Klubbpass mot alla odds

Jag har mått dåligt i stort sett hela dan idag och varit trött och seg. Hade lite ont i halsen i morse men inte så farligt. Men rullskidpasset med klubben var i farozonen och jag bestämde mig för att satsa på att köra ett mer teknikfokuserat, lugnt pass om det kändes ok på eftermiddagen. Åt min pre-träningsgröt i vanlig ordning, sket i att känna efter mer och stack iväg till träningen. (Fast när regnet vräkte ner efter det att jag ätit min gröt var jag väldigt sugen på att stanna hemma i soffan. Tur att Gustaf var inställd på att sticka iväg trots vädret.)

Långa backintervaller stod på schemat och det passade ju perfekt. Jag kompletterade den tänkta stakningen med frånskjut och diagonal i backarna och körde bara två intervaller och inte tre och körde istället lite egen teknikträning i sista backen. Det var väldigt skönt att inte satsa allt på ett pass utan att tillåta sig att köra det lugnt och sansat utan prestationskrav. Fast på hemvägen kände jag mig riktigt pigg i medvinden och kunde inte låta bli att trycka på lite. =) Nu är det bara att vänta och se om jag skrämt iväg förkylningen eller om jag får det i nacken...

Vi klarade oss från regn under passet, men det blåste friskt. Och det var verkligen becksvart där ute på vischan utan gatbelysning. Pannlampan bestämde sig för att ge upp i bilen på vägen till träningen, lagom till det att jag omsorgsfullt hade tejpat fast den på hjälmen.

Väl hemma igen skalade Gustaf en drös päror (= potatis på skånska) och gjorde mos. Småländska isterband stod på menyn. Jag vill inte veta vad de egentligen innehåller men gott är det! =) Men det måste vara Lammhults! (Och nej, jag är inte sponsrad... ;-) ) Och så rårörda lingon och knäckebröd till det. Mmm..

Nu ska jag läsa lite i min bok igen. Den är väldigt inspirerande och just nu är jag sjukt fascinerad av Ann Trason och det här tokiga "Leadville trail 100". En 16 mil lång löptävling i Klippiga bergen i Colorado. Totalt 4800 höjdmeter uppför och nedför och bara hälften av deltagarna fullföljer inom 30-timmars gränsen. Ann sprang den som bäst på drygt 18 timmar.

Vasaloppet känns som en liten dagisuflykt i jämförelse.