What the fuck?!

Igår drog jag mig in i det längsta innan jag kom iväg och tränade. Tisdagens stavlöpnings-pass tog som vanligt på krafterna och att det blir mörkare för var dag som går gör det inte direkt lättare att komma ut. Gustaf jobbade över och jag väntade på att han skulle komma hem istället för att ge mig ut när det fortfarande var lite ljust. Därför blev det också struligt med maten och när jag gav mig ut halv åtta var det utan att ha ätit nått sen lunch. Men eftersom jag brukar springa på morgonen innan jag ätit tänkte jag att det kvittade. Och jag tror inte att det var maten (eller brist på mat) som gjorde det så tungt. Benen var inte på min sida igår. På söndagens pass kände jag mig lätt och fri och som att jag flög fram. Igår var det precis raka motsatsen. Sjukt tungt.

För att lura ut mig själv i mörkret (det är bra när man är så lättlurad att man till och med kan lura sig själv! ;-)) hade jag tänkt köra en lite kortare löprunda på ca. 40 min och ha gymmet som slutmål för att köra vidare inomhus. Planen var först löpband, men med tanke på hur benen kändes och att det värkte lite här och var när jag sprang skippade jag det. Istället körde jag en stund på crosstrainern.

Dagens TV-program på gymmet handlade om en utbrytarkung som genom att vrida axeln ur led kunde ta sig ut ur en tvångströja under vatten och en tjej som balanserade på svärdsegg med bara fötter. Kvalitetsunderhållning med andra ord! ;-)

Jag var väldigt trött men just när jag var redo att ge upp fick jag oanade krafter från högst oväntat håll. Jag lyssnar aldrig på musik under min egna träningspass men på gymmet har man ju inte så mycket att välja på. Låten som gjorde att jag faktiskt orkade lite mer igår var den här:



Sen avslutade jag med lite skierg och rodd. Rodd är verkligen sjukt jobbigt. Sist vi var på gymmet skrattade jag lite i smyg åt en kille som satt och skrek i roddmaskinen, men igår var jag nästan där själv... Nästa gång kanske jag ska ta och våga mig på att släppa ut ett litet vrål? ;-)