag har jag äntligen varit hos en sjukgymnast med min bråkande högerarm! Jag är glad att jag fick en tid nu innan Vasaloppet och blev ännu gladare när att det visade sig att sjukgymnasten var triathlet och verkade väldigt kunnig inom sitt område. Han frågade, jag berättade och vi kom fram till en massa bra saker.

Jag hade inga större förväntningar innan besöket men blev verkligen positivt överraskad av allt som kom ut av det. Han tittade, klämde och vred på mig och konstaterade bland annat att min högeraxel har en tendens att "falla fram" mer än den vänstra. Det gör att den inte riktigt ligger på rätt plats hela tiden. Kan finnas ett visst samband med att jag sitter så mycket vid datorn. (Musaxel? ;-)) Men framförallt har det nog att göra med att jag är starkare fram än bak i överkroppen vilket tydligen är väldigt vanligt bland folk som tränar och kan ge en framåtlutande hållning. (Det här hittade jag på nätet idag. Här kan du själv testa hur det är med din hållning!)

Bild från hemmaträning.se

Framöver ska jag jobba med att stärka musklerna runt skuldorna så att de kan dra axlarna på plats. Jag ska ta lite pauser när jag sitter vid datorn och rulla bakåt med axlarna ett antal gånger under dan och allmänt försöka tänka på hållningen.

Jag fick även strikta order om att sluta med den där tricepsstretch-övningen som jag kört det senaste fast den känts lite skum.

Big no no.
Bild från concept2.se

Det var en förlegad övning som är onödigt påfrestande tyckte han. Fram till Vasaloppet ska jag inte börja köra några nya styrkeövningar alls utan bara köra sånt som jag kan och är bekväm i. Och dessutom undvika "ytterlägen".  Tex. inga överdrivet djupa dips eller armhävningar.  (Nu kan inte Gustaf köra mer med mig om sina "godkända" asdjupa dips utan nu kommer jag göra dem på mitt sätt...;-)) Och sen skulle jag gärna köra även smala chins och inte bara breda. Och inte chins bakom nacken, men det gör jag aldrig ändå så...

Som avslutning fick jag lite massage av triceps för att göra den smidigare.

Jag har bokat in ett nytt besök efter Vasaloppet så får vi se hur det känns då och så ska vi gå igenom lite mer specifika styrkeövningar. Vi kom fram till att det nog kan vara bra att titta lite på resten av kroppen också förebyggande inför vårens maratonträning. INNAN jag börjar få problem.

Alltid kul att träffa människor som brinner för sitt yrke och överträffar ens förväntningar! =) Känns väldigt skönt att jag tog tag i det här innan det gått så långt....

Fake it till you make it!

Under ett soffslöande mellan träningspassen i Bruksvallarna stod UR på på TV:n och jag såg en kort stund av ett intressant inlägg i ett TV-program om mänskliga känslor och psykologi. Det handlade om hur även ett "falskt" leende kan ge äkta lyckokänslor. Bland annat hade en forskare i Uppsala "lurat" försökspersoner till att lyfta på mungiporna genom att be dem bita i en penna utan att röra pennan med läpparna och på så sätt fått dem att uppfatta saker och ting mer positivt. Motsatt effekt uppnåddes genom att hålla fast pennan med läpparna.

Jag tyckte det var väldigt intressant eftersom jag upplevt att det är just så att man kan lura sig själv glad, och därmed prestera bättre, och har ibland försökt applicera det på mina träningspass. I Orsa glömde jag allt vad glädje och positiva känslor hette och surade mig igenom loppet. I Marcialonga upprepade jag mantranen: "Det här är kul" "Det här är mitt lopp" "Jag ska bli tröttare än någonsin" "Jag är stark". Fast där på slutet uppför backen tog ju allt slut ändå...;-)

På mitt första (och hittills enda) milpass på löpband tänkte jag på Tarahumara indianerna som jag läste om i "Born to Run". Enligt de målande beskrivningarna i boken och på bilder jag sett på nätet ser de ut att springa lekande lätt och med ett leende på läpparna. På mitt löppass kom jag på mig själv att nästan bubbla över av skratt när jag sprungit ett tag med ett teaterleende på läpparna och låtsats att jag tyckte det var kul.

Jag är glad att jag blev påmind om det här just nu när det snart är dax för Tjejvasan och Vasaloppet.

Vem tror du åker Vasaloppet snabbast? Glad-Fia eller Sur-Fia? ;-)

Glad Fia 

Sur Fia

Vilken vecka!

