En helg i min smak!

Helgen inleddes i fredags eftermiddag med ett härligt pass på gymmet. Det kändes bra att gå iväg till gymmet och det blev inte sämre när man möttes i entrén av en uppdukad liten afterwork-buffé bestående av japanmix, frukt och tranbärssaft med lime. Trevligt! Jag kände mig stark och pigg och ökade på vikten i de flesta övningarna. Kul att känna att träningen börjar ge resultat. Kanske snart dax för en "spännarbild" igen...;-)

Väl hemma igen lagade vi en thaigryta som vi avnjöt tillsammans med en god öl. Mmm..
Efter det festade vi till det och drack ett gott vin med det inte så lockande namnet "Basilisk". (Kanske för att jag tänker på "basilusk".)

Oj. Jag höll på att glömma fredagens viktigaste aktivitet! Min gamla Iphone 3G UTAN S (folk tror knappt det är sant när jag visar den och behandlar den (och mig) som någon slags fornlämning...) har ju slutligen kastat in handduken. Eller ja, om man har tålamod att trycka på home-knappen mellan 15 och 30 gånger innan det händer något eller starta om den, så är den fortfarande funktionell. Men jag hade börjat bli lite irriterad på det och på den spräckta skärmen som jag åsamkade den på en afterwork på Ideon när den fick smaka på klinkergolvet. Så Iphone 4s stod på shoppinglistan och gick, fick jag av en slump veta i fredags, att köpa i närmaste teliabutik. Så nu har jag en ny telefon! Och äntligen ett alldeles eget wordfeud så jag slipper sno Gustafs telefon för att döva min alfapethunger. I dare you! FiaJ82, that's me.

En äkta Iphone 3G utan s från 2008

I lördags fortsatte jag vara en god medborgare och försöka stimulera samhällsekonomin ytterligare genom fler inköp. Hittade inte hälften av det jag var på jakt efter men kom i alla fall hem från Malmö med ett par nya kängor och en stilig t-shirt. Och en ny bok! Nu när jag äntligen fått igång ett lässug genom "Born to run" tänkte jag köra vidare på samma tema så jag köpte med mig Haruki Murakamis "Vad jag pratar om när jag pratar om löpning". Ska bara skriva klart sen ska det minsann läsas!

Alla helgens inköp i en och samma bild.
Gösta sabbar mina försök till seriöst modebloggande
 genom att slicka på mitt ben.

Igår kväll kom min lillebror, a.k.a. "världens mest hjälpsamma person" (fast han heter Björn) på besök. Han skulle vara taxichaufför och köra sin tjej Maria, Marias syster och mamma och min mamma till och från "Ladies night" på Malmö Arena. Björn stannade hos oss och åt hamburgare istället. Bra val tycker jag!

Beskrivningen av "Ladies night" är faktiskt förvillande lik beskrivningen av tjejvasan:

"Det som gör Ladies Night unikt är den stämning som uppstår när tusentals förväntansfulla tjejer möts för en kväll skapad endast för dem. Det är en känsla som inte går att beskriva - den måste upplevas!" 

Men jag tror ändå att jag föredrar Tjejvasan.

Även Gustafs kompis Alex kom över en sväng. När vi hade ätit hamburgare så vi höll på att storkna drack vi glögg och åt pepparkakor med blåmögelost. Det är ju snart november och det gäller att börja i tid om vi ska hinna komma i närheten av Gustafs pepparkaks-förbrukningrekord från förra året.

"Bakat med smör"
Är detta månne en parafras på Pågens "Bakad med kärlek"
för att locka LCHF:are?

Vi kom inte i säng så himla tidigt men vi fick ju en timme gratis i natt. Perfekt tajming på den vintertidsomställningen minsann! Idag var det tidig morgon eftersom BIF-skejten stod på schemat.  Jag hade bestämt mig för att stå över. Jag har bara kört ett mesigt litet skatepass sen E4-loppet och ville inte utsätta mig för en tävling utan att vara förberedd. Jag kunde ju ha kört det på klassiska skidor men varför? Hade ingen motivation och tyckte att det kunde vara skönt och kul att stå bredvid för en gångs skull. Trött såg jag till att bli på annat sätt!

Pigg som en lärka skuttade jag ur sängen kvart i sju och slängde på mig alldeles för mycket kläder och gav mig ut på morgonjogg. Planen var att springa ut till Skrylle där tävlingen skulle gå. Efter att ha joggat några kilometer konstaterade jag att jag kände mig oförskämt pigg så jag satsade på att trycka på lite hårdare än jag brukar göra på morgonen och satsa på en hyfsad tid på milen. Det var jätteroligt att springa och kändes så skönt! =) Kolhydratuppladdningen kvällen innan måste varit klockren! ;-) Blev ju ingen höjdartid, landade på 48 minuter, men för att vara innan frukost tycker jag ändå det kändes helt ok. Min bästa miltid, 47 minuter på Lundaloppet, hade jag inte varit i närheten av på träning innan loppet så jag tror och hoppas att det ändå visar på någon slags utveckling i rätt riktning. Synd att det är dåligt med löptävlingar framöver för att testa formen.

Fyra kilometer och en nerjogg senare och väl framme i Skrylle blev det banan, dusch och gainomax (jordgubb såklart!). Sen var det dax att hejja på i BIF-skejten. Det var lite blött och disigt men Gustaf gjorde ett bra lopp och vann tävlingen och totalsegern i Sydsvenska Rullskidcupen. Efter loppet serverades det korv och mos i klubbstugan i samband med prisutdelningen. Jag gick inte lottlös från prisutdelningen trots att jag inte tävlade idag. Jag vann trots allt den totala cupen i D21 och fick en pokal att pryda hemmet med! =)

Nöjda pristagare

Gustafs pokal pryder sin plats

Nu boken!

