Skåningar på glid

Vi gick upp och åt frukost (alla äter gröt utom Rickard som däremot gärna både tvesovlar och äter smör och pålägg utan bröd...) och begav oss till tunneln lagom till den öppnade klockan nio. Det var betydligt mer folk idag, men det hindrade oss inte från att köra en massa teknikövningar och filma och efter elva var vi i stort sett själva i tunneln.

Gustaf, jag, Håkan och Rickard

Här försökte vi efterlikna
Erik Wickströms galna fotominer
(eller ser han ut så i verkligheten också?)

Förebilden

Vi körde som sagt teknik idag. Vi började med ren stakning. Jag som tycker att jag börjat få till stakningen ganska bra på rullskidor kände mig som en nybörjare igen. Jag behöver jobba på att få in armarna närmare kroppen vid isättningen och komma fram med kroppen mer. Ska ta och kika mer på filmerna sen. 

Efter det gick vi vidare med diagonalåkningen. Diagonalåkning har ju aldrig varit någon favorit varken på skidor eller rullskidor men i år har jag gett mig tusan på att lära mig och det har gått framåt på rullorna. På snö är det fortfarande ett aber. Vi körde och övade utan stavar och det gick i alla fall lite bättre på slutet än i början. Alltid något. Försöker motverka min naturliga, konstanta svankning och få fram höfterna bättre men det är lättare sagt än gjort kan jag meddela!

Sen körde vi stakning med frånskjut. Samma här; har börjat få till det på rullskidorna men det kändes som att börja om igen på skidorna. Fick till tajmingen bättre efter ett tag när vi kört och övat utan stavar. 

Sist körde vi och lekte lite utför på ett ben. Klurigt men nyttigt och roligt.

Jag låter kanske lite lätt bitter, men egentligen tycker jag att det är fantastiskt roligt att få åka skidor. =) Framförallt känns det verkligen lyxigt att få stå på skidorna redan nu, och slippa den här "har inte stått på skidorna sen i mars"-känslan nästa gång. (Som antagligen blir i Långberget i mitten på december. Bara 2,5 månad dit!)

Det är dock både peppande och lite frustrerande att det finns så enormt mycket att jobba på för att jag ska kunna nå mina uppsatta mål...

Nu ska det slappas lite, sen väntar ett eftermiddagspass på rullskidorna och eventuellt lite löpning i det härliga vädret!

Första dagen i Torsby

När vi satt i bilen på väg upp till Torsby idag var det över 20 grader varmt och riktigt sommarväder ute. Det var en väldigt märklig känsla att ta på sig en massa kläder och ge sig in i en tunnel och åka "glidskidor" när det var vindstilla, soligt och alldeles, alldeles underbart rullskidväder ute...=)

Det kändes ganska kallt först när man kom in. En rå kyla liksom. Och eftersom vi trots Håkans förmaningar inte började särskilt lugnt kändes det lite skumt i halsen först innan man vande sig.

Jag blev verkligen överraskad över hur kuperad tunneln var! Snön var mystisk och fästet (eller framförallt tekniken fast man kan ju alltid skylla på fästet) obefintligt...Jag saknade rullskidorna mer än en gång under passet. ;-) Men det gick i alla fall bättre och bättre.

En annan sak som överraskade var det fantastiskt idylliska boendet som Håkan fixat. Vi bor på "Markusfolks gård" 15 km norr om Torsby Sportcenter. 

Vårt söta hus

Utsikt från balkongen

Utsikt från sovrumsfönstret

Hoppas på lika fint väder i morgon när vi ska ut och testa rullskidbanan.

Nu är det sovdax och i morgon bitti väntar första teknikpasset på klassiska skidor i tunneln!

Träningsvärk deluxe med extra allt

Jag borde packa nu, men sitter i soffan och är allmänt seg efter dagens träningspass. Eller egentligen härstammar nog segheten lika mycket från igår som idag:

Igår körde jag mitt andra stavlöpningspass på St. Hans med klubben. Gustaf höll i passet och gav oss verkligen något att bita i! Efter uppvärmningen började vi med lite löpskolningsliknande spänst- och koordinationsövningar och sen lite lugnare men tung stavgång på brantaste sidan av backen. Efter det körde vi vanlig "älghufs" på den flackare sidan. Jag var väldigt nära maxpuls på alla fyra intervallerna. När vi trodde att vi var färdiga var det dax för olika styrkeövningar uppför backen. Utfall, jämfotahopp med tre armhävningar mellan varje, ett par gånger av varje, och som pricken över i avslutade vi med enbensknäböj på toppen. 6 st på varje ben 3 ggr.