Nu är sista passet i Bruksvallarna avklarat. Jag avslutade inte direkt med flaggan i topp men tom på energi och trött i kroppen tog jag mig i alla fall runt drygt 35 km idag. För att ha kört så mycket som vi gjort de senaste 10 dagarna tycker jag ändå att det kändes helt ok.

De senaste 30 dagarnas träningsdos på nästan 45 timmar är mindre än en timme från mitt tidsrekord från i somras och just den här veckan har jag slagit nytt mängdrekord i både mil och tid. 19,5 timmar och 19 mil. Det känns kanon!

Så här har min träning sett ut senaste dagarna:
Fredag 10/2 - Vallatester, koll av tävlingsbanan i Orsa Grönklitt - 19 km / 2 h
Lördag 11/2 - Orsa Ski Marathon - 42 km / 2:50
Söndag 12/2 - Skate i Vasaloppsspåret vid Hemus 11 km / 1:10

Måndag 13/2 - Långpass upp till Ösjöstugan och vidare upp på Mittåkläppen - 32,5 km/3:30
Tisdag 14/2 - Pass1 :  I snöväder och med igensnöade spår - 20 km / 2:15  Pass 2: Kvällspass övningskörning skate 8 km / 1:11
Onsdag 15/2 - Långpass i strålande väder - 46 km / 4 h
Torsdag 16/2 - Vilodag (skateteknik utan stavar - 8 km / 1:28 h)
Fredag 17/2 -  Pass 1: Myspass (inkl. test av vallor/fästzoner) - 32 km / 2:47 Pass 2: Kvällspass övningskörning skate 7 km / 1:08 h
Lördag 18/2  - Långpass 35,8 km / 3 h

Första passet i Bruksvallarna i måndags var riktigt tufft. Jag var lite småsliten efter helgens tävling och vi började med det mest kuperade passet under veckan. Först ca 300 höjdmeter på knappt 14 km upp till Ösjöstugan. Där åt jag en rödingklämma och drack lite varm choklad innan vi började på nästa del med en stigning på 390 höjdmeter på 18,5 km. (Vi var de första gästerna i stugan och den hade inte hunnit bli så varm än. Det hade dock vi blivit på vägen upp och man blev snabbt kall när man slutade åka. Jag försökte värma mig i den öppna spisen i stugan och då såg det ut så här:)

Alla utom Gustaf och Håkan G utanför Ösjöstugan

Fina vyer

Vädret var kanon och jag hade riktigt bra fäste och kunde springa på bra i backarna. Glidet var dock ingen höjdare och vi (läs Gustaf) har experimenterat med olika längder och mängder på fästvalla under veckan för att vi ska kunna lära känna våra nya skidor lite bättre.

Annars har det varit lite varannandagsväder. Under tisdagens pass snöade det ymnigt och spåren var igensnöade på sina ställen. I onsdags körde vi ytterligare ett långpass i strålande sol. 4 timmar och 46 km landade det passet på! Det kändes grymt bra att komma ut och ligga och mala så länge i riktigt lugnt tempo.

På kvällen efter långpasset var badtunnan uppvärmd och vi tog ett kvällsdopp. Riktigt skönt efter flera dagars tuff träning och den snökylda ölen smakade gott!

I badtunnedimman

Nöjda badtunnebadare

I torsdags var det vilodag. Fast jag stack ut och kände lite på skateskidorna nere på stadion. Jag körde och övade på tvåans växel utan stavar. Efter några tips från Lasse gick det lite bättre men fortfarande inte bra. (Jag försökte glida ut "längre fram" och på hela foten och inte bara hälen...Och tänka på att slappna av i fötterna.) Jag flyter lätt över i fyrans växel och då blir det väldigt tungt att ta sig uppför! Och sen får jag fortfarande väldigt ont i ben och fötter första delen av passen, men det är ju en ren vanesak som rullskidorna ska få hjälpa till att komma till rätta med i vår. (Jag längtar faktiskt efter att glida fram på sommarvarm asfalt på skateskidorna! =))

I går körde vi ett distanspass på 32 km samtidigt som vi testade och utvärderade vallazoner och antal lager fästvalla för optimalt glid/fäste. På kvällen blev det ytterligare ett pass övningskörning skate på stadion. Det var kallare än det varit här tidigare, -14, och jag frös om händerna och det var riktigt kärv snö. Jag var trött och inte så motiverad men tack vare några bra tips från Håkan Gunnarsson blev det ändå ett bra pass! Jag jobbade på att försöka vinkla ut benen mer, hänga mer på hängsidan och glida ut bättre i bentagen. 