Grym träningsvärk och morgonjogg

Hujedamej. Igår morse hade jag träningsvärk så jag knappt kunde röra mig igen och den hänger fortfarande i. Stavlöpningen i tisdags satte sina spår som väntat. Hade det inte varit för att Gustaf skulle hålla i passet hade jag nog inte kommit iväg till St. Hans i det ruggiga vädret, men väl där kändes det för jäkla bra att man var där! Stavlöpningspassen är verkligen kanon på alla sätt och vis. Kanonjobbiga. Kanonruggiga. Kanonbra!

Passet i tisdags var det mentalt jobbigaste hittills. Efter att ha joggat de tre kilometerna till St Hans körde vi uppvärmning, stretch och spänstövningar: Höga utfallshopp på plats. "Skatehopp" från sida till sida med armpendel. Jämfotahopp där man bara skulle nudda marken utan att pausa mellan och sist skatehopp utan armpendel.

Sen började det riktigt jobbiga: fyra långa intervaller. Först stavlöpning ända nerifrån början på backen. Efter det jogging halvägs ner, till vägen, och upphopp varvat med 2 armhävningar där. 20 stycken var planen men jag mesade och låg på mellan 10 och 15. Sen vidare ner igen och börja om direkt. Puh. När det var klart, och jag kände mig redo att gå hem, var det dax för den sista övningen. Ytterligare 4 intervaller, fast denna gången började vi med att springa ner till vägen där vi gjorde upphoppen tidigare och körde 8 enbensknäböj på varje ben. Sen jogg vidare till det brantaste partiet av backen och tung stavgång upp där. Sen var passet som tur var slut. Och jag. Och Gustaf. Gustaf hade ont i ryggen sen tidigare och det var inte bättre efter passet direkt så vi promenerade hela vägen hem igen. Nästan två timmars träningen blev det plus promenaden hem.

I går vilade jag och roade mig med att läsa ut "Born to run". Det känns alldeles tomt nu när den är utläst....Fast samtidigt är jag ju väldigt inspirerad och trotsade träningsvärken och stack ut på en lite längre morgonjogg idag. Hur fasen kan de där sablans indianerna springa 78 km (i bergsterräng till på köpet)? Jag känner mig som en mes när jag börjar bli utråkad efter mindre än en mil....=(

Arnulfo Quimare och Scott Jurek

Åt lite müsli och mjölk och svepte ett par munnar energidryck innan jag gav mig ut eftersom planen var att springa i alla fall en och en halv timme. Det var en fantastiskt skön höstmorgon! Disigt, men inte kallt och helt vindstilla. Perfekt väder att springa i och det var skönt att ta det lugnt för att försöka orka länge. Sprang ner till St. Lars och sprang några varv där. Sen hemåt över stadsparken där jag också sprang ett antal varv. Försökte tänka lite på hur jag egentligen springer och känna efter hur det känns. Och så försökte jag tänka på att njuta av löpningen och le sådär som en tarahumaraindian....=)

Efter de sista varven i stadsparken och drygt 1,5 timmes löpning gav jag mig hemåt för mat och dusch innan jag möslade mig upp till kontoret. Planen var egentligen att vi skulle ha kört ytterligare ett pass nu ikväll på gymmet, men Gustaf har mycket på jobbet och bestämde sig för att jobba över och är fortfarande inte hemma. Och jag var inte SÅ angelägen om det där passet. ;-)

I morgon är det min lediga hemmafru-dag när jag ska försöka få lite ordning här hemma. =) (Vi har faktiskt ett väldigt jämställt förhållande egentligen. Gustaf är tex. en höjdare på att laga mat. Men vi har kommit fram till den här uppdelningen nyligen för att avlasta Gustaf som har alldeles för mycket på jobbet. Och det är så himla skönt att städa, tvätta och få ordning på fredagen och slippa bry sig om det under helgen.)

Jag tror att jag ska försöka klämma in ett kortare löppass också imorgon. Intervaller i botaniska känns frestande. Och sen förhoppningsvis gym på eftermiddagen med Gustaf. Min nyfunna vän Skierg behöver rastas! =)

Morgonjogg och SkiErg

I morse kände jag mig redo att göra ett försök på en liten löptur. Jag bestämde mig för att springa innan frukost, fast en betydligt kortare runda än jag brukar. 5 km kändes som en lagom kom i gång-jogg för att se så att allt kändes ok igen. Sprang till botaniska och höll mig där. Ett varv är typ 1 km och det kändes bra att inte kuta iväg så långt utan att kunna avsluta och springa hem igen om det skulle kännas förjävligt.

Jag tänkte ta det väldigt lugnt, men på nått sätt omvandlades den tanken under uppvärmningen till att "man kan ju inte springa så himla lugnt om det ska vara lönt att bara springa fem kilometer..." Så det blev lite intervallbetonat med högre fart och puls på första halvan av varvet som går uppför och lugnare utför. Kul! Men eftersom jag klätt mig för ett lugnt och sansat pass blev jag minst sagt varm.  =)

Jag kan nog tänka mig att ligga och mala ganska många varv där någon gång! Det är så fint i botaniska, bra underlag att springa på och det blir lite meditativt att träna på varvbana sådär tycker jag. ("Sweden 12H roller" i somras tangerade dock gränsen för när det är njutbart...=))

Nu på kvällen har jag och Gustaf varit en sväng på Actic. Gustaf jobbade över och missade klubbpasset och jag bestämde mig för att hålla honom sällskap. En promenad till ljus och värme frestade mer än att ensam ta bilen och köra ut till Skrylle för ett blåsigt och mörkt utomhuspass. Och så hade jag hört rykten om att SkiErg äntligen kommit på plats och var sugen på att få köra lite. Vi började med vårt alternativa styrkepass kompletterat med några nya övningar. Bänkpress tex.