Behöver jag berätta att jag har ont i låren idag? Kommer säkert bli ännu bättre efter en hel dag i bilen imorgon. Blir fint att få komma in i tunneln och sträcka ut! =)

Idag körde vi låånga stakintervaller med klubben uppför backen på testtävlingsrundan. Det var segt och musklerna var ömma men det kändes bättre efter ett tag och jag är nöjd att vi kom loss och tog oss dit trots att vi knappt kan gå nån av oss...;-) Tur att det var ett rent stakpass idag.

Imorgon klockan nio kommer Håkan och Lotta och hämtar upp Rickard, Gustaf och mig här i Lund. Det ska bli spännande att se hur det kommer att gå att knö ihop oss allihopa i en bil med alla skidor, rullskidor och stavar.

Det är nog bäst att jag rycker upp mig nu och försöker mig på att göra en icke Fia-mässig packning så att nån mer än jag får plats med sin packning i bilen...

Rapporter från tunneln kommer!

Tjejvasan 2012

Sådär ja, nu har jag anmält mig till Tjejvasan 2012!
Efter den här frestande beskrivningen på Vasaloppets hemsida kan man ju bara inte låta bli: ;-)

"Vid kontrollerna möts du av levande musik, fantastisk blåbärssoppa och den där alldeles speciella stämningen som uppstår när så många kvinnor sliter mot samma mål på en och samma dag."  

Foto: Gunnar Lundh, Nordiska museet
Hämtad från Riksidrottsförbundets hemsida

Jag googlade efter en bild på Tjejvasan och hittade bilden ovan som ledde in på ett intressant sidospår. Några etnologer forskar tydligen kring tjejloppens framväxt och popularitet: http://www.rf.se/Nyheter/Nyheter2011/Jan-April/Tjejvasanskagatillhistorien/

I artikeln stod det om Margit Nordin som 1923 som första kvinnan åkte Vasaloppet på tiden 10 timmar, 9 minuter och 42 sekunder. Hennes lopp väckte stor uppmärksamhet; skulle kvinnor få vara med i Vasaloppet och borde kvinnor över huvudtaget idrotta? Redan året efter förbjöds kvinnor att delta i loppet och inte förrän 1981(!) var de välkomna att delta igen.

"Hon ansågs som ett kavat fruntimmer med håg för utmaningar. Vasaloppsarrangörerna beslöt på våren 1923 att det fick räcka med ett "kavat fruntimmer" i Vasaloppet."
Hämtat från Wikipedia

"Kvinnor som idrottade var det mest oestetiska det mänskliga ögat kunde betrakta, tyckte Pierre de Coubertin, de moderna olympiska spelens fader. "
Hämtat från Riksidrottsförbundets hemsida

Jag var tvungen att kolla upp den här Pierre efter att ha läst hans fantastiska uttalande. Hittade ytterligare en klockren oneliner som han levererat:

"Kvinnor har bara en enda uppgift i sport, nämligen att kröna vinnaren med segerkransen."

Härlig kille!

Håkan och Gustaf har pushat på och tyckt att jag verkligen borde köra. Tidigare hade jag bara anmält mig till "riktiga" Vasaloppet och tänkte avvakta och fundera lite på hur jag ska göra med Tjejvasan. Men nu har jag funderat klart: Klart jag ska köra!

Gustaf tycker tom. att jag borde ha Tjejvasan som huvudsakligt mål istället för Vasaloppet, men det får jag suga på lite. Men det är ju trots allt en rolig distans (3 mil, inte så där toklångt som Vasaloppet alltså) och det kommer bli en bra genomkörare inför Vasaloppet. Och så är det ju sista chansen att seeda upp sig om allt annat skitit sig.

Jag kommer antagligen få några chanser att seeda upp mig i år. Det känns skönt, för jag måste verkligen upp ett par led! Förra året körde jag bara Alliansloppet och seedade mig alltså bara på rullskidor. I år ska jag förtjäna min plats på snö med skidor utan hjul.