Sammanfattningsvis har det verkligen varit en kanonvecka här uppe:

Fina spår och omgivningar; ingen risk att man tröttnar med mer än 30 mil av olika spår att välja på. Flera dagar med strålande sol och några minusgrader, besök i våffelstugan och badtunnebad. Lasses eminenta matplanering/matlagning och alla efterrätter han styrt upp och Håkan Gunnarssons nybakta bröd till frukost varje dag har bidragit till den goda stämningen och hållt oss mätta och belåtna!

Lasses goda couscous-grej med avokadoröra

Fast Rickard och Håkan äter helst Nutella

Det enda dåliga med veckan är att den har gått alldeles för fort; i morgon bitti åker vi hem till Skåne igen. Ryktena säger att snön kommit till Skåne (blötsnö som saboterar rullskidåkningen) så sista veckan innan Tjejvasan är risken stor att jag får nöja mig med vad gymmet har att erbjuda...Men SkiErg och crosstrainer är inte fy skam. Planen är att ta det ganska lugnt och bara köra några tuffare, snabbare pass...

Fast just nu ska jag nog bara fokusera på att vila lite...=)

Bruksvallarna - I ♥ you!

Ja, kärleken bara flödar här i Bruksvallarna. Igår var det "Alla hjärtans dag" och hur kan man bättre fira denna kommersiella högtid än att åka två pass skidor i Bruksvallarna? Vädret var inte så kärleksfullt men det fick duga. På förmiddagen åkte vi två mil i snöväder och bristfälliga spår, men det kändes helt ok trots allt. På kvällen tog vi bilen bort till Funäsdalens IP och körde ett par svängar skate på elljusspåret där. Eller körde och körde. Jag hängde på stavarna i de branta uppförsbackarna så jag fick ont i armbågen igen. Tvåan är ett aber. Jag börjar fatta hur den ska gå till men det verkar vara lite för långt mellan hjärnan och fötterna. Men när man får en kort stund av något slags flow i åkningen så är skate underbart! Jag hoppas på fler sådana stunder framöver! =)

På kvällen fixade jag och Lasse en romantisk middag för 8 i stugan. Räkpasta, vitt vin och tända ljus till tonerna av "I will always you". (Det vita vinet inhandlat utan leguppvisning!!! För första gången! Frågan är om det var för att Bengt-Åke var med, för att vi är ute i en håla där ingen bryr sig eller för att jag i och med 30-årsdagen helt plötsligt börjat se vuxen ut? ;-)) Till efterrätt bjöds det på Lasses limesorbet med blåbär. Mmm.

Idag har vi varit ute på ett riktigt monsterpass. Strax över fyra timmar slutade passet på. Det var skönt att komma ut på ett riktigt A1-pass; jag kör alldeles för få sådana. Vädret var kanon och det var inte särskilt kallt så det var riktigt njutbart! Armbågen strulade i början men verkade inte bli värre och jag försökte avlasta den så gott det gick. Det gick förvånadsvärt bra att ta sig runt trots allt och det blev ett riktigt bra pass idag.

Utsikt från stugan igår

Utsikt från stugan idag

På gatan där vi bor

Kass bild, härligt pass

På eftermiddagen har vi inte gjort många knop. Håkan och Bengt-Åke har varit ute och fyllt badtunnan med vatten och börjat elda i den så nu väntar vi på att den ska bli varm nog för att krypa ner.  Men först ska vi äta. Gustaf står för matlagningen ikväll och "Italiensk kycklingpasta" står på menyn.

Life is good! 

Susanne Nyström - 20 dagar kvar till Vasaloppet

Idag är det 20 dagar kvar till Vasaloppet och det har jag firat med en långpass med gänget här i Bruksvallarna och genom att lägga upp en intervju med Susanne Nyström. Susanne Nyström är sjuksköterskan som bland mycket annat har lyckats med bedriften att vinna Tjejvasan fyra gånger i rad och Tjejvasan och Vasaloppet samma år. Hon har haft en strålande säsong så här långt med seger i både Marcialonga och König Ludwig Lauf.

Jag är väldigt glad att hon ville vara med och berätta lite om sig själv och dela med sig av sina erfarenheter! Dessutom berättar hon lite om hur hon tränar och laddar inför just Vasaloppet.



