Grym träningsvärk och morgonjogg

Hujedamej. Igår morse hade jag träningsvärk så jag knappt kunde röra mig igen och den hänger fortfarande i. Stavlöpningen i tisdags satte sina spår som väntat. Hade det inte varit för att Gustaf skulle hålla i passet hade jag nog inte kommit iväg till St. Hans i det ruggiga vädret, men väl där kändes det för jäkla bra att man var där! Stavlöpningspassen är verkligen kanon på alla sätt och vis. Kanonjobbiga. Kanonruggiga. Kanonbra!

Passet i tisdags var det mentalt jobbigaste hittills. Efter att ha joggat de tre kilometerna till St Hans körde vi uppvärmning, stretch och spänstövningar: Höga utfallshopp på plats. "Skatehopp" från sida till sida med armpendel. Jämfotahopp där man bara skulle nudda marken utan att pausa mellan och sist skatehopp utan armpendel.

Sen började det riktigt jobbiga: fyra långa intervaller. Först stavlöpning ända nerifrån början på backen. Efter det jogging halvägs ner, till vägen, och upphopp varvat med 2 armhävningar där. 20 stycken var planen men jag mesade och låg på mellan 10 och 15. Sen vidare ner igen och börja om direkt. Puh. När det var klart, och jag kände mig redo att gå hem, var det dax för den sista övningen. Ytterligare 4 intervaller, fast denna gången började vi med att springa ner till vägen där vi gjorde upphoppen tidigare och körde 8 enbensknäböj på varje ben. Sen jogg vidare till det brantaste partiet av backen och tung stavgång upp där. Sen var passet som tur var slut. Och jag. Och Gustaf. Gustaf hade ont i ryggen sen tidigare och det var inte bättre efter passet direkt så vi promenerade hela vägen hem igen. Nästan två timmars träningen blev det plus promenaden hem.

I går vilade jag och roade mig med att läsa ut "Born to run". Det känns alldeles tomt nu när den är utläst....Fast samtidigt är jag ju väldigt inspirerad och trotsade träningsvärken och stack ut på en lite längre morgonjogg idag. Hur fasen kan de där sablans indianerna springa 78 km (i bergsterräng till på köpet)? Jag känner mig som en mes när jag börjar bli utråkad efter mindre än en mil....=(

Arnulfo Quimare och Scott Jurek

Åt lite müsli och mjölk och svepte ett par munnar energidryck innan jag gav mig ut eftersom planen var att springa i alla fall en och en halv timme. Det var en fantastiskt skön höstmorgon! Disigt, men inte kallt och helt vindstilla. Perfekt väder att springa i och det var skönt att ta det lugnt för att försöka orka länge. Sprang ner till St. Lars och sprang några varv där. Sen hemåt över stadsparken där jag också sprang ett antal varv. Försökte tänka lite på hur jag egentligen springer och känna efter hur det känns. Och så försökte jag tänka på att njuta av löpningen och le sådär som en tarahumaraindian....=)

Efter de sista varven i stadsparken och drygt 1,5 timmes löpning gav jag mig hemåt för mat och dusch innan jag möslade mig upp till kontoret. Planen var egentligen att vi skulle ha kört ytterligare ett pass nu ikväll på gymmet, men Gustaf har mycket på jobbet och bestämde sig för att jobba över och är fortfarande inte hemma. Och jag var inte SÅ angelägen om det där passet. ;-)

I morgon är det min lediga hemmafru-dag när jag ska försöka få lite ordning här hemma. =) (Vi har faktiskt ett väldigt jämställt förhållande egentligen. Gustaf är tex. en höjdare på att laga mat. Men vi har kommit fram till den här uppdelningen nyligen för att avlasta Gustaf som har alldeles för mycket på jobbet. Och det är så himla skönt att städa, tvätta och få ordning på fredagen och slippa bry sig om det under helgen.)

Jag tror att jag ska försöka klämma in ett kortare löppass också imorgon. Intervaller i botaniska känns frestande. Och sen förhoppningsvis gym på eftermiddagen med Gustaf. Min nyfunna vän Skierg behöver rastas! =)