måndag 22 augusti 2011

Den ofrivilliga vilan 2 - extended edition

Jag har verkligen haft en katastrofdålig träningsperiod de senaste tre veckorna. Förkylning, en trolig matförgiftning, flytt med allt vad det innebär och flera födelsedagskalas har totalt sabbat mitt träningsupplägg.

Förra veckan var Gustafs första semestervecka och den tillbringade vi i gamla lägenheten, i nya lägenheten och i bilen på vägen mellan de två. Det blev ett par riktigt sena kvällar (nätter) men i fredags kväll var flyttstädningen äntligen klar efter frenetiskt städande och framgnuggande av säkert tjugo års samlad ingrodd smuts varav avlagringarna från oss bara härstammar från de senaste sex åren. 

En höjdarvecka med andra ord...=(
Väldigt skönt att det är klart.

I måndags hade vi inte riktigt fattat hur mycket vi hade att göra och jag var med på klubbpasset medan Gustaf var på tränarmöte. Jag var fortfarande trött efter lördagens tolv timmar på motorbanan men samtidigt sugen på att få komma ut på en lugn runda och bara röra på mig lite. När jag strax innan sex konstaterade att jag var ensam rullskidåkare på Skrylles parkering trodde jag att jag skulle få köra mitt första klubbpass ensam. Men strax därefter kom en av de nyare killarna i klubben och vi rullade iväg med en 2,5-mils runda som mål. Jag på skate och han på klassiskt. Det blev en effektiv runda i prattempo där vi skippade långa Björnstorps-pauser och körde på med bara ett par korta vätskepauser. Vädret var kanonfint och vi körde en fin runda. Ett riktigt skönt pass!

I onsdags var det dax för klubbpass nummer två. Stakintervaller stod på schemat men både jag och Gustaf körde skate. I helgen väntar SM i skate uppe i Hudiksvall, E4-loppet, och vi behöver all skateträning vi kan få tills dess. 

Jag har lite ångest över att jag anmält mig till SM trots att jag bara åkt skate några månader och fortfarande är som bambi på hal is. SM blir min första tävling. Att jag anmälde mig berodde enbart på att Gustaf ändå ska upp och köra. Att stå där och bara titta på kändes inte lockande. Och tävling är bästa träning heter det ju. 

Enl. startlistan är vi bara tre anmälda i D21 hittills. Men motståndet är minst sagt massivt. =) Nina Lintzén, 4:a i årets Vasalopp, och Karin Vemhäll, 10:onde plats i samma lopp är mina motståndare. Shit. Men jag ska försöka att acceptera att jag kommer att komma tvärsist av alla deltagare i hela tävlingen och se det som den nyttiga erfarenheten det förhoppningsvis kommer att bli trots allt och som en möjlighet att faktiskt överhuvudtaget FÅ vara med och tävla i en tävling av den här kalibern med det motståndet. Men till nästa gång hoppas jag på att ha kommit betydligt längre i min utveckling...=)

I lördags hann vi bara med ett kort skatepass efter det att present inhandlats och vi skulle bege oss hem till mina föräldrar och mammas födelsedagsfirande kombinerat med firandet av mammas och pappas 30-åriga förlovningsdag. (!) Gifta är de fortfarande inte...=)

I går var vi fruktansvärt trötta. Många sena nätter hade satt sina spår. Väl var tillbaka i lägenheten i Lund igen igår kväll var vi inte sugna på att göra någonting, men det var bara att bita ihop och ge sig ut i skymningen. Skate såklart. Eftersom det började bli mörkt och bara Gustaf hade pannlampa körde vi ett lugnt pass på Hardebergabanan och pratade och testade lite olika teknikgrejjer. Det är intressant hur en tanke kan förändra saker och ting. Istället för att tänka att jag ska komma över med tyngden på ena benet tänkte jag istället på att motsatt ben ska trycka ifrån kraftfullt ut i sidled och då kom tyngdöverföringen automatiskt och jag följde med bättre med kroppen. Tidigare har kraften inte riktigt räckt till för att jag ska komma över ordentligt tror jag. Låter kanske banalt men det gjorde stor skillnad där och då...=)

Ganska precis efter vändpunkten där vi åkte hemåt igen började det regna och i mörkret vågade vi inte skata hem på den blöta cykelbanan som var full med grenar, löv, sniglar och stenar. Så det blev tyvärr stakning hela vägen hemåt. Men det var riktigt skönt att vi kom ut trots trötthet och mörker.

Nu väntar äntligen en veckas semester! Vi börjar köra norrut i morgon med Hudikvall som mål. Ett stopp i Vikmanshyttan i Dalarna är inplanerat men annars tar vi det som det kommer. Jag ser fram emot en riktigt skön vecka och håller tummarna att det blir fint väder!

Nattlig rullskidtur

3 kommentarer :

  1. Undrade var du tagit vägen! Inte lätt att få ihop träningen i livspusslet alla gånger.
    Jag undrar hur du ändå kan köra så mycket rullskidor? Jag tycker det sliter på armbågarna väldigt mycket trots att jag har dämpade spetsar. Nu har jag nog inte motivationen för att ta mig ut mer än en gång i veckan men ändå!

    SvaraRadera
  2. Jag har aldrig haft några problem med armbågarna och kör ändå med styva stavar utan dämpning. Jag har trappat upp träningen väldigt långsamt och testat lite olika stavlängder. Kör nu på 142,5 på klassiskt. (Ca. 85% av min kroppslängd. Har testat mellan 140 och 150 cm men tycker det funkar bra med 142,5 för det mesta...)

    Vad har du för stavlängd och hur lång är du?

    Jag har däremot haft en del problem med händerna. Konstiga domningar och stumma händer på morgonen när jag vaknat. Men det har försvunnit helt sen jag började köra med andra remmar. Kör nu på Swix Triac-rem som jag tycker är kanonbra och Swix profit-remmen på skate. Verkar dock vara väldigt individuellt. Dessa remmar funkar tex. inte alls för min sambo.

    SvaraRadera
  3. Det är bara att gratulera:) Jag har både dämpade spetsar och ganska mjuka stavar för att det ska bli så skonsamt som möjligt. Jag har också ca 85% långa stavar, något längre när man kör rullisar. 160 har jag nu och är 183. På snö kör jag 155:or.

    Jag tror det kan hänga ihop med att jag kör väldigt sprintlik stakning där man hugger i stavarna ganska hårt. Jag har inga problem med händerna förutom på Vasan då jag fick tryckskador :) Men det var väl för att man aldrig tidigare kört i 6 tim. Stavremmar är verkligen individuellt som du säger.

    SvaraRadera