Presentationen finns även som högupplöst pdf här.
Det går att läsa mer om Susanne Nyström på Team Exspirits hemsida: www.teamexspirit.com

Orsa Ski Marathon 2012 - summering av loppet

Besvikelsen är total. Tårarna bara rann från det att damen i målfållan tagit av mig chip och nummerlapp och de fortsatte flöda medan jag gick upp till bilen där Håkan & co. väntade och samtidigt försökte äta en bulle med skidor och stavar i hand. Jag bölade efter Jizerska också, men där handlade det mer om lättnad för att loppet var över. Jag var trots allt ganska nöjd med att ha genomfört det loppet på ett någorlunda hyfsat sätt. Idag var det inte av lättnad jag grät utan för att jag var så himla besviken på min prestation.

Innan start höll vi på och meckade med fästvalla och la på ett extra fegislager för att ha säkert fäste. Det var en förbannad tur för trots att jag hade bra fäste överlag tappade jag enormt mycket uppför. Jag kom iväg bra i starten och den första backen kändes bra. Väl ute på vägspåret tyckte jag att glidet kändes ganska dåligt. Kan ju ha varit för att alla duktiga åkare som varit på plats efter mig på startplatsen och inte lagt sina skidor nästan längst fram började komma ifatt...;-) Och för att jag som sagt hade ganska bra fäste.

Vid starten i god tid!

Dagsformen kändes inte kanon direkt men jag försökte bita ihop och kämpa på. Stakningen gick trots allt ganska bra och i småknixarna hade jag inga större problem att hänga med. På rena stakpartier var det inte många som var snabbare men det var inte så mycket tröst när de bara svischade om mig så fort det var längre diagonalpartier. Jag låg och körde med flera som jag fick bra avstånd till på stakpartierna men som kom ifatt och gick om uppför. Sjukt frustrerande och jag kände mig riktigt dålig.

När jag kom in på stadion efter drygt 21 km var jag inte alls speciellt sugen på att ge mig ut på ytterligare ett varv. Det andra varvet kändes dock betydligt bättre. Kan ju ha varit för att det tog 10 min längre tid än första...=(

Egentligen kan jag ju inte förvänta mig så himla mycket efter så lite snöträning men det spelar ingen roll just nu. Roade mig med att kolla min statistik på funbeat precis. Så här såg det ut innan dagens tävling:

Antal mil på snö i år: 17,5 mil (inkl. Jizerska och Marcialonga...)
Inkl. Långberget i december: 26 mil
Antal timmar i år: knappt 15
Antal timmar inkl. Långberget: 27

Jävla Skåne. Jävla jag. Jävla skidor utan hjul. ;-) Jävla jävla.

Nu gäller det att ladda om för en veckas träning i Bruksvallarna! Gissa om jag ska försöka slipa på diagonalåkningen! Fast nästa lopp passar mig förhoppningsvis bättre och blir betydligt mer stakning. Tjejvasan blir min sista chans att seeda upp mig...

Loppet i siffor:
Tid: 2.50.28
(Vid varvningen: 1.19.58)
Sträcka: 42,83 km
Snittfart: 15,1 km/h
Maxfart: 35,7 km/h
Placering: 11/27 i D21
Snittpuls: 88% av max
Maxpuls: 94% av max

På plats i Orsa Grönklitt!

Nu är vi äntligen på plats i Orsa Grönklitt efter en lång dag i bilen. Gösta var lite lätt uttråkad under resan men det gick ändå väldigt bra. Och när vi stannade till i Mora för att köpa finaste vinterjackan till honom i djuraffären var hela bilresan förlåten!

Stiliga Gösta i sin nya vinterkostym

Det känns så otroligt lyxigt att sticka iväg IGEN så snart efter Italienresan. (Om någon är avis och undrar hur vi kan vara lediga så mycket så kan jag upplysa om att vi hade en futtig 1,5 veckas semester i somras för att hamstra semester inför skidsäsongen...;-)) 

Den här gången åker vi först till Orsa Grönklitt för att åka Orsa Ski Marathon på lördag och sen ska vi vidare upp till Bruksvallarna för att vara där och träna och götta oss en vecka. Skoter är bokad till på fredag! Yihaa! Fast mest ser jag såklart fram emot att få ligga och nöta på skidorna. Och så ska det bli kul att äntligen få åka lite mer skate.