På schemat över seedningslopp står:
- Jizerska (bokat och klart)
- Ev. Marcialonga (om jag hittar startplats och allt annat klaffar)
- Troligen Orsa Ski Marathon
- Tjejvasan


I lördags körde jag ett långpass på dryga 3 timmar och 5 mil med klubben. Vi körde en fin runda med Genarp utanför Lund som utgångspunkt. Det var ett lugnt och städat pass och jag kände mig oväntat pigg efter en relativt träningsintensiv vecka. En snickers hjälpte till att hålla humöret uppe. Det var fint höstväder och verkligen en njutning att vara ute och rulla!

Igår hade jag tänkt vila men jag kände mig pigg så när Gustaf stack till gymmet gav jag mig ut på en planlös kvällsjogg. Vi hade haft min familj på besök på eftermiddagen och jag hade tryckt i mig mängder av morotskaka med limefrosting, havreflarn och chokladbollar med kaffe och hasselnötter, så där sprang jag med en massa kakor som skumpade runt i magen. Men jag hade i alla fall ingen brist på energi! =) Landade på 13,5 km efter lite extrasvängar för att det var så skönt.

Jag måste springa mer. Framförallt långt och lungt. Fast framförallt måste jag verkligen springa mer, och inte bara konstatera att jag måste springa mer. ;-) Vill inte riskera att bli för tung och klumpig av rullskidåkande och styrketräning och behöver få bättre kondition. Tror att mer löpning är det som krävs.

Snart är det dax att trycka i sig lite standarduppladdningsföda inför kvällens klubbpass.
Fiberhavregrynsgröt med hackad mandel och banan och mjölk. Godaste gröten!

(Shit. Tre recepttips och ett feministinlägg i samma post. Måste skärpa mig så att det här inte utvecklas till något annat än den träningsblogg det är tänkt...;-))

Summering av en bra träningsvecka!

Jag har haft en bra träningsvecka. Allt jag har tränat den här veckan har varit kul och jag har känt mig stark! Framförallt känns det som att jag har gjort en del framsteg med tekniken vilket jag inte känt på länge. Håkan gav mig ett par riktigt bra tips i måndags som jag försöker tänka på nu. Och så har jag äntligen fått på treor även fram på mina gamla skidor (tack Gustaf!) och det känns väldigt bra.

Nya hjul från Rullskidspecialisten

Första rullskidpasset den här veckan var ett backintervallpass. Korta intervaller, varannan stakning och varannan stakning med frånskjut. Då körde jag med treor bak för första gången på ett backintervallpass. Det var väldigt tungt i början! Första sträckan med frånskjut stannade jag halvägs upp och var helt förskräckt över hur tungt det kändes. Det kändes som att allt inte kunde vara som det skulle om det var så jobbigt. Sen påminde jag mig själv om att jag körde på treor och att det ska vara tungt då. Gick bättre och bättre efter det. Man känner i rygg och mage att man får jobba mer. Jag upplever att det är mycket lättare att få till tekniken när det går tyngre! Man blir liksom tvungen att göra rätt om man ska komma någonstans...=)

I tisdags hade jag tänkt vara med på stavlöpningen på St Hans men hann inte hem från jobbet i tid för att hinna äta innan. Stack hem och åt och straffade mig själv med ett Actic-besök och mitt första gympass utan styrketräning. Jag körde ett långpass på crosstrainer, cykel och löpband. Det var längesen jag var så svettig!

Det känns bra att komma igång med lite inomhuspass inför hösten. Det ska minsann inte finnas några ursäkter att inte träna i höst och vinter.

Inomhuspassen ska jag tillåta mig att köra utan att fundera så mycket över vad jag gör. Den här gången tittade jag omväxlande på alla fyra TV-apparaterna som visade Family Guy, en dokumentär om en man som jobbade på bageri, Vem vet mest och 2 1/2 men.

(Jag läste någon gång för längesen om två olika begrepp som beskrev hur man tänker under träning. "Assa" och "dissa". Det gick ut på att många motionärer "dissar" under träning, dvs försöker tänka på andra saker och inte känna efter så mycket medan elitidrottsmän oftast "assar" dvs. tänker och känner efter hur det känns på olika ställen i kroppen under träningen. Det är vad jag kommer ihåg att jag läste iaf. När jag googlade på begreppen nu hittade jag bara en massa annat.)

