13K och en glass i Lomma

Jag har slappat rätt mycket den här veckan. Har varit oväntat trött efter förra helgens läger och antagligen för att jag trappat upp träningen i allmänhet ganska mycket den senaste månaden. Var ärligt talat inte speciellt träningssugen idag heller men nu fick det vara nog med ursäkter och löparskorna snördes på.

Gustaf hade bestämt sig för att ha en vilodag så jag fick ge mig ut själv.
Planen var att springa ut till Lomma, möta upp Gustaf och Gösta som körde dit, äta en glass och sen åka hem tillsammans. Planen var även att springa lugnt och sansat men det gick väl sådär....=) Från att ha varit helt osugen fick jag en sån jäkla kick när jag började springa. Jag kände mig stark, lätt och som att jag skulle kunna springa hur långt som helst, hur snabbt som helst. Den känslan hängde med under de första fem kilometerna sen började benen stumna och jag bytte taktik från "nytt världsrekord" till "jag ska i alla fall ta mig dit". ;-) Ute på långa raksträckan längs 103:an blåste det men jag lyckades ändå hålla motivationen uppe över förväntan. Snittfarten föll drastiskt under de sista 5 kilometerna men jag hade ändå ett snitt strax över 5 min/km. Snart dax att hitta en tävling och putsa tiden från mitt första och enda millopp!

Nu sitter jag och väntar på Gustafs gulaschgryta som står och puttrar på spisen.
Mmm...

På "upploppet"

Glass är gott!