Det har jag inte kört sen högstadiet när jag var typ sämst i klassen på det. Den enda gympagrejjen jag var sämre på var den totalt värdelösa grenen "kast med liten boll". Efter styrkepasset testade vi SkiErg. Jag har testat den ett par gånger på Gerdahallen för längesen men fick aldrig till det. Tyckte bara att det var för jäkla tungt och konstigt. Men nu kände jag mig redo att ge det en ny chans. Och nu gick det mycket bättre! 3:or is the shit! Körde på tyngsta inställningen för att försöka få in rätt teknik. Måste lära mig slappna av mer och jobba mer på tekniken framöver men det ser jag faktiskt fram emot! SkiErg kommer bli en perfekt träningskompis i höst! =)

En kass träningsvecka

Eller snarare en kass "brist på tränings"-vecka. Det blev fyra hela dagar utan träning och två kassa pass som jag kanske borde stått över men ändå möslade mig ut på. Passet idag var ett sånt pass. Solen sken och det var en alldeles perfekt höstdag för en rullskidtur. Det gick helt enkelt inte att låta bli! Förkylningen kändes lite bättre idag; jag hade inte så ont i halsen och var inte så täppt i näsan längre men fortfarande oproportionerligt trött och slö. Men det blir man ju om man inte tränat på flera dar...=) Den där latmasken verkar samarbeta med förkylningar så för att vara på säkra sidan hängde jag på Gustaf ut på skateskidorna. Så här i efterhand borde jag nog kört klassiskt för jag var fortfarande inte alls i form och det kändes dubbelt upp segt när jag skulle försöka slita mig fram med min usla skateteknik. Uppför backen mot Rögledammar släppte dessutom stavarna i varje stavtag och jag tappade sugen totalt. Fan.

Någon som har sett min motivation?
Jag måste ha tappat den någonstans
 på Hardebergabanan...

Men tur i oturen är i alla fall att jag lyckats tajma in den här förkylningen rätt perfekt. De flesta tävlingarna är avklarade. BIF-skejten nästa helg har jag inga som helst förhoppningar eller förväntningar på. Kör jag den blir det nog på klassiska skidor, eller som ett rent träningspass. Och förhoppningsvis är jag pigg och frisk till Rollsborundan som går nästnästa helg som är den sista rullskidtävlingen för säsongen.

Tur i oturen nummer två är att jag och Gustaf lyckats planera in en social aktivitet som inte inkluderade någon form av träning i helgen. Inte illa! Däremot inbegrep den trevliga vänner, mycket god mat och goda drycker, musik och kortspel. (Jag drack faktiskt lite av Gustafs whiskey tidigare i veckan också för att kurera min förkylning. Eller mest för att det känns så skönt när den bränner i halsen...Ont ska med ont förgås..) I morse köpte vi bullar på St Jakobs stenugnsbageri och festade loss på till frukost och ikväll har vi ätit fransk fisksoppa, också den med ett riktigt gott levainbröd och hemgjord aioli.

Gott!

Nu måste jag verkligen kunna springa i morgon så att jag blir av med all extravikt som jag samlat på mig i helgen...=)

Jag tror faktiskt att skejen idag skrämde iväg den sista lilla förkylda latmasken för just nu känner jag mig friskare än på länge (kan även vara den alkoholhaltiga drycken som jag drack till maten som gjorde det jobbet...=)) Oavsett bådar det gott för veckan som kommer; jag är supersugen på att komma ut och springa.

Stockholm Marathon 2012

Efter ytterligare en trött och krasslig dag utan träning har jag idag tröstanmält mig till en tävling. "Born to Run" har lyckats bygga upp ett riktigt löpsug hos mig. Det är perfekt eftersom löpning är en av de saker jag behöver och vill bli flitigare med. Så för att ta vara på den här nyvunna sugen och få något roligare än min kassa hals att tänka på, anmälde jag mig idag lite halvt spontant till Stockholm Marathon. Jag har tänkt tanken ett par gånger tidigare och jag tänker inte få en anledning att gräma mig när platserna tagit slut.

Jag har aldrig sprungit ett marathonlopp tidigare. Efter den inspirerande bokläsningen och vetskapen om att Lotta och Therese ska springa Markusloppet i helgen känns en marathon inte som någon större bedrift att bara genomföra så jag får ta och sätta upp lite tuffa tidsmål när jag börjat komma igång! ;-) Återkommer med det.

Det längsta jag sprungit någonsin hittills är Lidingöloppets 3 mil 2009. Och då var det bara de första knappa 10 km som jag sprang i ordets rätta bemärkelse. Resten skuttade och haltade jag fram i något slags försök att ta mig i mål med en stukad fot. Lidingöloppet var det sista delmomentet i klassikern, och jag var INTE sugen på att cykla Vätternrundan igen bara för att jag lyckats klanta mig och trampa snett. I efterhand var det väl inte det smartaste beslutet jag tagit, det tog ett bra tag innan foten var hyfsat återställd, men idag är jag rätt nöjd med att ha fullföljt en svensk klassiker. =) Klassikern har ju i allra högsta grad bidragit till att jag hittat skidåkningen och fått nya perspektiv på träning.

Åh, jag hoppas att halsen känns bättre i morgon så jag vågar mig på en liten morgonjogg för att fira min anmälan!  =)

Klubbpass mot alla odds

Jag har mått dåligt i stort sett hela dan idag och varit trött och seg. Hade lite ont i halsen i morse men inte så farligt. Men rullskidpasset med klubben var i farozonen och jag bestämde mig för att satsa på att köra ett mer teknikfokuserat, lugnt pass om det kändes ok på eftermiddagen. Åt min pre-träningsgröt i vanlig ordning, sket i att känna efter mer och stack iväg till träningen. (Fast när regnet vräkte ner efter det att jag ätit min gröt var jag väldigt sugen på att stanna hemma i soffan. Tur att Gustaf var inställd på att sticka iväg trots vädret.)