Onsdagens klubbpass på rullskidor blev mitt första med 3:or både fram och bak.
Det var väldigt dålig uppslutning med bara Rickard, Håkan och jag i grupp 3. Vi körde riktigt långa backintervaller. Det roliga var att jag såg fram emot det här passet. Inte för att jag är bra på det eller för att det på något sätt är ett skönt pass, utan för att jag vet att det här är en del av vad jag behöver träna för att bli bättre. Verkligen ett framsteg mentalt att kunna känna så! =)

Igår körde jag och Gustaf styrketräning. Nu börjar alla maskiner kännas bekanta och jag hade ätit bra innan och kände mig stark. Och framförallt är det väldigt kul att gå till gymmet som omväxling till all rullskidträning...=) Inte för att det inte är kul att åka rullskidor, men omväxling förnöjer som bekant.

Jag har så mycket roliga saker att se fram emot i höst och känner mig väldigt träningspeppad. Nästa helg är det som sagt träningsläger i Torsby och helgen efter har jag anmält mig till Höstrullen i Ulricehamn. Veckan efter det är det klubbens egen tävling: BIF-rullen. Be there or be square!

Och så är det några andra väldigt spännande saker på gång...Kommer snart att berätta mer om det...=)

Gustafs pappa var precis här och lämnade våra "riktiga" skidor som varit på sommarförvaring hemma hos dem. Åh, vad glad jag blev över att se dem...=)

Gösta blev inte riktigt lika
glad över att se mina skidor...

Men nu är det fredagsmys och i morgon bitti väntar långpass med klubben! =)
Trevlig helg på er!

Skidor utan hjul

Jag behöver nya skidor för säsongen. Det enda paret jag har har blivit degraderade till "Skåne-skidor". De har susat fram bland kvistar och stenar i skidspåren i Skåne och är inte helt vackra efter det. Dessutom är ena bindningen sönder efter Vasaloppet. Nu behöver jag finskidor! Men jag blir helt frustrerad av skiddjungeln! När jag köpte mina nuvarande skidor fick jag tipset av säljaren på Pölder att ta de jag tyckte var snyggast eftersom det var så lite skillnad på olika märken. Jag slog till på ett par vita och fina Salomon EQ10. (Till samma pris som EQ9 eftersom det råkade vara fjolårets modell och färg.) I efterhand tyckte jag väl att spannet var lite väl tufft för mig, som var i stort sett nybörjare, men jag upplevde att jag hade väldigt bra glid med dem (förutom på Vasaloppet 2011 då...) och allt eftersom jag blev bättre kändes inte spannet så tokigt ändå.

Salomon Equipe 10 Classic

Nu har jag ingen aning om vad jag ska välja. Ska jag köra på "vad matchar min skidmössa" eller finns det något mer vetenskapligt sätt att välja skidor? ;-) Hur har ni gjort? Vad har ni för märken och modeller? Passar Fisher vissa typer av åkare medan andra trivs bättre med Salomon? Jag gillar inte det här med att alla skidor är olika och ska plockas ut. Det känns lite som att köpa grisen i säcken. Tyvärr är man ju inte är värsta elitåkaren (även om man skulle vilja!) och har råd att köpa 10 par...

En sjukt intensiv lördag

Det här ett kort sammandrag av vad jag gjorde i går:

Målade väggen i vardagsrummet två gånger (första gången natten mellan fredag och lördag, andra efter träningen)
Bakade baguetter (bästa receptet finns här - tar sin lilla stund men blir riktigt bra!)
Körde ett distanspass på 3 timmar med klubben
Städade hela lägenheten (det såg ut som kriget här så det var inte direkt på dammvippenivå, snarare bulldozer...)
Gjorde en kantarellpaj
Var moraliskt stöd till Gustaf när han gjorde cheesecake och getostpaj.

Puh.

Leilas baguetter men mina
var nästan lika fina!

Som belöning fick vi en trevlig mini-kräftskiva tillsammans med goda vänner!
Efter allt ätande gick vi på Quiz på Mejeriet som följdes av "Prick prick" (standup-klubb)
Jag fick tvinga i Gustaf kaffe för att han inte skulle somna. När det inte fick önskad effekt gick vi på tyngre grejjer. (Redbull/vodka)

Annars var det en ganska lugn tillställning. Jag socialdrack lite Hallands fläder till kräftorna bara för sakens skull. Till osten drack vi ett riktigt gott rödvin och sen slog jag av oförklarlig anledning till på en Xider (en sån där citrus fizz som smakar lite som rengöringsmedel) när vi var ute. Var inte ett dugg sugen på öl. Lite orolig för att jag håller på att bli sjuk...

Idag är klockan snart fyra och vi har inte gjort ett jota. Eller inte tränat i alla fall...;-)
Finns en viss risk att det inte blir något tränat idag heller.

