Fars gås, Elvis födelsedag och äntligen träning!

Det har minsann inte hänt mycket på träningsfronten sen förra inlägget. Jag har haft en exceptionellt dålig träningsperiod och istället njutit av att vara totalt inbäddad i en snor- och hostdimma. Igår efter att INTE ha kört ett långpass hade dimman lättat något och vi gav oss av upp till mina föräldrar för att fira "Fars gås". (Mamma hade rationaliserat ihop de båda högtiderna "Mårten gås" och "Fars dag" till en och samma dag.) Fast egentligen var det kalkon med alla obligatoriska tillbehör som vi åt. Potatis och brunsås, katrinplommon och rödkål. Mmm... Supergott!

Mor och far i somras

Tidigare på dagen var vi hos min barndomskompis Maria och hennes kille David och firade deras dotter Elviras ettårsdag. På vägen dit funderade vi lite på om det skulle vara ett barnkalas eller bara vuxna bekanta till Maria och David. Gustaf konstaterade att ett ettårigt barn inte hunnit få några kompisar så vi satsade på att det var ett vuxenkalas. Tji fick vi. Det var ungar ÖVERALLT. (De flesta härstammade tydligen från någon slags "mammagrupp".) Vi hittade en lugn vrå och några trevliga vänner att umgås med och blev bara lite inblandade i all action som pågick. (Jag råkade introducera en oskyldig bollkastning men fick senare veta att just bollkastning är något man försöker undvika att dra igång. Särskilt inomhus på ett kaffekalas. Men men. Det gick bra och man lär sig något nytt varje dag.)

Ettårspresenten

Insåg också att jag har betydligt större erfarenhet av hundar än barn när jag kom på mig själv att säga "loss" till barnet som inte ville lämna ifrån sig sin boll...=)

På kvällen innan vi somnade såg vi slutet på Bruksvallsloppet på SVTplay och drömde oss bort till snö och kyla. Vid tretiden vaknade jag precis som tidigare i veckan av en sjukt störig hosta. Eftersom vi sov hemma hos mamma och pappa gick jag ner och snyltade lite på en riktigt effektiv hostmedicin som pappa fått utskriven för längesen. Den funkade finfint och sen sov jag flera timmar innan jag vaknade i ottan och inte kunde somna om. Träningssuget var större än sömnbehovet och jag låg och tänkte på skidåkning och träning i allmänhet innan det var dax att gå upp. Blev så inspirerad av att ha tittat på skidåkningen på TV och var jättesugen på att komma ut på rullskidorna. Det var kul att äntligen känna ett sådant sug efter rullskidåkning igen!

Planen för dagen var att åka hem till Gustafs föräldrar och sticka ut på ett träningspass med Gustafs pappa. Förutom nattens hosta kändes allt bra igen. Det var kyligt ute men stilla och riktigt skönt väder. Vi åkte en superfin runda på 17 km som vi åkt flera gånger tidigare i sommar. Rundan går skyddat i skogen och är ganska kuperad och riktigt rolig att köra.

Det kändes helt ok idag. Jag satsade på att köra passet på 3:or för att kunna öva på att diagonala och åka med frånskjut, men helvete vad tungt det kändes när vi rullade iväg! Sist jag stod på ett par skidor var på tävlingen i söndags och nu på 3:or och i kylan var kontrasten total. Det kändes som att man knappt tog sig framåt. Men som vanligt gav det med sig ganska fort. Jag försökte ta det lugnt, men på något mystisk sätt fick jag ändå extremt hög puls i diagonalåkningen uppför.  Högsta pulsen jag mätt upp på träning till och med. Så jag antar att det fortfarande är något som spökar i kroppen och att jag måste ta det lite lugnt. Annars kändes allt helt ok och det var jätteskönt att få komma ut och röra på sig!

Efteråt när vi kom in i värmen hostade jag som ett as igen, men efter att ha tvingat i mig en massa honungsvatten och halstabletter kändes det bättre.

Knarkar honungsvatten i mörkret

Efter en superb måltid på renstek som avnjöts med ett glas rött gav vi oss av hemåt till Lund igen och nu har jag landat i soffan med en skön känsla av tillfredställelse över att ha kunnat genomföra ett bra pass idag.

Nu hoppas jag verkligen på en träningsvecka utan fler ofrivilliga avbrott!