Orsa Ski Marathon ska bli spännande. Det känns skönt att vi har hela morgondagen på oss att reka banan och testa vallor och grejjer. Det verkar vara en hyfsat kuperad bana så det blir intressant att se vad jag kan prestera. Kör nog på samma taktik som på Marcialonga tror jag. Lugnt och avslappnat uppför och fullt ös på stakpartierna á la rullskidstävling. Hoppas bara armbågen inte strular mer nu....=( Under tävlingen är väl en sak, men en veckas skidåkning i Bruksvallarna och Tjejvasan och Vasaloppet står på spel den här gången...Sjukgymnasten hörde inte av sig förrän igår eftermiddag så det var kört att få nån tid innan resan...Typiskt.

Nu vallas det för fullt i stugan inför morgondagens pass...
Vi har inte kört en meter på snö sen vi kom hem från Italien så det ska bli riktigt skoj att komma ut i morgon bitti! =)

Gustaf vallar. Gösta dricker.

Passo Lavazé

Jag har helt glömt bort att lägga upp bilder från vår härliga utflykt EFTER Marcialonga. Vi valde ju att stanna kvar ett par dagar efter loppet. Först en dag i Italien och sen en dag i Innsbruck på vägen hem.

När vi först åkte ner till Predazzo, över det där berget som Google tyckte var en så bra idé, åkte vi förbi vad som såg ut att vara ett riktigt längdskidåkningsparadis. "Passo Lavazé" hette området fick vi veta i efterhand. Vi hade ju inte tid att stanna då men bestämde oss för att åka upp dit på hemvägen istället. Vi var ju inte speciellt pigga dan efter loppet men insåg att det här var för bra för att missa och bestämde oss för att ta en liten mystur på skidorna för att mjuka upp kroppen.

När vi körde in på parkeringen såg vi Markus Jönsson och stannade och pratade lite med honom. Han var inte helt nöjd med sin 29:e plats på Marcialonga eftersom han varit 11 förra året men vi var sjukt imponerade av honom iaf! Han hade kört hela loppet utan fästvalla. Obegripligt. Sen kom andra halvan av LedSMI; Sören, och presenterade sig och undrade om det var jag som var Fia som bloggar...=)

Vi blev tipsade om att det låg en restaurang uppe längs skidspåret och eftersom vi ändå behövde få i oss lite lunch bestämde vi oss för att åka dit. Vi åt vars en pasta och drack kaffe ute i solen och hade det allmänt gött.

På vägen tillbaka stannade vi många gånger för att fota och njuta av de fantastiska omgivningarna och solen. Vi avslutade med att åka ett par varv på det öppna området och stötte på Martin från Nacka-Värmdö som undrade var vi hade gjort av Håkan. Och så stannade vi och pratade lite med ett svenskt par som precis som vi pausade lika mycket som de åkte. =)

Nöjda och glada lämnade vi Passo Lavazé och begav oss mot hotellet i Innsbruck som skulle bli vår mellanstation innan tågresan hemåt från Munchen på tisdag kväll. (Innsbruck var för övrigt en överraskande trevlig stad som är väl värt ett besök!)

Vi ser verkligen fram emot att utforska Italiens längdskidåkningsmöjligheter ännu mer nästa år! Behöver jag säga att Marcialonga 2013 är självskrivet i tävlingskalendern?

Sandra Hansson - 30 dagar kvar till Vasaloppet

Först ut i min Vasaloppsnedräkning är Sandra Hansson som vann Vasaloppet både 2008 och 2009 och var vinnare i den totala världscupen i långlopp 2010/2011. Extra kul är det att hon dessutom tävlar flitigt och framgångsrikt även på rullskidor!

Med sin positiva inställning hoppas jag att hon kan inspirera fler än mig! 

Presentationen finns även som högupplöst pdf här.

Sandras egen hemsida hittar du här: www.skisandra.com

Nedräkning Vasaloppet

Vasaloppet närmar sig med stormsteg och med 30 dagar kvar till start börjar jag en egen liten nedräkning. Tre kvinnliga långloppsåkare ska få hjälpa till att höja pulsen och peppa oss i uppladdningen! Och det är inte vilka tjejer som helst. De har alla framstående placeringar i både Tjejvasan och Vasaloppet i bagaget och förtjänar all uppmärksamhet de kan få för sina bedrifter!

Marcialonga 2012 - summering av loppet

Direkt efter starten började klättringen uppåt. Underlaget var skrämmande likt sockret i skidtunneln och stigningarna värre än jag hade väntat mig. Efter första backen såg jag ett bekant ansikte; Casco-Mackan! Jag undrade lite över vad han gjorde där men tog aldrig chansen att försöka hänga på.