Men jag har i alla fall tänkt lite på träning...=)
Om mindre än två veckor åker vi på träningsläger i skidtunneln i Torsby. Ser verkligen fram emot det! Skidor. Utan hjul! Wohoo! Måste verkligen börja samla snömil om jag ska nå mina mål för vintern...

3 x T - Testtävling, tårta och teknikproblem

Idag var det testtävling med klubben. Gustaf var hemma och kurerade sig medan jag stack iväg till Skrylle. I bilen kom jag på att jag glömt pulsbandet och på plats i Skrylle visade det sig att jag även hade glömt ladda klockan. Klantigt och typiskt! Men jag körde iväg samtidigt som Christoffer som jag vet kommer i mål en bra stund innan mig och han fick alltså fick ta min tid också, så det löste sig alldeles utmärkt ändå!

Det var tungt idag. Jag har fortfarande ont i muskler lite här och var sen i söndags och hade spätt på med lite träningsvärk efter gårdagens stavlöpningspremiär. Körde på Gustafs stavar eftersom jag inte hunnit fixa nya sen jag pajade staven. Vädret var ungefär som förväntat. Fast det regnade inte! Däremot blåste det friskt. Men det är ju samma sak för alla så det spelar egentligen mindre roll. Och det är väl bra för pannbenet om inte annat. Rundan kändes ändå ok. Kände mig stark i stakningen uppför men frånskjutet finns det mycket att jobba på. Hade lite sparring längs vägen idag som motiverade mig! =) För att göra det ännu mer spännande vände Tom om efter en tappad stavspets och satsade sedan för att komma ifatt och om. Men jag körde om honom på sista raksträckan i alla fall...=) (Men han startade efter mig så han hade i alla fall en bättre tid...)

Väl tillbaka vid Skryllegården bjöd Håkan på tårta i klubbstugan för att fira sin 39-årsdag. Gott och trevligt! Inte riktigt lika trevligt var det när jag gick ut till bilen och konstaterade att fjärrnyckeln till bilen fått för sig att sluta fungera. Tittade tom. på nummerplåten för att konstatera att det faktiskt var rätt bil. Det finns ju en manuell nyckel i fjärrnyckeln, men den har vi tidigare konstaterat att den inte fungerar att låsa upp med. (Men inte brytt oss om eftersom fjärrlåset fungerar och är det vi använder...ARRRGGH!!!) Jag försökte trots allt en stund och hoppades att fjärrnyckeln skulle få för sig att fungera lika plötsligt som den slutat fungera, men nä. 

Som tur var hade jag tagit ut telefonen ur bilen innan fikat så jag ringde Gustaf som letade upp reservnyckeln och funderade på hur vi skulle lösa det hela. Han funderade på att cykla ut, men just då började det regna och det kändes inte som någon bra lösning att Gustaf som är sjuk skulle cykla iväg 12 km i ovädret. Jag övervägde att springa hem, men problemet att få hem bilen hade kvarstått och regn, rusk och 12 km löpning i mörker kändes inte så smart det heller. Till slut löste det sig genom att en släkting till Gustaf som bor inte så långt från oss skjutsade ut Gustaf till Skrylle. 

Jag var glad att jag i alla fall bytt tröja och tagit med överdragskläder och telefonen till fikat! Blev lite kyligt trots allt innan jag började roa mig med att springa varv på parkeringen. När en bil rullade in på Skrylles tomma parkering en timme senare var jag rätt nöjd med springandet och väldigt tacksam för att bli hämtad. 

Väl hemma igen firade jag hemkomsten med en stor tallrik spaghetti och köttfärssås!

Slutet gott, allting gott eller hur är det? =)

Elghufs/stavlöpning/skidgång

Jag har haft en faslig träningsvärk efter tävlingen i söndags. (Undrar om det kanske beror på de för långa stavarna...) Är fortfarande ganska öm i kroppen och har känt mig lite småkrasslig men idag fick det vara nog med slappande! Första stavlöpningspasset för säsongen stod nämligen på schemat. Elghufs som norrmännen kallar det låter lite charmigare och beskriver det ganska bra. Man springer ju inte direkt med stavarna utan lufsar fram med långa skidlika rörelser. Klubbpassen i stavlöpning körs på St. Hans som är ett grönområde i Lund som är ganska kuperat. Vi möts på den högsta punkten och efter uppvärmningen lufsar vi sen upp och ner med stavar och gör lite olika typer av övningar.