Långa backintervaller stod på schemat och det passade ju perfekt. Jag kompletterade den tänkta stakningen med frånskjut och diagonal i backarna och körde bara två intervaller och inte tre och körde istället lite egen teknikträning i sista backen. Det var väldigt skönt att inte satsa allt på ett pass utan att tillåta sig att köra det lugnt och sansat utan prestationskrav. Fast på hemvägen kände jag mig riktigt pigg i medvinden och kunde inte låta bli att trycka på lite. =) Nu är det bara att vänta och se om jag skrämt iväg förkylningen eller om jag får det i nacken...

Vi klarade oss från regn under passet, men det blåste friskt. Och det var verkligen becksvart där ute på vischan utan gatbelysning. Pannlampan bestämde sig för att ge upp i bilen på vägen till träningen, lagom till det att jag omsorgsfullt hade tejpat fast den på hjälmen.

Väl hemma igen skalade Gustaf en drös päror (= potatis på skånska) och gjorde mos. Småländska isterband stod på menyn. Jag vill inte veta vad de egentligen innehåller men gott är det! =) Men det måste vara Lammhults! (Och nej, jag är inte sponsrad... ;-) ) Och så rårörda lingon och knäckebröd till det. Mmm..

Nu ska jag läsa lite i min bok igen. Den är väldigt inspirerande och just nu är jag sjukt fascinerad av Ann Trason och det här tokiga "Leadville trail 100". En 16 mil lång löptävling i Klippiga bergen i Colorado. Totalt 4800 höjdmeter uppför och nedför och bara hälften av deltagarna fullföljer inom 30-timmars gränsen. Ann sprang den som bäst på drygt 18 timmar.

Vasaloppet känns som en liten dagisuflykt i jämförelse.

Seg start på veckan

Sitter inbäddad i en filt i soffan med laptopen i knäet. Det är mörkt, regnet öser ner och jag är helt slut. Jag var lika trött i går efter att ha spenderat dagen i en bil och på fotojobb i Gislaved men Gustaf var lite piggare och lurade med mig på ett sent pass på gymmet. Det gick ganska bra, men jag var väldigt trött och ville egentligen helst lägga mig och sova på stretchmattorna. Vi värmde upp med lite tok-rodd (efter några minuters lugnare uppvärmning försökte vi komma upp i så hög fart som möjligt på tre tag.) Vi höll på att flyga all världens väg och hade fullt sjå att hålla oss kvar på maskinerna...=) Dagens roligaste träningsmoment. =)

Efter lite stretch körde vi sen vårt alternativa styrkepass som innehåller chins, dips, enbensknäböj och lite annat smått och gott. Gustaf började även visa mig hur man gör frivändning men han hade ont i ryggen och jag kände mig också sliten och hade lite ont så vi skippade det. Vi nöjde oss med att köra några marklyft istället. 

Som avslutning skulle Gustaf köra 4x4-intervaller på crosstrainer, men jag var så trött och valde att bara jogga lite på löpbandet bredvid och slötitta på 2 1/2 men. (Hur ofta sänds det egentligen? Det visas alltid när jag är på gymmet...) Efter hans första intervall hade jag fått upp flåset lite och blev sugen på att trots allt göra ett försök. Jag körde två intervaller innan Gustaf gav upp på sin tredje. Sen fick det fan räcka och vi gick hem och konstaterade att vi lever ett suspekt liv. 

Idag har jag och Gösta varit på kontoret hela dan. Det har regnat i stort sett hela dan och jag har varit väldigt trött men fått ganska mycket gjort trots allt. Tur. För ikväll lär det inte bli mycket gjort i alla fall. Jag har fått Gustafs välsignelse att vila. Eller snarare; han utmanade mig att våga vila. Jag hoppas på att vara laddad för träning med klubben i morgon istället. 

Nu ska jag läsa lite i min bok som jag försummat ett par dagar. Undrar om jag inte ska ta och leta upp något onyttigt att stoppa i kakhålet också nu när jag är i slapp-mode och den här träningsdagen ändå har skitit sig...

BIF-rullen 2011

I morse låg dimman tjock över åkrarna utanför Lund. Kallt som tusan var det också, men solen fanns där och bara väntade på att få bryta igenom och vi såg fram emot en BIF-rull i fint väder. Förra året låg dimman kvar långt in på förmiddagen och det var svårt att orientera sig på banan men i år lättade det innan start.

Tidig morgondimma genom framrutan

Dimma över åkrarna
(Foto: Joel Nordin)

Efter att ha hjälpt till att sätta upp start- och målflaggorna började vi göra oss redo för start. Startfältet bestod bla. av favorittippade Tobias Westman, Marcus Thormé och "konditionskonnässören" Erik Wickström (som för övrigt hade en intern fajt med Rickard Bergengren och Casco-Mackan. Mackan förlorade dock på walk-over eftersom han var hemma och var förkyld. Vi inväntar sjukintyg på det så att det inte uppstår några rykten om att han bangat ur...)

Och så fick jag äntligen en medtävlande i D21; Therese som värmt upp med en imponerande sjumilalöpning i torsdags. =)

Rickard dök upp lika plötsligt som han försvann. Småfnittrig och lite lagom förvirrad efter en vad det verkar lyckad fest på slottet kvällen innan med bristfällig sömn som följd. Det visade sig dock ha varit en ganska bra uppladdning för han spurtade om Erik på slutet och visade norrlänningen vart skåpet ska stå! 

Starten har gått!
(Foto: Joel Nordin)

Gustaf gjorde ett helt ok lopp och slutade som 2:a i H21 efter Tobias Westman, fem minuter snabbare än förra året. Han hade dock stora problem med att han blev frånrullad utför. Det här med glid- och rulloptimering är helt enkelt inte hans grej. Och därmed inte min heller. Han är härmed avskedad som materialansvarig även på rullskidssidan. (Glidskidorna kommer han inte nära igen. Jag skyller mitt misslyckade Vasalopp 2011 på Gustafs Vallaservice. Det var i och för sig skönt att ha någon att skylla på, men nu får det vara nog...)