Fästet visade sig omgående vara riktigt dåligt men i de brantaste backarna saxade i stort sett alla och jag hade inte ro att stanna och börja klegga på mer fäste med risk för dåligt glid senare i loppet. Jag försökte att ta det lugnt och tänka att mitt lopp börjar när utförslöporna och stakningen börjar och bara ta mig framåt så effektivt det gick. Inne i byarna var det tjockt och tungt men efter att ha passerat de värsta backarna kändes det lite bättre igen. Glidet kändes väldigt bra. Lagom till att hoppet hade börjat återvända kom det nya uppförsbackar som aldrig ville ta slut.

Det var väldigt skönt att komma in i Moena igen och påbörja sträckan som vi hade kört dagen innan. Det gör mycket att känna till banan och veta vad som väntar tycker jag! Utför stakade jag på för allt jag hade. Jag visste att det här var de enda ställena jag kan plocka placeringar på och jag körde och intalade mig att det här var mitt lopp och hyllade Håkans glidvallning. Jag hade kanonbra glid och blev i stort sett inte omgliden av någon. Bra för psyket. Det stora problemet var alla med dåligt glid som stoppade upp och som man fick byta spår på grund av. Men det är väl sånt man får ta…=)

Armbågen hade börjat göra sig påmind efter typ 15 km och jag försökte avlasta den så gott det gick. Jag visste att den inte skulle kunna stoppa mig under loppet men vill ju inte riskera hela skidsäsongen heller…=(

I Predazzo åt jag ett katrinplommon och lite choklad och drack Enervit. Gott! Hade börjat känna mig lite tom på energi och försökte tänka på att dricka mer och oftare efter det. Jag körde och sneglade lite på klockan och konstaterade att jag skulle få stå på utav bara helvete om jag skulle vara i närheten av fyra timmar som Gustaf optimistiskt hade gissat skulle kunna vara rimligt. Kände mig rätt dålig men konstaterade att jag gjorde vad jag kunde och bestämde mig för att fortsätta med det…=) Jag satsade på att ta så många placeringar jag bara kunde utför och att vara så trött som möjligt inför sista backen. I mål tar man sig ju alltid. Målet var ju trots allt att bli tröttare än jag någonsin varit och jag tror faktiskt att jag lyckades!

Sista backen var en mardröm. Jag stannade och fick klister på skidorna vid Tokos vallastation på den nästsista stationen innan backen. Jag var förvirrad och inte säker på om det var den sista eller inte och ville inte chansa. Dessutom tänkte jag att det kunde vara bra att ha lite fäste sista biten innan backen också så att jag kunde börja förbereda benen på att få jobba lite….=) Det var helt rätt beslut och jag tappade inte alls så mycket glid som jag befarade. Inför sista backen kändes det skönt att bara bränna förbi alla som ville hjälpa till och valla och fokusera på att börja klättringen.

Jag var slut på energi och helt apatisk. Folk stod och hejade, andra åkare kom och körde förbi men inget kunde få tävlingsinstinkten att vakna till liv och få mig piggare. Serpentinerna bara fortsatte och det kändes som att det aldrig skulle ta slut. Klockan tickade men jag stod i stort sett på stället och stampade. Jag stannade och hängde på stavarna ett par sekunder. Men så. Tillslut. Där efter en krök öppnade upploppet upp sig och jag stakade mig fram de sista meterna in i mål. Helt tom, men så lättad! Det var över!

Representativ bild för hur jag
kände mig på slutet...
Foto: Rickard Bergengren

Gustaf och Rickard stod på bron vid målet och hojtade och kom sen över och pratade med mig genom staketet och jag fick höra hur det gått för dem. De hade gjort kanonlopp båda två och det var fantastiskt skönt att stå där i solen och småprata med dem.

Sen gick jag och lämnade mina skidor, hämtade min säck med ombyte och tog den skönaste duschen på länge.

Fantastiskt skönt efteråt!

Tog en random bild över området och råkade få ett
bekant ansikte att fastna på bild utan att jag visste om
det förrän efteråt...Nån som ser vem? =)

Efter det mötte jag upp Håkan. Håkan hade lyckats med bedriften att knäcka sin premiostav innan start men tillslut fått tag på en 5 cm för lång stav med konstiga handtag och remmar. Han hade gått i mål 20 min innan mig och var om möjligt ännu tröttare än jag uppför sista backen. Nästa år får han se upp! =)

Jag gick och hämtade ut maten och gjorde mitt bästa för att få i mig lite av pastan med tomatsås som de serverade. Gulaschen efter Jizerska står sig fortfarande lätt som den bästa efterskidlopps-maten! Den här pastan var ingen höjdare.