Så här ser det ut när "Team United Bakeries" gör typ samma sak:

Här förklarar Mathias Fredriksson hur det går till:

Det ser ganska lätt ut när man tittar på men det är oväntat jobbigt och lätt att få upp pulsen! Passet vi körde idag var lite av ett introduktionspass där Lasse förklarade för nya klubbmedlemmar hur stavlöpning går till. Det blev ett lagom långt och ansträngande pass med tanke på hur jag känt mig efter söndagens tävling. Vädret var väl inte direkt på vår sida idag heller. Det regnade och blåste friskt. Men det är bara att vänja sig. Hösten är här nu! Jag ska försöka köra på flitigare med stavlöpningen i år. Tror att det kan vara bra träning inför Jizerska. Förra året hade jag alla möjliga problem med knä, lår och ben och sprang inte alls så mycket som jag ville. I år känns allt bra så här långt. Hoppas att det fortsätter så...

I morgon är det testtävling med klubben. Det har som sagt blåst förskräckligt mycket idag och väderprognosen för i morgon ser inte så lovande ut den heller. Men det kan i alla fall inte regna mer än det gjorde i söndags...=)

På tal om det. Håkan har lagt upp den här fina bilden som illustrerar hur mycket det faktiskt regnade...

Hallands Rull-Ski 2011 - stavbrott, spöregn och åskväder

Idag var det dax för den efterlängtade Hallands Rull-Ski. Deltävling två i Sydsvenska Rullskidcupen med 47 km klassisk åkning på lätt kuperad bana i fina omgivningar. Det regnade när vi satt i bilen på vägen upp men lagom till uppvärmningen tittade solen fram och vi såg fram emot en rullskidtävling i vackert väder. Men tji fick vi, och det med besked. Efter uppskattningsvis en halvtimmes åkning började det regna. Först bara lite duggregn men sen öppnade sig himlen och ett skyfall i klass med Syndafloden utbröt. Vad har han där uppe emot rullskidåkning egentligen? ;-)

Jag kom iväg bra i starten och satsade friskt första halvmilen. Efter 6 km tittade jag på klockan och konstaterade att jag legat väldigt nära maxpuls lite för länge och började stumna. Jag bestämde mig för att slå av lite på takten och försöka återhämta mig innan det var för sent. Jag hade ju ingen motståndare i D21 men väl ett banrekord att jaga. Jag blev omkörd av Bengt-Åke från klubben och lät honom passera. Efter lite lugnare körning hittade jag en bra rygg att hänga och vi kom ifatt och fick med oss Bengt-Åke i vårt lilla gäng. Vi låg och körde tillsammans ett bra tag och det kändes väldigt bra! Jag kände mig stark i uppförsbackarna och återhämtade mig bra. Det kändes riktigt lovande för resten av loppet igen!

Då hände det som inte fick hända. Stavbrott nummer två på mindre än en månad. Bara en liten touch i sidan på skidan/pjäxan och så var den OneWay-staven förbrukad.

Börjar tröttna på det här nu.
Sjukt sköna stavar, men väldigt ömtåliga.

Extratrugorna i midjebältet hjälpte föga eftersom det fattades 15 cm av staven. Den här gången var jag mer uppgiven än förbannad och försökte staka vidare med den knappa 130 cm långa (korta) staven. Högerstaven var hel och jag försökte använda den och bara peta lite med den korta. Det gick. Inte fort, men framåt. Och jag diagonalade lite uppför som omväxling. Nu när jag tittat på passet i Garmin Training Center ser det ut att ha varit drygt 6 km jag körde innan jag fick en ny stav. Jag hojtade på en kille som stod längs vägen som visade sig köra följebil till sin far. Och som råkade ha ett par extrastavar i bilen. Vilken tur! De var 8 cm längre än mina vanliga stavar, och hade alldeles för stora remmar som jag gled ur hela tiden. Så jag fick hålla i stavarna utan att kunna släppa taget i stakningen. Störigt. Men det var klart bättre än 1,5 stav och gjorde det möjligt för mig att ta mig i mål. Det hade jag haft stora problem att göra annars. Så jag är väldigt tacksam!

Resten av loppet körde jag och tittade efter följebilen med stavar, där mina egna reservstavar fanns, men den dök aldrig upp. Så jag stakade på så gott det gick och tog mig i mål på en något bättre tid än förra året. (Förra året körde jag på 2.13 och i år på 2.10. ) Med tanke på omständigheterna får jag väl vara nöjd med det. Men det var trist att inte få en bättre bild av hur jag utvecklats sen i fjol.