Gustaf och Marcus Thormé
(Foto: Joel Nordin)

Vinnaren Tobias Westman får sitt vandringspris

Mitt lopp då? 

Äh. 

1.36 min snabbare än förra året. 

Då klungkörning, idag solokörning hela vägen.

Då medelpuls på 93%, idag 90%. 

Känns lite bättre när jag fått konstatera detta. Men ändå. Jag hade hoppats på betydligt större framsteg än så. Och lite mer jävlar anamma. Jag hade stora problem med motivationen första varven. Och när jag märkte att även om jag närmade mig Bengt-Åke och oranga jackan (pappa Åström?) uppför och när det var hyfsat flackt så blev jag totalt frånåkt utför fast jag satt ner så jag höll på att skrapa rö..baken i asfalten. (Vilket sammanträffande att både jag och Gustaf har problem med rullet. Vi har en väldigt jämlik uppdelning anno 2011; jag städar och tvättar, Gustaf sköter om rullskidparken. Kanske dax att byta?)

Men jag tänker absolut inte skylla allt på rullet eller Gustaf. Jag var helt enkelt inte bättre idag. Eller kanske snarare: Jag är helt enkelt inte bättre. 

Jag kom iväg bra i starten. När jag låg jämsides med Håkan Gunnarsson kände jag mig taggad, men jag tappade direkt när det började gå uppför. Jag var inte stark nog att bara staka hela det branta första partiet och jag började fumla med frånskjut. Bengt-Åke åkte om och jag försökte inte ens hänga på. Följande varv gick frånskjutet i alla fall bättre. Sista varvet körde jag med mitt "Plötsligt i vinslöv"-mantra. "Jag ska. Jag kan. Jag vill." Går att applicera i valfri ordning i takt med stakningen. Jag fick faktiskt en nytändning och tog in på Bengt-Åke. Tappade inte lika mycket utför på honom som på "oranga jackan". Gick i mål 6 s efter.

Mitt lopp i siffror:

Sträcka: 33,86 km

Tid: 1.32.50

Maxfart: 42,2 km/h

Medelhastighet: 21,8 km/h

Medeltempo: 2:45 min/km

Maxpuls: 170 (96% av maxpuls)

Snittpuls: 159 (90% av maxpuls)

Jaja. Vad vore en bal på slottet? Det kan säkert Rickard berätta om, men jag nöjer mig med att konstatera att det var den tävlingen. Nu väntar bara BIF-skejten och Rollsborundan innan tävlingssäsongen på rullskidor är över. Ganska skönt faktiskt. Då kanske man kan få lite tid att träna också! =)

Bruksvallarna i november

Yihaa! Redan om mindre än en månad blir det skidåkning på snö! Och inte i en betongtunnel den här gången. Fixaren Håkan har bokat en stuga i Bruksvallarna lagom till längdskidåkningspremiären i samband med Bruksvallsloppet och vi åker dit för att inspireras och få en chans att se en glimt av våra svenska elitskidåkare. Och för att åka skidor såklart. Det ska bli riktigt roligt!

Bruksvallarna har snögaranti från 15 oktober och redan nu finns det enligt hemsidan åkbara spår.

Bruksvallarna oktober 2011

Snöälskaren Gösta får också följa med!

Hittade lite bilder på telefonen från förra årets resa till Orsa Grönklitt så nu är snösuget totalt! =)

Orsa Grönklitt 2010

Intervaller, teknikträning och äventyrslöpning

I måndags var det riktigt trist väder och jag och Gustaf bestämde oss för att skippa klubbpasset och köra ett inomhuspass på gymmet istället. Vi värmde upp med lite rodd innan vi gick vidare med styrketräningen. Vad kul det var att ro! Fick till draget bättre än vad jag kommer ihåg från sist jag körde (säkert mer än ett år sen) och kunde köra på ganska fort. Kan nog vara ett bra komplement i höst/vinter.

Efter det körde vi ett rent benpass eftersom våra överkroppar var helt förstörda efter helgens tävling...=) Och sen som grädde på moset avslutade vi med 4x4 intervaller. Gustaf på crosstrainer och jag bredvid på löpband. Körde nog på lite onödigt hårt, men det kändes bra och kul att springa på löpband. Det är fascinerande hur mycket man hinner återhämta sig under de där två vilominuterna. Tänkte nästan ge upp efter tre intervaller men efter vilan var jag redo att gå på det igen. Det är så mycket lättare att kämpa vidare trots att man egentligen inte vill när man har någon bredvid som driver på.

I tisdags vilade jag. Jag hade grejjer jag behövde få klart på kontoret och hann inte till stavlöpningspasset. Var inte speciellt träningsmotiverad heller och tror att en vilodag gjorde mig gott. 

Igår körde jag mitt första pass på väldigt länge i grupp 2 på klubbpasset. Gustaf höll i teknikträningen och vi ville inte behöva stå och vänta på varandra efter passet. Och så behöver jag verkligen mer balans- och teknikträning för att bli bättre, så det passade alldeles utmärkt. Gustafs plan var att köra ett rent teknikpass och sen avsluta med backintervaller för de som ville. 

Vi började med att köra olika övningar utan stavar; diagonalåkning, utfall, frånskjut. Sen övningar med stavar och sist ren stakning uppför lite brantare partier. Det var nyttiga övningar och alla i gruppen gjorde stora framsteg under passet. Kul att se! 