Efter målgång mötte vi Micke Åström från Ronneby och stod och snackade ett tag med honom. Alltid trevligt att se lite bekanta ansikten när man är ute på sådana här äventyr!

Sen gick jag och Gustaf och köpte våra diplom med mellantider och konstaterade att jag bara var en minut efter Gustaf upp för backen. Det betyder dock inte att jag var snabb utan att vi båda var väldigt långsamma och hade haft samma taktik….=)

Diplomet

Loppet i siffor:
Tid: 4.49.13
Sträcka: 69,73 km
Snittfart: 14,4 km/h
Maxfart: 37,1 km/h
Placering: 56/906 damer  1415/5550 totalt
Snittpuls: 85% av max
Maxpuls: 94% av max

Förberedelserna innan loppet

Väl framme i München efter att ha åkt nattåget från Köpenhamn letade vi upp Avis biluthyrning och hämtade ut vårt transportmedel som skulle ta oss till Italien och vårt boende i Predazzo. Vi hade bokat den minsta och billigaste bilen vi kunde hitta och var nöjda när vi fått in skidorna och väskorna och fortfarande själva fick plats. När vi snirklat oss ut ur München förstod vi att det skulle ta oss ett tag att ta oss fram. Med den här bilen, en Renaut Clio med 1.2 liters motor, var det inga större problem att drabbas av fartblindhet. Vi låg och puttrade på Autobahn med tunga lastbilar som följeslagare och saknade vår Saab.

Några mil efter Munchen blev vi omkörda av en svensk BMW med takbox och började spekulera i om det kanske var nån vi kände. Thomas i klubben har ju en svart BMW. Gustaf tryckte gasen i botten men hade inte en chans att komma ifatt. En stund senare körde vi av motorvägen för att köpa ett motorvägsemblem till rutan och vem mötte vi på rastplatsen om inte Thomas och hans familj som stannat för att äta frukost. Vilken tillfällighet! =)

Vy från bilresan

Motorvägarna i Österrike och Italien var väldigt fina för att vara motorvägar. Bergen tornade upp sig och solen sken. Vi hade varken karta eller GPS utan bara en förladdad karta på mobilen. Efter en liten detour upp på ett berg hittade vi tillbaka till vår rutt. Den rätta rutten var dock nästan lika illa som den felaktiga. Google tyckte att det var en jättebra idé att köra upp över ett berg istället för att ta motorvägen runt det. Hade man haft en bil med motor hade det nog gått bra men nu sniglade vi oss upp sakta gemak. Efter ytterligare en liten omväg om Cavalese kom vi tillslut fram till vårt hotell i Predazzo; Hotel Bellaria.

Hotellet sett från parkeringen

Hotellet var för ovanlighetens skull finare i verkligheten än på bilderna på bookings.com. Inget superfancy men rent och fräscht. Vi hade inte tagit så hårt på beskrivningen där det stod att det låg precis vid Marcialongas spår; man vet ju hur det brukar vara med det där med "ett stenkast". Men från hotellparkeringen var det typ 20 m till målet för Marcialonga light och Predazzo-kontrollen på riktiga Marcialonga och prepareringen var i full gång när vi kom fram.

Predazzo-kontrollen sett från parkeringen

Vi blev väl mottagna och efter att ha lastat in våra prylar gav vi oss ut på stan på jakt efter mat. Klockan hade hunnit bli över två och snart kunde vi konstatera att de där italienarna inte bara valde att ha sin kollektivtrafikstrejk på vår ankomstdag utan även tar sin siesta trots att vi var hungriga som as. Det hade vi inte haft en tanke på. Fan också. Efter en lång promenad och blodsockerdipp av det större slaget fick vi tillslut tag på ett pastaställe och fick i oss lite mat.

Mat!

Baren öppnar innan frukost...

Tillbaka på hotellet konstaterade vi att vi var för trötta och att det skulle bli för sent för ett träningspass och bestämde oss för att undersöka hotellets spa-faciliteter i stället. Finfint! Stor pool med bubbel, en ångbastu, en turkisk bastu och en vanlig bastu. Väldigt skönt efter många timmar på resande fot!

På kvällen gick vi ut och åt en pizza innan vi gick hem och däckade på rummet för att orka upp och testa skidor och spår i hyfsad tid dan efter.