Mitt lopp i siffror:
Sträcka: 46,85 km
Tid: 2.10.22
Maxfart: 40,8 km/h
Medelhastighet: 21,5 km/h
Medeltempo: 2:47 min/km
Maxpuls: 176
Snittpuls: 164

Det gick bra för resten av Björnstorps-gänget. Gustaf placerade sig bäst, på en 9:e plats i tufft motstånd efter att ha satsat allt på att hänga förstaklungan så länge det gick. Inte det mest taktiska upplägget på loppet placeringsmässigt men helt enligt plan och han är absolut en erfarenhet rikare. Han hängde med lite mer än en tredjedel av loppet innan han fick släppa. Sen tappade han 5 minuter på resterande 30 km solokörning. Inte illa!

Resultatlista

Tobias Westman, IK Stern, vann H21 på tiden 1.40.42. Sjukt snabbt och bara snörpliga 15 sekunder från banrekordet trots allt regnande. Markus Jönsson, Team Arkmek och Samuel Norlén, IK Stern blev tvåa respektive trea.

Simlångsdalens prisbord var lika generöst som förra året. Som 1:a (och sist) i D21 vann jag en fin korg med allt möjligt gott. Att dela ut ett spurtpris (efter halva sträckan) när det bara är en deltagare i en klass känns kanske lite överflödigt men jag spurtade på i alla fall och vann 200 kr. Och så slog jag ju mitt banrekord från förra året och blev hela 500 kr rikare.

Korgen jag vann

Räknar man körning, anmälningsavgift och stavbrott går jag nästan plus minus noll på den här tävlingen! =) Nästa år hoppas jag på fler anmälda damer och lite konkurrens om priserna! Var håller ni hus alla rullskidåkande tjejjer? Tävlingshjul är kul! =) (Det är förresten inte bara jag som undrar. Vet att Rickard Bergengren letar efter en sådan också! ;-) )

Gustaf och Rickard vann årskort
på konstsnöbanan i Hylte

Dagens kluring:
Vad var det egentligen för något Göran valde från prisbordet?
(Den där röda mojängen till höger i bild...)

Håkan fick ett fint hederspris som tack för sitt stora engagemang och för allt han gör för rullskidsporten. Han är verkligen en eldsjäl utan dess like så han är väl värd lite uppskattning för det han gör.

Vill passa på att tacka arrangörerna Simlångsdalens IF för en trevlig och väl genomförd tävling! Vi ser fram emot nästa års lopp!

IKEA-korv och pulsproblem

Vi har haft en hektiskt helg med pyssel i lägenheten och IKEA-besök.

Ett par korvar och kanelbullar slank minsann ner av bara farten...

Har lite dåligt samvete för det nu efter att ha läst Erik Wickströms senaste inlägg om Jonas Colting: http://erikwickstrom.se/2011/09/05/24-timmars-fasta/

"Vi är fixerade vid mat och ätande i vår kultur. Och fel sorts mat därtill."

Jag antar att IKEA-korvar och -kanelbullar kvalar in som "fel sorts mat". ;-)

Fel, fel, fel.
Inte bara på maten utan
även på ketchupmaskinen

Hittade ytterligare några tänkvärda citat från Jonas Coltings bok "Den nakna hälsan":

"Vi är alla så vana att äta minst 3 till 5 gånger om dagen att folk blir helt rabiata om de missar en måltid eller om de av någon anledning inte får mat i tid."

Ojoj. Det är ju jag i ett nötskal, rabiat är bara förnamnet...

"Gymbesökarna hänger i klasar över kafédisken för att suga i sig en shake, energikaka eller återhämtningsdryck efter att ha kört ett spinningpass på 45 minuter, i tron att de nu tömt sina depåer och slitit på sina muskler så till den milda graden att de måste ha en intravenös sockerskjuts spetsad med lite syntetiskt protein om de ska orka köra ett likadant spinningpass tre dagar senare..."

Tänktvärt som sagt. =)

På något sätt hade vi lyckats förtränga att det var första helgen efter löning men det blev vi fort varse. Vi var hemma igen vid sjutiden i lördags och slängde i oss lite gröt och ett par mackor och stack ut på ett intervallpass. Gustaf körde på 3:or och jag på 2:or. 10 st en minut långa intervaller med en minuts vila. Sen längre vila och samma sak en gång till. Gustaf hade för sig att vi skulle köra 30 totalt men vi var väldigt trötta och gav oss efter 20. Jag hade svårt att få upp pulsen, och hade ont i armmusklerna (triceps) på höger arm i början. Men jag lyckades hänga på Gustaf ganska bra trots allt.