Efter all teknikträning var det sen dax för intervaller i mörkret. (Jag hade glömt pannlampan.) Alla hängde på även på intervallerna (kanske mest för att de inte var säkra på att hitta tillbaka till Skrylle =)) Jag fick sparring av en kille som var riktigt snabb på frånskjut och som kommer kunna staka ännu snabbare om han bara ser till att byta ut sina alldeles för korta stavar. Jag körde på 3:or och var nära maxpuls under intervallerna. Jag är så nöjd med mina tröga skidor men jag var lika nöjd när alla var ense om att fyra intervaller fick räcka, och inte sex som Gustaf först tänkt.

Sammanfattningsvis var det alltså ett mycket bra pass. Först mycket teori och teknik för att avsluta med att köra röven av sig uppför Sandbybacken...=)

Jag kände mig pigg och träningssugen i morse och stack ut och sprang en sväng innan frukost. Jag var dock ovanligt hungrig på morgonen så jag svepte i mig lite sportdryck innan jag stack ut. Det var en fantastiskt fin höstmorgon! Botaniska är så himla fint nu och jag tänker varje gång jag är där att jag borde ha kameran med.

Jag har inte några standardrundor nu sen flytten utan springer lite på måfå. Där jag tycker det ser fint ut, där jag inte sprungit innan, dit näsan pekar. Det blir ett litet äventyr av varje löppass...Idag blev det lite längre än jag först tänkt av just den anledningen...=) Sprang ett litet extravarv i kvarteret när jag konstaterade att jag var nära 14 km.

Resten av dagen idag har jag varit väldigt trött. Imorgon blir det nog bara ett kort rullskidpass, kanske på tävlingskidorna, som uppladdning inför helgens tävling.

Nu ska jag göra mig fri från datorn för en gångs skull och läsa lite i mitt senaste bokköp: "Born to run".

(När kommer "Born to roll"? Ett passande namn på Tobias Westmans självbiografi kanske? )

Sluttramsat för idag!

Höstrullen 2011

Igår var det dax för tävlingen jag sett fram emot; Höstrullen som går på banvallen mellan Ulricehamn och Borås. 42 km flack stakning och äntligen skulle jag få lite motstånd i D21! Men icke; varken Majken Johansson Henaes eller Josefin Fhärm dök upp så det var bara att ladda om igen och förbereda sig på gubbjakt som vanligt. Tråkigt och oinspirerande.

Det var riktigt kyligt på morgonen och vi fick skrapa rutorna på bilen innan vi åkte iväg för att möta upp Håkan, Lotta och Lasse i Markaryd. Burr.

Kyligt!

Fin vy på vägen till Markaryd

På morgonen upptäckte jag att jag inte fått med mig mitt vätskebälte och skickade sms till Håkan och Lasse för att se om de kanske hade nått extra. Iphone tyckte att "Gonorré" var ett mer lämpligt ord att använda än "Gomorron". Gonorré Lasse! Vätskebältet löste det sig med i alla fall. Fick låna ett av Håkan.

Jag var lite fundersam till hur det skulle gå att köra en masstartstävling på den smala banvallen och så här i efterhand är jag rätt nöjd att jag inte var med i de första stora klungorna. (Som tydligen inte bara hade det trångt i allmänhet utan även hade ett litet möte med tre hästar med tillhörande hysteriska ryttare på banvallen! Den allvarligaste incidenten drabbade dock Martin Ekwall som slet loss ett ledband i tummen efter att ha synat marken, men trots allt fullföljde loppet!)

Åkarna delades in i fem seedningsgrupper och starten gick relativt lugnt. Ganska snabbt blev det lite luftigare och jag hittade en lämplig liten klunga att köra med. Jag gjorde min beskärda del av arbetet och tyckte det kändes ganska bra. Kanske lite för bra? Borde kunnat pressa på lite mer än jag gjorde tycker jag. Lurigt det där, när tjänar man på att dra ifrån en klunga och när ska man hänga kvar? Hänga kvar var nog rätt i det här fallet för det var en väldigt svår bansträckning att rycka ifrån på. Efter ett tag började det gå lite väl lugnt och jag försökte trycka på och pressa upp tempot lite. Klungan tunnades ut och det slutade med att jag och Bo Tigerberg körde sista milen ensamma. Jag gjorde ett par försök att pressa upp tempot igen, men Tigerberg svarade bra...=)

Just här var jag i alla fall före! =)

Efter lite trixande på väg/trottoar svängde vi av och in på en väg som började med en brant uppförsbacke med grov asfalt. Det var jag helt oförberedd på. Hur länge kommer det vara så här? Jag började fumla lite med frånskjut och Tigerberg fick en lucka. Sen när det flackade ut igen och jag såg idrottsplatsen vi skulle in på försökte jag trycka på igen och komma ifatt, men det gick inte.

Jag fick se mig besegrad! Jag gick i mål på 1.50, 9 sekunder efter Tigerberg och 20 minuter efter vinnaren Tobias Westman. 2:a blev Anton Järnberg och 3:a Samuel Norlén. Lasse i klubben gjorde ett bra lopp medan övriga inte var helt nöjda med sina prestationer. Gustaf har tränat på som vanligt inför tävlingen eftersom han egentligen inte hade planerat att köra den. Han följde med för min skull eftersom jag gärna ville köra när jag för en gångs skulle trodde att jag skulle få konkurrens i D21. =( Håkan körde sitt första lopp (och sitt andra pass någonsin) på kraftstaven. Han var inte helt övertygad. Eller inte alls övertygad skulle jag säga...Ska bli intressant att se fler utvärderingar framöver! Rickard har jag inte så bra koll på eftersom han försvann hem till mormor i Borås på söndagsmiddag direkt efter tävligen. ;-) Vad jag förstått var han lite rädd på slutet när det gick utför och var knixigt och förlorade ett antal placeringar där. Annars tror jag att han gjorde ett ganska bra lopp igår!

Jag fick placering 53 av 80. Inte bra. Inte dåligt. Ett lite lagom medelmåttigt lopp på alla sätt och vis...