På morgonen på lördagen gick vi ut till spåret vid hotellet och körde upp till Moena där starten går. Det var motlut hela vägen upp och gick alltså som tusan tillbaka. Jag kände av armbågen och tog det lugnt och petade bara lite med stavarna. Men det var riktigt skönt att komma ut och röra på sig. Väl tillbaka på hotellet hade vi avverkat 2 mil och förutom armbågen kändes allt bra inför morgondagen.

På eftermiddagen åkte vi ut till Håkan som bodde med Mattias Svahns gäng i Bellamonte några kilometer från Predazzo och hämtade med oss honom för vallning på vårt hotell.

Håkan i baksätet för ovanlighetens skull...

Håkan hade stått och vallat på hotellrummet men hos oss fanns ett överraskande stort vallarum i källaren.  Coach Huselius gjorde ett strålande jobb med våra skidor och ett antal sicklingar, pulverpudringar och fästvallaklossning senare var skidorna lika redo som oss för morgondagens lopp.

Håkan knarkar fluorvalla

Håkan and the amazing Krokstaställ

Vi delade vallarummet med några italienska äldre män som var väldigt fascinerade av Håkans "Krokstaställ" och lika fascinerade över den avancerade vallningen…=) När allt var redo skjutsade vi hem Håkan igen.

Sen gav vi oss upp på matjakt än en gång. Vi hittade en pizzeria där de serverade lasagne och slog till på en sådan. Till förrätt beställde vi in en bruschetta som var överraskande fräsch och god och höjde förväntningarna på resten av maten. Efter 45 minuter fick vi in…TADA! En pytteliten lasagnebit som var kall i mitten. Perfekt uppladdning inför ett sjumila lopp. Efter att ha ätit upp den lilla, nu micrade, lasagnen gick vi vidare och köpte vars en pizzaslice och en glass. Perfekt uppladdning var det ja.

Sen kollade vi var bussen skulle gå från dan efter och packade ihop alla våra prylar. 7.15 skulle bussen gå från kyrkan i byn och 6.15 serverades frukosten på hotellet. Det kändes lite läskigt sent med bussen eftersom starten gick bara en timme senare men det visade sig vara hur lugnt som helst. När vi kom fram började vi med att testa hur fästet funkade och konstaterade att det nog skulle bli finfint. Sen tog jag en liten joggingtur för att leta upp en lämplig buske att kissa på (bakom) för att jag inte hade ro att ställa mig i de långa toaköerna.

Gustaf gick iväg till sin fålla och jag samlade ihop mina prylar i plastsäcken men behöll överdraget på. Enligt anvisningarna skulle säcken lämnas på rätt lastbilsflak. Enligt inside-information från Håkan skulle det dock gå alldeles utmärkt att ta med sig hela säcken in i startfållan och lämna den där. Jag gick på upptäcktsfärd för att se var min fålla var. Väl där blev jag inpekad trots att jag hade påsen med och tyckte det passade alldeles utmärkt. Annars hade jag nog inte gått in så tidigt som jag gjorde med risk för att frysa röven av mig. Nu stod jag med bara ett par personer framför mig med överdragskläderna på och behövde inte ta av mig förrän när första starten gick. Perfekt. (Det är ju vågstart på Marcialonga till skillnad från Vasaloppet så startleden släpptes iväg med knappt 5 minuters mellanrum.) 8.33 hade jag sprungit ut ut startfållan, fått på mig skidor och stavar och passerade startlinjen och tidtagningen var igång.

Yihaa!

Tillbaka i Sverige igen!

Jodå, jag överlevde Marcialonga även om det har varit dåligt med livstecken här på bloggen. Vi hade ju bestämt oss för att stanna kvar ett par dagar efter loppet och efter ett fyra timmar försenat nattåg kom vi hem till Lund igår på eftermiddagen. Sen hade vi fullt upp hela kvällen. Gösta skulle hämtas på pensionatet och vi passade på att hinna träffa mamma och pappa och äta med dem. På vägen hem körde vi inom Sophie och Mikael som hade lite afterwork ute i huset och blev bjudna på fika och fick se framstegen de gjort med husrenoveringen.

Men tro nu inte att ni slipper storyn om resan bara för att jag inte hunnit hittills....Under vår lååånga, sega tågresa har jag nämligen roat mig med att skriva blogginlägg om resan så det räcker till en hel bok! Ni får ha lite överseende och sålla och läsa det ni känner för helt enkelt. ;-)

Låt romanen börja!