Det här med att inte kunna få upp pulsen är intressant tycker jag. Jag körde ett intervallpass för ett tag sen när jag också hade svårt att få upp pulsen. Konstaterade nu när jag tittade tillbaka i funbeat att det var strax efter jag kört mitt första styrketräningspass.

Så här såg träningsveckan ut den här gången:

Redan på löpningen hade jag problem med att få upp pulsen...Gick otroligt segt. I lördags kände jag mig ganska trött i kroppen men det gick ändå inte så långsamt. Men pulsen var som sagt ovanligt låg. Vill gärna veta om någon har sett några tydliga samband mellan olika typer av träning, andra omständigheter och svårigheter att få upp pulsen. Ger ett sådant här pass något när jag inte kan få upp pulsen så högt eller borde jag avbrutit? I övrigt kändes allt ok. Hade jag inte haft klockan hade jag nog inte fattat att pulsen inte gick upp som den borde.

Igår körde vi ett lugnt distanspass. Vi hade tänkt köra två pass men konstaterade att vi var väldigt trötta redan i början på första passet. Så vi bestämde oss för att köra ett lugnt distanspass med fokus på teknik. Vi stannade i ett par backar längs vägen och körde diagonal- och frånskjutsträning. Jag fick bra tips som vanligt av Gustaf och frånskjutet gick mycket bättre på slutet. Nu ska jag bara komma ihåg att andas också. (Märkte att jag har en tendens att hålla andan när jag kör frånskjut och samtidigt försöker tänka på tekniken....=))

Ikväll är det uppstartskväll med klubben ute i klubblokalen i Skrylle. Efter det blir det antagligen ett kort intervallpass. Måste leta fram pannlampan...

Jizerská Padesatka

Det är kanske inte det vackraste namnet man kan tänka sig på ett skidlopp men nu är det klart att vi ska åka Jizerska! Coach Håkan har övertalat mig och Gustaf (vi var inte så svårövertalade) att följa med honom och Lotta till Tjeckien och köra Jizerska den 8 januari och nu har vi fått bekräftelse på att vi är anmälda.

50 kilometer klassisk skidåkning och en av de tuffaste tävlingarna i Wordloppet väntar. Hujedamej. Det blir perfekt träningsmotivation när höststormarna viner! Nu måste jag verkligen bli bättre uppför. Första 10 kilometerna är stigningen ca. 250 m men på slutet går det mycket utför. För mycket fästvalla i början lär alltså straffa sig på slutet.

Banprofil

Bocciaturnering och förfriskningar

Idag har jag inte tränat alls. Om man inte räknar boccia som träning vill säga. Det var afterwork på jobbet idag med bocciaturnering inklusive förfriskningar i form av öl och vin och pizza. Trevligt! Ännu trevligare var priset i turneringen: Ett träningskort på nya Actic-anläggningen i Lund som gäller fram till nyår. Precis vad jag behövde. =) Så det var bara att ladda och peppa teamet till en vinst. ;-) Vi var åtta lag och jag är fortfarande lika förbluffad över att "mitt" lag faktiskt vann! (Fast jag väldigt orolig att mina två teammedlemmar skulle svika mig vid prisbordet och välja fruktkorgen eller disktrasorna framför Actic-presentkorten...)

Så nu blir det träning på Actic trots allt. Jag som precis bestämt mig för att köpa årskort på Gerdahallen. Men jag ser fram emot att testa och utvärdera Actic i alla fall!

Igår körde jag klubbpasset på tröga hjul och jag kände mig ganska mör idag så det passade bra med en vilodag. Styrketräningen och tunga hjul har gjort att jag har ont på en massa konstiga ställen. Träningsvärk är niice! =) Igår körde vi långa intervaller längs Hardebergabanan. Det kändes lite tungt i början, men gick bättre och bättre. Sen diagonalade vi hela vägen upp mot Skrylle. Fick lite ont i benen men det kändes ändå förvånadsvärt bra på tröga hjul. Nu när både Rickard och Gustaf har fyror kan jag nog få mycket användning för mina treor...=)

I morgon hoppas jag att jag mår bra trots vin- och öldrickandet idag...Läge för lite morgonlöpning kanske? Den som lever får se...