Mitt lopp i siffror:
Sträcka: 42,09 km
Tid: 1.50.16
Maxfart: 34,7 km/h
Medelhastighet: 22,7 km/h
Medeltempo: 2:38 min/km
Maxpuls: 167 (94% av maxpuls)
Snittpuls: 157 (89% av maxpuls)

Nu väntar en lite tuffare start på vecken innan jag ska ladda om inför nästa helgs tävling:
- Den fantastiska BIF-rullen! =) (Som min klubb, Björnstorps IF, arrangerar...) Det ska bli skönt med en tävling på hemmaplan för en gångs skull!

Aj aj aj!

Fasiken också. Sov en timme på soffan i eftermiddags och har känningar i halsen.
BORT FÖRKYLNING BORT! 
Jag har en tävling att köra och har inte tid med dig nu.

Passar på att ge ett litet matlagningstips för pastasugna skidåkare med barnasinnet i behåll inför helgen:

Bilden är stulen från Facebook

Fast jag hoppar korven idag och satsar på sushi istället...
Trevlig helg på er!

Första löppasset i mössa

Äntligen morgonlöpning! Eller ja...löpning och löpning. Snarare en mysjogg skulle man väl kunna säga. Fast mer segt än mysigt egentligen. Jag var riktigt höstburrig när jag gick upp på morgonen och när Gustaf kom in efter en kort morgonjogg hade han både mössa och vantar på. Eftersom planen var att ta det riktigt lugnt följde jag hans exempel och ekiperade mig på samma vis.

Det var skönt väder, om än lite blåsigt, en fin runda längs ån vid Klostergården/St Lars, men ack så segt. Hade ändå ätit lite müsli och mjölk innan jag gav mig ut istället för att springa på helt tom mage som jag brukar göra. Planen var att ta det riktigt lugnt och jag försökte hålla mig runt 80% av maxpuls. Tråkigt.

Jag är peppad att komma igång och köra mer intervaller igen efter att ha blivit påmind om intervallträningens excellens i både Runner's World och på Erik Wickströms blogg. Så efter söndagens tävling väntar en ny träningsera. Det blir mer löpning och mer intervallträning både på platten och i backe.

Jag har kört mer intervaller i perioder. När vi bodde på Norra Fäladen hade vi en bra backe som vi körde korta intervaller uppför och jag kommer ihåg att jag var så fascinerad av hur fort det gav resultat. När jag sprang intervaller på bana med klubben tyckte jag också att det gick framåt fort. Kanske lite för fort dock för då kom en massa konstiga problem med lår och knä som är helt borta nu när jag inte sprungit på bana alls...

På senaste tiden har jag sprungit alldeles för lite, och när jag väl springer är det ganska långa pass. Gärna på morgonen innan frukost och oftast runt en timme. Nu blir det andra bullar! Jag kommer fortsätta med mina "myspass" på morgonen, men ska komplettera med fler intervallpass. Både på crosstrainer/löpning/rullskidor/SkiErg. Jag ska fundera lite och försöka knåpa ihop ett förslag på nytt träningsupplägg i helgen...

Helgen blir lugn eftersom det är tävling på söndag. Ev. kör jag ett litet kom-igång pass på rullskidor i morgon. Vi ska upp till mina föräldrar imorgon och jag hoppas att vi hinner ut en sväng i skogen med Gösta också. På kvällen ska vi fira far min som fyller år.

Pappa är en lustig prick som inte rör sig i onödan. Han brukar ofta påpeka att jag och Gustaf är helt från vettet som tränar som vi gör och åker Vasaloppet och sådär...Fast lika mycket som han idiotförklarar oss skryter han om oss bland vänner och bekanta.  =)

Jag fick förresten mitt första sms någonsin från honom under helgen i Torsby.
"Har ni det bra? Ta inte ut er aldeles! Mvh pappa" 
(Stavfelet skyller vi på att han är dansk...)
Min syster hade tydligen haft sms-utbildning med honom dagen innan och gett honom i läxa att skicka ett par sms så att han inte glömde bort hur man gör. Mamma hade blivit lika förvånad som jag när hon fick ett sms när hon var på jobbet som sa "Ha en bra dag!" =)

Nu är det lunchdax!

Sliten men tuff

Jag skulle ljuga om jag sa att jag kände mig pigg och stark på måndagens klubbpass. Det var nog snarare ett av de tröttaste och segaste passen jag genomfört...Så här i efterhand var det kanske inte så smart att spänna på sig 3:orna med tanke på helgen och att jag redan hade ont i kroppen. Men 3:or blev det. Och tungt var det!

Men jag tog mig upp för den där långa, sega backen som jag egentligen gillar rätt bra. Det blev två gånger av varje teknik utom frånskjut och med lite småfusk på sista diagonalåkningen. Jag ser verkligen fram emot att köra samma pass när jag är piggare! 

Igår höll Gustaf i stavlöpningen på St Hans, men jag bestämde mig för att ta en vilodag. Jag har haft ont i ryggen efter helgen och kände mig väldigt sliten. Jag passade på att vara lite huslig och städade, handlade (hela Coop på Mårtenstorget luktade kanelbulle dagen till ära så det råkade följa med ett par hem...) och sen lagade jag godaste köttfärspajen. 

Idag har jag varit i Simrishamn på jobb. Väl hemma igen gick jag en lång promenad med Gösta innan vi landade på soffan för en powernap. (Om än en ganska lång sådan...=)) Jag skippade klubbträningen och körde ett sent pass på gymmet med Gustaf när han kom hem från jobbet i stället. Vi hade hoppats att SkiErg skulle vara på plats, men icke så vi fick roa oss med ett alternativt styrkepass följt av intervaller på crosstrainer. Körde chins, dips, knäböj med skivstång och sen visade Gustaf mig en ny övning med medicinboll; "superstar-kast". (Fast vi kastade bollen mot en vägg i stället...)

Jag poserar vid dips-ställningen

På crosstrainern körde vi 4 intervaller á 4 min med 2 min vila. Kändes tungt i benen men jag fick upp pulsen hyfsat. Och framförallt svettades jag floder! Det är ju helt sjukt vad man svettas när man tränar kondition inomhus! 

Snabbare än Iphone4

Nu är jag lite lagom slö. Dax att sova!

Ny rekordvecka!

Föregående vecka tränade jag över 15 timmar. Det har aldrig hänt förut! Jag har för mig att jag läst någonstans att det är vad Jörgen Brink tränar under en lugn vilovecka, men jag är rätt nöjd trots allt. =) Jag har trappat upp träningen långsamt de senaste åren och tycker att jag har lyckats variera träningen bra och hålla hög kvalitet på de flesta passen den senaste tiden. Jag har lyckats hålla mig skadefri och frisk och blir bara mer och mer motiverad och träningssugen! =)

Dock börjar jag känna ett behov av att få hjälp med ett långsiktigt träningsupplägg där allt är mera genomtänkt. Jag skulle vilja ha ett schema att titta på och följa dagar när det känns tungt att träna. Och jag skulle vilja veta hur jag borde kombinera olika typer av pass för att få bästa effekt. Idag styr klubbträningen min träningsvecka och det kanske inte är optimalt i alla lägen. När borde jag köra styrketräning i förhållande till annan träning? Vilka dagar är det lämpligt att köra två pass? Hur mycket löpning borde jag ha i schemat i förhållande till mängden rullskidåkning? Hur borde fördelningen intervall-/distanspass se ut? Hur borde man lägga upp och fördela tunga respektive lättare träningsperioder? Många frågor och funderingar...Jag kanske helt enkelt inte borde tänka så mycket utan bara träna på?

I går morse var det dax att lämna stugan. När den var städad och klar begav vi oss till tunneln för ett sista pass innan hemfärd.

Rickard torkar disk med varmluftspistol
i brist på diskhandduk

Även under söndagens pass i tunneln blev det mycket fokus på teknik. Jag avslutade med att köra lite "ryssen" som vi kallar den i Björnstorp. ("Ryssen" innebär att man har fixerade armbågar och kör typ diagonalåkning med armarna utan att använda benen.)

Under sista passet hade jag ont i axlar, rygg och armar och efter att ha avslutat med "ryssen" kände jag mig verkligen redo att lämna tunneln. Den funkar bra att öva teknik i men jag skulle inte vilja köra fler dagar än vi gjorde nu eller ligga och köra mängdträning i den. Men man får såklart mersmak och sug efter att köra utomhus på riktig snö. (Kanske blir det i Bruksvallarna redan om en dryg månad! Håkan håller på och kollar upp vilka möjligheter som finns...)

Efter dusch och mat började vi resan hem till Skåne igen. Det märktes att alla var rätt möra efter helgen.  Väl hemma hämtade vi upp Gösta hos Gustafs föräldrar. Han var faktiskt ännu tröttare än vi efter att ha tillbringat helgen med Sven i trädgården och på långa promenader med Annika. =)

En riktigt slö Gösta

Ikväll är det klubbträning som gäller. Blir ett lugnt pass på 3:or för min del. Ska bli intressant att se hur det känns i kroppen...

Ski Team Skåne

Nu kan jag äntligen avslöja en rolig nyhet! Det är nämligen inte alls Gustaf, Rickard, Håkan och jag som varit och åkt i tunneln utan det nystartade "Ski Team Skåne". Ski Team Skåne har alltså äntligen tagit sina första stapplande tag på snö tillsammans på vägen mot evig lycka och framgång. ;-)

Ski Team Skåne är Håkan Huselius initiativ och en satsning på att få fram fler duktiga skånska skidåkare. Eftersom det inte direkt kryllar av skåningar som satsar på en skidkarriär (undrar varför?) har Gustaf, Rickard och jag haft förmånen att bli hans första adepter i ett försök att inspirera fler att satsa på skidåkning.

Superkul och sjukt peppande! Jag och Gustaf hade pratat länge om att vi skulle vilja satsa hårdare och mer seriöst på skidåkning så vi blev väldigt glada när Håkan berättade om sina idéer första gången. Tanken är att vi i teamet ska kunna peppa och hjälpa varandra framåt och hittills har det funkat väldigt bra. Vi är alla väldigt inspirerade bara av att få vara del av något så exotiskt som ett skånskt skidteam...;-) Tränings- och tävlingsplanering är i full gång och hösten och vintern är fullspäckad med olika aktiviteter.

Idag har vi varit i tunneln både på förmiddagen och eftermiddagen. Tanken var att vi skulle köra rullskidor på eftermiddagen, men vädret var inte så bra så vi valde att grotta ner oss i tunneln istället. Det blev mycket fokus på teknik även idag och jag har nog slagit personligt rekord i mängden diagonalåkning på en och samma dag. =) Jag körde en hel del balansövningar också. Jag är tydligen "vänsterbenad" för jag står mycket stabilare på vänster ben och har alltså åkt runt på höger ben och sett allmänt dum ut. Men skam den som ger sig! Bra balans verkar vara nyckeln till mycket när det gäller skidåkning...

Ja, det har jag ju förresten helt glömt att berätta. Jag lyckades klanta mig och få till en schysst vurpa igår på rullskidbanan. Superkul bana. Men asfalten var lika hård som överallt annars. Jag har lite problem att gå och lakanen kletade fast fint i såren i natt. Men skidor kan jag åka utan några större problem! (Dvs. i alla fall som tidigare.) 

Klantfia slår till igen

I morgon ska vi köra vårt sista pass i tunneln innan vi ger oss tillbaka hemåt till Skåne.